Barnslig läsglädje igen!
Sommaren går vidare och nu har jag läst Phillip Pullmans trilogi om den mörka materian. Vad det är underbart med författare som tar barn i slukaråldern på allvar. Som inte väjer för svåra frågor om arvssynden, skapelsen, vad som händer när vi dör, relationen till föräldrarna, ont och gott, gud och auktoriteter. Boken handlar om Lyra och börjar i ett Oxford i en värld som är lik vår, men ändå inte. Hon tjuvlyssnar på Lord Asriel, som visar märkliga bilder från Svalbard. Samtidigt börjar barn försvinna på ett märkligt sätt. Ett av de försvunna barnen är hennes vän Roger. Hon känner en moralisk skyldighet att finna honom och ger sig iväg.
Jag läste och läste. Mer och mer spännande och ibland riktigt otäckt. Det är omöjligt att lägga den ifrån sig och när man inte kan läsa är det omöjligt att inte fundera på det man just har läst. När jag läst ut den första delen ”Guldkompassen” då först tog sig dottern an boken. Och hon blev lika fast. Men det är krävande böcker, både i innehåll, språk och omfång. Det är nog bra om man har lite läsvana när man ger sig på den. Den skulle också kunna vara en riktigt bra högläsningsbok om man vill läsa för 10-13-åringar.
Hallå kusin! Du har ju bloggat sen i höstas utan att jag visste, men nu såg jag din kommentar på om Tallparken på pappas blogg, så då hittade jag hit. Kul!
Jo, jag har till och från tjuvläst din blogg sedan i våras när jag hittade den av en slump. Jag sökte efter en dikt av Werner Aspenström på Google, och då kom din blogg upp.Och via den hittade jag Enn. Världen är inte alltid så stor - vi är vist flera som uppfostrats med Aspenström och andra svenska diktare.