Ett extra år?
Häromdagen läste jag i någon av gratistidningarna ännu en i högen av tröttsamma rankinglistor. Den här gången förfasade sig tidningen över skolorna med lägsta betygen. Sedan gick det någon dag och det visar sig att den officiella statistiken är fel för över hundra kommuner. Nyheten hade blivit en ickenyhet.
Nå, men åter till de elever som enligt den här artikeln inte blivit behöriga till gymnasiet kommer nästa tröttsamma fenomen. Lösningen med stort L. Folkpartisten Lotta Edholm presenterar Lösningen för läsarna. Ge dem ett extra år. En idé som är populär i många läger. Också vanligt att lärare förfäktar.Lätt att tycka om, så klart att man ska få en andra chans. Helst så tidigt som möjligt för det begriper ju alla att ju tidigare man sätter in åtgärder desto effektivare är de.
Med åren har jag blivit allt mer skeptisk till extraår eller bonusår eller "gå om". Oavsett vad de kallas har de sällan den avsedda effekten. För det första är de flesta elever inte jämnstarka i alla ämnen och alla moment. Det är inte särskilt vanligt att elever har svårt att lära sig allt . Ändå vill vi att de ska läsa om alla kurser när de går om ett år.
Den andra frågan man borde ställa sig är varför vi tror att det som misslyckats en gång ska lyckas för att man gör om samma sak. Så agerar vi ju inte i något sammanhang i verkliga livet - varför skulle skolan funka så?
Den tredje frågan man ska ställa sig är vad som händer sedan för eleven. Antag att en elev som faktiskt får svårigheter för att han/hon lär sig riktigt långsamt ges ett extra år i tredje klass. Om han/hon nu kommer ifatt inför fjärde årskursen vad är det då som säger att eleven håller klasskamraternas tempo resten av skoltiden? Eller behöver hon/han gå om sexan tre år senare och nian sex år senare? Hur bra blir lärmiljön i en grupp där tjugosex elever är femton år gamla och den tjugosjätte närmar sig myndighetsåldern? Och vad händer när skolplikten upphör vid 16 års ålder och eleven har ett eller flera år kvar i skolan?
Den fjärde frågan man bör ställa sig är vad man faktiskt lär sig och ska lära sig i skolan? En god vän hade ett trilskande barn som till sist ilsket sade till sin mamma: JAg behöver inte gå till skolan, jag kan redan läsa! Mamman tittade då på sin dotter och förklarade milt: du går inte i skolan för att lära dig läsa, det kan jag hjälpa dig med. Du går i skolan för att lära dig veta hut och umgås med folk. Med det som bas blir det ännu mer komplicerat. Den elev som gick om tredje klass och framåt tonåren mentalt och fysiskt är så mycket äldre än klasskamraterna att hon/han blir utanför gemenskapen? Vad är viktigt att lära sig?
Nej, det extra året kan vara en lösning, men det är inte den enda och ofta inte heller den bästa. Det finns alltid anledning att vara misstänksam mot Lösningar.
Nå, men åter till de elever som enligt den här artikeln inte blivit behöriga till gymnasiet kommer nästa tröttsamma fenomen. Lösningen med stort L. Folkpartisten Lotta Edholm presenterar Lösningen för läsarna. Ge dem ett extra år. En idé som är populär i många läger. Också vanligt att lärare förfäktar.Lätt att tycka om, så klart att man ska få en andra chans. Helst så tidigt som möjligt för det begriper ju alla att ju tidigare man sätter in åtgärder desto effektivare är de.
Med åren har jag blivit allt mer skeptisk till extraår eller bonusår eller "gå om". Oavsett vad de kallas har de sällan den avsedda effekten. För det första är de flesta elever inte jämnstarka i alla ämnen och alla moment. Det är inte särskilt vanligt att elever har svårt att lära sig allt . Ändå vill vi att de ska läsa om alla kurser när de går om ett år.
Den andra frågan man borde ställa sig är varför vi tror att det som misslyckats en gång ska lyckas för att man gör om samma sak. Så agerar vi ju inte i något sammanhang i verkliga livet - varför skulle skolan funka så?
Den tredje frågan man ska ställa sig är vad som händer sedan för eleven. Antag att en elev som faktiskt får svårigheter för att han/hon lär sig riktigt långsamt ges ett extra år i tredje klass. Om han/hon nu kommer ifatt inför fjärde årskursen vad är det då som säger att eleven håller klasskamraternas tempo resten av skoltiden? Eller behöver hon/han gå om sexan tre år senare och nian sex år senare? Hur bra blir lärmiljön i en grupp där tjugosex elever är femton år gamla och den tjugosjätte närmar sig myndighetsåldern? Och vad händer när skolplikten upphör vid 16 års ålder och eleven har ett eller flera år kvar i skolan?
Den fjärde frågan man bör ställa sig är vad man faktiskt lär sig och ska lära sig i skolan? En god vän hade ett trilskande barn som till sist ilsket sade till sin mamma: JAg behöver inte gå till skolan, jag kan redan läsa! Mamman tittade då på sin dotter och förklarade milt: du går inte i skolan för att lära dig läsa, det kan jag hjälpa dig med. Du går i skolan för att lära dig veta hut och umgås med folk. Med det som bas blir det ännu mer komplicerat. Den elev som gick om tredje klass och framåt tonåren mentalt och fysiskt är så mycket äldre än klasskamraterna att hon/han blir utanför gemenskapen? Vad är viktigt att lära sig?
Nej, det extra året kan vara en lösning, men det är inte den enda och ofta inte heller den bästa. Det finns alltid anledning att vara misstänksam mot Lösningar.
Kommentarer
Trackback