Trängsel

Igår var det trångt hemma. Maken har semester och arbetar med sonens rum - äntligen ska huset få en klädkammare! Dottern var hemma, eftersom hennes skola har stängt. Och själv har jag suttit med en deadline flåsande i nacken för att göra färdigt den kvalitetsredovisning och arbetsplan som ska vara inlämnad på måndag.

Trångt i huvudet också. Man få många tankar i huvudet när man arbetar med sin kvalitetsredovisning - inte bara de man förväntas få om hur vi kan förbättra skolan, utan av mer praktisk karaktär. Varför har vi fått de mallar och underlag och den beställning vi fått från förvaltning och nämnd? Är det för att det är det mest intressanta att undersöka eller är det för att det redan finns siffror?
Den sifferbilaga vi lämnar in består enbart av resultat på nationella prov, kommunala prov och betyg. Ingenstans ska vi i siffror redovisa elevernas inflytande eller deras växande som människor. Frågor om måluppfylleser handlar nästan uteslutande om kursplanemålen och inte så ofta om de andra.

Huvudet fylls också av tankar på den upprördhet som nu tycks prägla hela Sverige över våld på stan. Bra att man reagerar. Men jag kan inte låta bli att önska att de många människor som igår kväll tog sig tid att delta i manifestationer mot våld också tog sig tid att reagera i vardagen. Att säga åt grannens barn när de gör dumma saker. Att inte titta åt ett annat håll och tro att någon annan ska ingripa. Att inte vänta sig att skolan, fältassistenerna och fritidsgårdarna ska göra det som borde vara föräldrars och grannars viktigaste uppdrag. Ulrika By skriver som vanligt klokt i DN. Något konstigt har hänt, så jag lyckas inte länka till hennes text. När jag kommit på vad som har hänt kommer länken.

Trångt är det i min uppkoppling också. Som den lantis man är har jag ett gammaldags ångmodem via den luftledning, som en gång salig Televerket satt upp. Vi är förmodligen ensamma i Rosersberg om luftledning, men det funkar. Däremot innebär avsaknaden av bredband eller i alla fall hyfsat snabb uppkoppling att jag drar mig för att publicera bilder på bloggen. Det tar helt enkelt för lång tid. Så - ni som vill se resultatet av arbetet i sonens rum, ni får hålla er en liten stun till. Det kommer när jag orkar invänta uppkopplingen:-)

Kommentarer
Postat av: Johanna Graf

Fint skrivet. Håller med dig om vardagsreaktioner är viktiga. Skrev om det själv igår. http://johannagraf.blogspot.com/2007/10/vi-sg-bara-p.html

Lägg ut en bild när bygget är färdigt!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback