Huvet på spiken?

Johanna skriver som så ofta både klokt och insiktsfullt på sin blogg. Den här gången om den intellektuella härdsmälta som fått några haningepolitiker att dra märkliga slutsatser. Det är precis som Johanna säger inte proven i sig som leder till dessa extraordinära resultat, utan förväntingarna på eleverna och sättet skolorna arbetat med slutsatserna kring proven.

PRIM-gruppen har i flera års tid gjort prov av samma typ för nioåringar. De har använts i alla skolor i några kommuner i Stockholmsregionen. Och tyvärr, det är inte givet att proven faktiskt leder till den självkritiska och konstruktiva pedagogiska dialog som beskrivs i Haninge. I så fall borde Salem, Ekerö, Nacka, Värmdö, Sollentuna och Upplands Väsby uppvisa fantastiska resultat i matematik. Och det gör de inte. Ofta konstaterar man vilka resultat som uppnåtts och också förklarar varför vissa saker gått bättre eller sämre än förra året, eller bättre eller sämre jämfört med kommungenomsnittet. Men väldigt sällan har man tid/lust/ork/uppdrag att sätta sig ner och fråga sig - hur ska vi ändra vår organisation, bryta upp klasser, byta lärare och byta/slänga läromedel för att få upp resultaten. Det har de gjort i Haninge och det ska de ha respekt för.

Det vore också intressant att höra hur föräldrarna på de skolor som gått så långt reagerar om de får veta att deras barn ska byta lärare och klasskamrater och kanske också få ett ämneslärarsystem för 9-åringar? Det är också en bedrift om man kan göra sådana förändringar utan väldiga konvulsioner. Trots allt är de flesta föräldrar till 8-9-åringar mycket angelägna om att deras barn ska gå i en sammanhållen klass och ha en lärare, helst en som följer med rätt långt upp i åldrarna. Hur gjorde de de?

Men hur kunde de därmed komma på att betyg är bra? Varför ska man alls blanda ihop betyg och prov? De har inte alls självklart med varandra att göra! Eller var det bara för att få moderater att underteckna en debattartikel?

Kanske är det lite grann som sambandet mellan storkpopulationen och barnafödandet. Häckande stork försvann från Sverige på 1930-talet, samtidigt som vi fick "kris i befolkningsfrågan". Det är trots det inte ett bevis för att det är storken som kommer med barnen...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback