Anna-Karins ofullbordade

Tillbaka efter några dagar i Paris. Bästa väninnan A har fyllt 50 och eftersom hon aldrig varit i Paris fick hon flygbiljett (och sällskap) i 50-årspresent. Paris är en stad man borde besöka någon gång i sitt liv.

Vi åkte i lördags och hade hittat ett litet hotell vid Place des Victoires (mellan Louvren och Les Halles). Som alltid präglas semester av att gå. Gata upp coh gata ner. kikandes på hus, minnesmärken, kyrkor och folk. Kaffepauser. Prat. Fniss, A är laktosintolerant, men föredrar sitt kaffe med mjölk. Det är inte så lätt. Tack och lov för amerikanska kaffekedjor - de serverar café au lait med sojamjölk.

Och jo, vi hann se alla måsten, utom några konstmuséer och Place d'Etoile med triumfbågen och Champs Elysees.

Vid Palais Royal stod en stråkorkester och spelade klassisk musik. Härligt, vackert och mycket överraskande. Louvren besökte vi två gånger under våra fyra dagar. A hade fått biljetter till Louvren av snälla rektorskollegor som visste att hon skulle få åka till Paris. Så vi satte klockan på sju på söndagen, skuttade upp och kastade oss i väg efter vår franska frukost. Läge att hänga på låset tänkte vi. Och fransmännen har ju fattat det som den borgerliga regeringen inte har fattat - de statliga muséernas samlingar är till för alla. Så inte behövde vi vifta med våra biljetter - den första söndagen i varje månad är det fritt inträde på Louvren - alla är välkomna! 

Slås av att Louvren är rena kvinnomuséet. Vilka är de konstverk man bara "måste" se? Mona Lisa, Nike från Samotraki, Venus di Milo, Vermeers spetsknypplerska, alla kvinnofiguriner från medelhavkulturerna... Tänkande, djupsinniga, kraftfulla, uttrycksfulla kvinnor. Fast jag måste erkänna att jag bland de många kvinnorna har en annan favorit: Rembrandts filosof som sitter och funderar under trappan. 35 000 konstverk och 16 km gallerier, tja, man blir mätt efter ett tag - det går helt enkelt inte att ta emot fler intryck. Och fötterna blir ju trötta.

Så man måste ju gå någon annan stans. Båttur på Seine, Notre Dame, Hotel de Ville. Jo vi tog en tur på Galeries Lafayette, men någon stor shoppare är man ju inte. Köpte halsduk och fleecevantar i någon turisbod längs gatan - det var som sagt kallt i Paris. Snö på nätterna och stundtals regnigt.

Kom till Hotel de Ville på måndagen - massor av poliser, kravallstängsel och en banderoll på fasaden: PARIS DEFENDE LES DROITS DE L'HOMME PARTOUT DANS LE MONDE maire de Paris. Att det var något på gång förstod vi, men inte riktigt vad.
Vi gick vidare och besökte både Notre Dame och Quartier Latin för att sedan besöka Pantheon. Det är märkvärdigt att tänka sig alla dessa stora tänkare och författare hyllade och begravda här, men det är inte det som etsat sig fast. Focaults pendel. Så enkelt och så genialiskt! Hur kan man komma på något så fiffigt? F ö kommer jag på att det är en ännu oläst roman av Umberto Eco - jag har gillat Rosens namn, Gårdagens ö och Bardolino - kanske är det här också en riktigt bra roman?

På väg från Pantheon till Louvren för ett andra besök konstaterar vi att kajen mellan Louvren och Seine är full av poliser och folk - det verkar som om något ska hända. Vi stannar kvar, inte minst för att fundera över orsaken till det stora polisuppbådet. En kvinna delar ut reklamkastanjetter i plast till människorna som står längs med gatan. A och jag får varsin och när vi ser förvirrade ut tittar hon uppfordrande på oss och säger "klapp-klapp". Inte direkt klargörande, men roligt. Då kommer polisbilar, motorcyklar, piketbilar, poliser som springer och poliser som åker rullskridskor, och hoppsan, där passerade olympiska elden på tre meters håll.
Som tur var slapp vi undan bråk och kravaller - vi såg rapporterna på hotell-tv:n och förstod plötsligt vad som hängde på rådhuset. OS har hittills inte varit den propagandamaskin som oroat många. Det har dragit världens blickar till diktatur och förtryck - undrar om världens folk inte bara kan göra det synligt, utan faktiskt trycka på regimen? Eller stödja oppositionella? Folkligt uppror?

A lyckades snubbla på vår väg från Pantheon och få riktigt ont i fotleden. Mer försiktigt promenerande blev nödvändigt. Middag på en ytterst liten restaurang runt hörnet 25 m från hotellet. Och förstås, bästa måltiden.  Igår gjorde foten mindre ont, men efter att ha sett Place de la Concorde, Tuillerierna, Operan och sett oss om i Montmartre sade foten stopp. Vi tog tåget och automatbanan till flygplatsen och satt där tills planet tog oss hem.

Men den som tror att det är vår i Paris har bara delvis rätt. Kallt så in i norden, men popplarna, narcisserna, tuplanerna, syrenerna, körsbären och massor av annat blommade i planteringarna. Träden hade nästan slagit ut.