Barn har rätt!

I år fyller FN:S barnkonvention 20 år. Sverige var en tillskyndare vid dess tillkomst och har ratificerat den. I Norge är den införlivad i den norska lagstiftningen. Att Sverige gör likadant är ett av kraven i Barnuppropet, som vänder sig mot den senaste tidens hårdnande barnsyn. Uppropets initiativtagare är tre välmeriterade forskare professor Mats Ekholm, docent Hans-Åke Scherp och professor emeritus Bengt-Erik Andersson. Tre herrar som mycket väl vet vad de talar (och skriver) om. På hemsidan där uppropet finns kan man också finna dokumentation som stärker argumentationen.

Uppropet vänder sig mot den nyauktoritära trend som går som en löpeld genom Sveriges klassrum. Straff som uppfostringsmetod, betygsjakt istället för nyfikenhet, lydnad istället för inflytande är bara några exempel.

Allt är inte stolligt i de program som nu sprider sig över landet. Kan man hitta knep och vägar som leder bort från tröstläst tjatande är det värt mycket. Kan man få en lärare som kanske blivit så trött av allt tjat att hon/han inte ser framsteg och goda gärningar att bli mer uppmärksamma på elevernas goda insatser så har man lyckats men något viktigt. Kan fler barn mötas av beröm så är det utmärkt. Men att bli utfryst, ignorerad och satt i skamvrån har aldrig lockat fram några goda samhällsmedborgare.

Därför har jag skrivut under uppropet.


Vackraste filmmusiken

I går kväll såg jag om Schindlers list. Dottern och jag satt under varsin film och upptäckte av en ren slump att filmen visades på en av filmkanalerna vi har. Gripande film. Dottern satt alldeles tyst och stilla ända till midnatt (tur att det är sportlov) och lät eftertexterna rulla. Ingen av oss var riktigt sugna på att prata. Kanske var dottern uppmärksam på filmen därför att hon kände till den fantastiska filmmusiken av John Williams. Musiken ensam ger känslan av historien. Även om man inte ser filmen förstår man. Jo, jag gillar filmen. Men jag tror att filmmusiken är den vackraste filmmusik som finns.

Kulturklasseleverna på Ekillaskolan brukar dansa en ljusdans till Itzhak Perlmans vemodiga fioltoner. Effektfullt. Ungdomarna dansar in i en mörk salong. Det enda ljus som finns är ljuslyktorna de bär i händerna. Själva syns de knappt, de är svartklädda. Pärlbandet av små flämtande lågor rör sig långsamt och trevande, precis som fioltonerna. Och lika flämtande som godheten i filmhistorien.

Så var det med arbetslinjen

Häromdagen, då när det stod klart att SAAB skulle rekonstrueras, fångades jag av en kommentar på SVT Text-tv. Det var inte den dum-principiella inställningen att ingenting minsann skulle göras för att rädda fordonsindustrin i Väst-Sverige. Den kan diskuteras och det finns både bra och dåliga argument för den inställningen. Nej, det som fick mig att faktiskt blir tvärförbannad var Maud Olofssons statssekreterare Jöran Hägglunds argument för att man inte skulle gå in - det är billigare att låta bilarbetarna vara arbetslösa i 4-5 år än att rädda SAAB. Så mycket var arbetslinjen värd.

Musik på Kammaren

Det är inte bara allmän vinterdepression som håller mig ifrån bloggen. De senaste veckorna har jag haft dubbla jobb - min chef har passat på att vara långledig och i ett obevakat ögonblick tackade jag ja till att vikariera.

Nej, det är faktiskt inte ett dugg synd om mig. Jag har jättekul på jobbet. Det är bara lite mycket just nu, så jag hinner inte riktigt med allt som  händer. Helt plötsligt fick vi klart för oss att det var dags för "Musik på Kammaren" med stråkelever från
Kulturskolan. I onsdags.  Dottern hade råkat glömma att berätta för oss att det var dags. Men som tur var fanns inget extra inplanerat (utöver lite jobb som väl kunde vänta till morgondagen). Nedan syns två tonåriga cellister, beredda att spela en cellokonsert av Vivaldi.


Ungdomsfullmäktige

I torsdags samlades ungdomsfullmäktige i Kulturum. Ledamöterna var utsedda på kommunens gymnasieskolor och 7-9-skolor. Presidiet var detsamma som vid kommunfullmäktigesammanträdena och ungdomarna debatterade på samma villkor som kommunfullmäktiges ledamöter.  De motioner som ungdomarna lämnat in debatterades och de som vunnit ungdomsfullmäktiges bifall skickas vidare som medborgarförslag till kommunfullmäktige.

Roligt att lyssna på ungdomarna. Och roligt att se hur ledigt de sprang upp och ned i talarstolarna. Som om de var minst lika vana som de mest ärrade fullmäktigeledamöter.

Precis som kommunfullmäktige så webbsändes ungdomsfullmäkte.
Se och låt er fyllas av hopp om framtiden.