Fria skoltankar V - det ska vara roligt säger forskarna

Det är inte bara mobbningsprogram som behöver vara forskningsbaserade – också undervisningen måste ta avstamp i forskningen. Idag arbetar alldeles för många lärare, trots sin akademiska examen, mot bättre vetande. Vi vet att eleverna behöver sammanhang och samband. Vi vet att musik, scenkonst och bildkonst stimulerar lärandet också i andra ämnen. Vi vet att vi lär med känslorna lika mycket som med intellektet. Och ändå är det något helt annat (”det vi alltid gjort”) som är utgångspunkten för lärarnas planering.

 

Om man nu får ihop en mindre splittrad skoldag, utan allt för många tvära kast ges eleverna chansen att på allvar fördjupa sig i ett område. I dagens system med täta ämnesbyten avlöser startsträckorna varandra. Så fort det börjar bli begripligt vad man gör är det dags att byta ämne. Det betyder också att det aldrig finns utrymme för de svåra och brännande frågorna.

 

Gunilla Granath beskriver i sin bok ”Gäst hos o-verkligheten – en 48-årig sjundeklassares dagbok” hur tristessen blir ett skydd mot de ständiga uppbrotten. Varje gång lärandet närmade sig det intressanta och farliga var det dags att bryta upp. I frustrationen upplevde hon att hon gjorde som de andra sjuorna, hon sjönk djupare och djupare ner i stolen och allt blev tråååkigt.

 

När man säger att det ska vara roligt i skolan kan man räkna med mothugg. ”Det är minsann inte roligt jämt och det krävs minsann hårt arbete för att lära sig något. Det duger inte med att säga att man inte har lust. Ibland måste man ta sig samman och göra saker som är tråkiga – man kan inte skjuta upp dem i evighet eller tills man blir ’inspirerad’” Det intressanta är att det ofta är samma personer som med en lätt drömsk bild förklarar att lärare minsann inte kan ha reglerad arbetstid, utöver undervisningen, eftersom lärarjobbet är ett skapande arbete. Det går ju inte att arbeta utan inspiration och inspiration kan inte kommenderas fram. Nehej. Fast om man lyssnar på konstnärer, författare och musiker så är det snarare transpiration än inspiration som leder till stort skapande.

 

Fast jag menar i alla fall att det ska vara roligt att lära sig. Inte roligt i meningen fars och buskis, utan roligt i betydelsen meningsfullt. Jag menar att alla de tusentals människor som läser travar med sammanträdeshandlingar, kritar fotbollsplaner, tvättar matchkläder, säljer biljetter eller bloggar varje dag gör det därför att det är roligt i betydelsen meningsfullt. Det betyder inte att det är kul i varje sekund, men det betyder att jag finner mening i vad jag gör och är därför beredd att lägga ner min själ i det. Om vi får våra elever att vilja lägga ner sin själ i ”näringar i Norden” eller multiplikationstabellen eller franska texter – då vet vi att de lär sig så oändligt mycket mer. Det unnar jag dem.

 

Hur gör man det roligt då? Ja det första är förstås att skapa förutsättningar för fördjupning och att se till att eleverna är delaktiga i vad som ska åstadkommas. Men det är klart att man inte kan undervisa traditionellt om hela dagen har ”teknik” som ämne. Inslag av både färdighetsträning och föreläsningar (”katederundervisning”) fungerar utmärkt, men bara ti sitt rätta sammanhang. Jag tror att en av de viktigaste pusselbitarna är att ha en verklighetsbaserad undervisning. Det finns många elever som vi inte kan motivera med ett svävande ”det kan vara bra att kunna i framtiden” – det behövs mer än så. Samtidigt är verkligheten en oändlig källa till kunskaper. Allt för mycket skolarbete är idag produktion för papperskorgen. Det är bara fröken som ska läsa vad jag har skrivit, så det är inte hela världen om det blir fel. Men om det jag gör faktiskt är en del av något större? Om andra ska läsa?

 Just nu är ett
planprogram för Smedby I ute på samråd. Jag hoppas verkligen kunna entusiasmera några lärare och klasser att ta chansen att yttra sig över samrådsförslaget. Planprogrammet beskriver Smedbyområdets bakgrund och framväxt, idén med bostäderna, gator, p-platser, natur och parker, skolor och allt möjligt. En fantastisk källa att ösa ur tillsammans med eleverna. Man kan gå och titta på plats på fornlämningarna och fundera över hur Smedby var för 1 000 år sedan. Man kan leta olika arter i skogen och lära sig om mossor och lavar på plats man kan jämföra kartornas olika skalor med verkligheten och mäta olika avstånd o sv. Alltihop som ett underlag för elevernas eget svar på samrådet. Svaret från barnen behandlas på samma sätt som svaren från Siemensledningen eller från grannar eller… Alla samrådsyttranden gås igenom i en samrådsredogörelse och måste besvaras på något sätt. Därför måste eleverna göra jobbet grundligt – de kan inte bygga sitt yttrande på en massa gissningar. Dessutom får barnen på köpet får en grundkurs i kommunalkunskap.
 

En annan nödvändig ingrediens för att väcka elevernas lust och intresse är den upplevelsebaserade undervisningen. Det duger inte med att förfasa sig över att dagens generationer söker upplevelser och personliga kickar. Det är den verklighet skolan ska leva i och ingen vinner på att skolan försöker låtsas som om det inte finns. Tvärtom ska skolan förstås ta vara på elevernas ständiga sökande efter upplevelser! Det finns också fantastiska metoder, t ex Storyline, som ger samband för elevernas kunskaper och som sätter fart på det skapande. Om vi dessutom vågar oss på att lyssna på forskningen, så skulle vi garantera alla elever ett stort mått av skapande och kulturupplevelser. Det som med fackspråk kallas för ”estetiska lärprocesser” måste få mycket mer utrymme i skolan om vi ska fånga dagens barn och ungdomar.

 Det betyder inte att alla elever kommer att fångas av varje område och bli självgående. Precis som i traditionellt skolarbete kommer det att finnas elever utan egen drivkraft som behöver hjälp och stöd. Men om man har en grupp entusiastiska elever som vill framåt är det mycket lättare att ge Pelle stöd än om man har en hel grupp som tycker skolan är ett straff. Dessutom dras Pelle förmodligen med av stämningen i båda fallen…

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback