Pålitlige Assar!
I lördags morse kom vi hem med pendeltåget efter 15 dagars tågluffande i Europa. Därav bloggpausen. Mer om resan i ett senare inlägg. Nöjda, men utmattade, har vi koncentrerat oss på att tvätta och proviantera samt att komma ifatt. Det senare genom att gå och se Harry Potterfilmen som hade premiär när vi åkte och genom att kolla post- och tidningshögarna.
Det var väl förmodligen inte JK Rowlings avsikt, men hon har genom Trolldomsministern och Dolores Umbridge lyckats gissla den nuvarande svenska regeringens skolpolitik på ett otäckt sätt. För den läsare som ev inte har läst boken eller sett filmen så anses den fria skolan Hogwarts och dess rektor vara ett hot mot Trolldomsministern, varför han skickar ut sin handgångna kvinna (en Margareth Thatcher i rosa kofta) för att ställa saker tillrätta. Hon utses till överinkvisitor och Trolldomsministern konstaterar i media att de ska skapa ordning och reda i en skola som under den gamla ledningen blivit slapp och inte håller tillräckligt hög kvalitet. Ständigt nya regler och förbud spikas upp. Straffen blir allt hårdare. Istället för verkliga övningar i försvar mot svartkonster ska de läsa om dem. "Inte behöver ni kunna sådant i klassrummet" och de elever som protesterar och hänvisar till livet utanför skolan blir straffade för sin uppkäftighet. Trots allt behöver de inte kunna något i praktiken för att klara examensproven och det är ju det hela skolan går ut på. Inte utan att man får lust att applådera när tvillingarna Weasley, som bestämt sig för att hoppa av skolan, flyger in med smällare och fyrverkerier och allmän oreda under de stora examensproven.
Tidningsläsandet präglas nu och då av hål i rapporteringen. På sina ställen märks det att man saknar ett led. Men inte på seriesidan. Favoriten Assar är precis så skruvad som den brukar, trots att man missat mer än tio avsnitt. Pålitlige Assar!
Angeläget upprop
Död åt kärnfamiljen - på KD:s vis...
Har äntligen fattat att jag har semester. Trodde faktiskt att det skulle funka att jobba två dagar förra veckan och sedan ha semester. Jo visst. I onsdags hade jag första semesterdagen. I tisdags kväll satt jag visserligen hemma, men ändå vid datorn efter middagen. Tog en paus för "Morden i Midsomer" och återgick till datorn några timmar till. Steg upp strax efter sex på morgonen och fortsatte vid min dator. Vid halv tio åkte jag till jobbet. Vi hade fortfarande anställningar kvar att göra. Kom hem till middagen, fullastad med "jag ska bara"... Torsdag kväll åkte jag till Uppsala för ännu en anställningsintervju och i fredags och måndags ringde jag på referenser. Nu blir det inte mer jobbat den här semestern! Inte undra på att familjen ruttnar på en mellan varven.
Idag har jag sågat ner några decimetertjocka syrenstammar och uteplatsen ser lite kal ut. Ja, jag vet att man ska klippa ner syren direkt efter blomning. Men det har jag försvarat mig med de senaste tio åren, och någon gång får man ge sig. Det blir nog inte så mycket blomning på syrenen nästa år, men kanske får jag fler grönskande och på sikt blommande grenar i ögonhöjd och strax under?
De första jordgubbarna är färdiga, ungefär samtidigt med de första hallonen. Räknar med en smaskig efterrätt med jordgubbar, smultron och hallon någon av de närmaste dagarna.
Almedalsveckan verkar inte lyfta. I alla fall inte i DN:s pappersrapportering. Trots att DN Debatt gjort sitt bästa. På Centerns dag fick Andreas Carlgren bre ut sig, trots att han inte hade särskilt mycket att komma med. När det var Socialdemokraternas dag fick en brittisk professor skriva något som förmodligen var starkt nerkortat eller felöversatt. Jag tror att hela artikeln gick ut på att socialdemokratin var död som idé och att vi lika gärna kunde lägga ner, men det var svårt att följa resonemanget. Kanske tänker professorn bättre än han formulerar sig, kanske är det debattredaktionen som sabbat det hela.
Igår pratade miljöpartiet. Om miljöpolitik. Jaha.
I förrgår var det KD:s tur. Tänk vad spännande det hade varit om Göran Hägglund hållit ett tal på temat alliansens sysselsättningspolitik och kärnfamiljen. Det hade varit så intressant att höra hur det hänger ihop. Jag tycker det är konstigt att ingen journalist tycks ha grävt lite djupare i den borgerliga sysselsättningspolitikens effekter på kärnfamiljen. Med Kristdemokraterna i spetsen, ivrigt påhejade av de gamla moderaterna och centerpartisterna (om det finns några nya kan diskuteras) är det ju de borgerliga partierna som står för en konservativ syn på familjen, där kärnfamiljen ska hållas ihop. Ändå kunde inte ens Gudrun Schyman gjort det bättre. Hela arbetsmarknadspolitiken skriker ?Död åt kärnfamiljen!?, högt och ljudligt.
Så här hänger det ihop: Det borgarna kallar arbetslinjen är i själva verket en hetsjakt på arbetslösa. Med sämre villkor ska de jagas och med hugg och slag tvingas att ta jobb som de egentligen inte kan ta. Det finns inga rationella skäl att tveka. En arbetslös måste vara beredd att både pendla och flytta. Och det är väl ok för den som inte har familj.
Men om man har familj? Ska man bli en frånvarande förälder som inte delar ansvaret för barnen? Ska man tvinga sin partner att säga upp sig för att flytta med till en osäker tillvaro? Eller är det helt enkelt så att man ska avstå från att skaffa barn om man tror att man någon gång i livet kan riskera att bli arbetslös? Och till glädje för barnen är det numera så att både pappor och mammor vill ta ansvar för barnen också om olyckan är framme och en skilsmässa blir nödvändig. Så en skilsmässa innebär inte längre att pappan blir fri att flytta vart som helst. Så när alliansen säger att den som är arbetssökande endast anses stå till arbetsmarknadens förfogande om han/hon är beredd att flytta från första dagen, då förutsätter de också kärnfamiljens omedelbara död.
Att borgarpolitiken är direkt barnfientlig behöver man inte säga.
Fast visst finns det en lösning: Kvinnan tillbaka till spisen. De kan ju bli egna företagare och med f-skattsedel få kommunala bidrag för att vara hemma med barnen. Då spelar det ingen roll att maken måste flytta dit jobben flyttar. Och moderna kvinnor kanske hellre är företagare än hemmafruar? Centern kan ju bli glada också, det kan ju öka det kvinnliga företagandet. Men finansministern skulle få problem. Den ekonomiska politik som innebär att arbetslösa och sjuka ska jagas med blåslampa har ju motiverats med att arbetskraftsutbudet måste öka, d v s att fler människor måste arbeta mer. Hur går det ihop?
Nej, det är inte konstruktivt att grubbla över borgarpolitiken. Tyvärr regerar de.Det är betydligt mer konstruktivt att fundera över socialdemokratisk skolpolitik. Och ska man tro Marie Granlund i ekot idag så är rådslagsmaterialet inte i första hand något som är ett färdigt program att ändra kommatecken eller ord i. Utan något arbetsgruppen vill ha åsikter om. Nu ska jag ladda ner rådslagsmaterialet från socialdemokraternas hemsida. Och sedan kopplar jag ner mig, läser och begrundar. Det dröjer nog några dagar innan jag kopplar upp mig igen. Trots allt kräver tankeverksamhet ibland tid. Och det är semester!
Barnfientligt, ministern
Ett tjugotal kinesiska barn har försvunnit den senaste tiden från barnboendet i Sigtuna. Vad som hänt dem är oklart. Förmodligen har de inte gått vilse i blåbärsskogen - antagligen är det frågan om någon sorts människohandel.
Det är inte första gången det händer. För något år sedan var det indiska barn som försvann kort efter att de ensamma anlänt till Sverige och ännu lite tillbaka försvann ett hundratal kinesiska barn.
Vad gör man? Hur ska vi skydda barnen från detta? Mycket görs, många vuxna håller koll på dem och man försöker med olika sorters boenden och placeringar. Men det hjälper inte. Och i vårt land låser man inte in människor hur som helst - särskilt inte barn.
Migrationsministern håller en märklig linje: Regeringen gör allt rätt, det är Sigtuna kommuns fel att barnen försvinner. Det är bara att använda LVU.
Men det finns inget lagligt stöd för att låsa in grupper. LVU (lagen om vård av unga i vissa fall) förutsätter att varje enskild ung människas situation utreds noggrant. LVU är skriven för att skydda barn som far illa i familjen eller som har ett eget destruktivt beteende ( t ex använder droger), inte för att hindra trafficking.
Alla beslut enligt LVU måste fattas individuellt - det duger inte med att säga att det är ett barn som kommer från ett visst land och att vi tror att barnet kommer att försvinna. Om lagen ska följas så måste en utredning göras först. Länsrätten måste godkänna beslutet inom en viss tid. Till råga på allt är det oftast svårt att identifiera barnen, vilket ytterligare försvårar utredningen. Och under tiden som kommunen följer lagen försvinner barnen. Alternativet är att bryta mot lagen och fatta beslut utan utredning. Och då lär länsrätten upphöva beslutet.
Det duger inte att den ansvarige ministern skyller på kommunen och föreslår andra rutiner för utredningar enligt LVU, så som migrationsministern gör i dagens Metro. Det är ett hånfullt slag i ansiktet på alla de socialsekreterare, överförmyndare och anställda inom barnboendet som varje dag sliter för barnens skull. Om migrationsministern brydde sig det minsta om barnen skulle han med raketfart ta fram en proposition om en särskild lagstiftning, som faktiskt riktar sig mot trafficking med barn. Nu nöjer han sig med att skylla i från sig och att uppmana kommuner till lagbrott.