Heja Ylva!
I huset sprids en ljuv doft av kardemumma. Dottern har läxa i hemkunskap att baka bullar/matbröd eller något annat med jäst i. I läxan ingår också att servera oss andra fika och att diska och städa undan efter sig. Familjen njuter.
Jag tänker på hur lätt hon har att göra sin läxa. Hon har gjort det förr. Båda barnen tar ansvar i hushållet - båda måste städa sina rum, laga middag åt familjen varsin dag och ta hand om disk och tvätt. När vi firade makens födelsedag förra helgen dammsög sonen i vardagsrummet och gjorde en smaskig caprese till gästerna, medan dottern bakade Kerstin Kokks gudomliga svartvinbärstryffelpaj som efterrätt.
I morse skickade TCO ut en testballong på DN Debatt. Ett par av TCO:s tjänstemän föreslår att barnfamiljer (hur nu en sådan definieras, Sabuni har en poäng i att fråga om det är småbarn eller 17-åringar som avses) ska få subventionerad hemhjälp för att därigenom ge jämställdheten en chans.
Jag vill göra det fullständigt klart: jag har inga principiella invändningar emot att man anlitar professionella städare, fönsterputsare eller fastighetskötare för att få sådant gjort hemma som man inte vill eller kan göra själv. Så länge man betalar för det. Men jag tycker det är orimligt att vi ska subventionera sådan service till unga och friska människor. Och när man har barn hemma finns det en aspekt till.
Nar jag växte upp hängde en stor affisch på vår kylskåpsdörr. Det var en SSU-affisch, som nog var till för att kalla till möten mm, för på affischen var det en hund och en pojke med varsin stor pratbubbla. I bubblan hade mamma prydligt textat en av Alf Henrikssons verser:
"Den som inte kan bädda sin säng och laga sin mat,
utan måste ha bistånd med allt av sin sammanboende
ska inte kalla sig sann demokrat
och kan aldrig tala om frihet och oberoende."
Jag vill att mina barn ska vara oberoende, fria och självständiga. Både min son och min dotter måste kunna tvätta, städa och laga mat. Därför blir det ännu knepigare att tänka sig att betala någon för att göra det åt oss. Hur ska jag då kunna motivera mina barn att de ska göra något som jag inte vill göra själv?
Det finns andra, bättre, sätt än hemhjälp att göra livet mindre stressigt och mer jämställt än att subventionera hemhjälp.
Fungerande kollektivtrafik, t ex. Långa arbetsresor med försenade tåg och bussar är faktiskt ett större problem än dammtussar. Kanske måste vi också fundera över om förstorade arbetsmarknadsregioner enbart är av godo. Det kanske finns vinster med att bo och arbeta inom cykelavstånd?
Föräldraledighet som kan tas ut också efter att barnen börjat skolan för att följa med någon dag till skola och fritids.
Se till att föreningsliv, kulturskola och andra fritidsaktiviteter flyttar in i skolan och att det finns förutsättningar för ideella ledare att finnas tillgängliga tidigare på dagen. Tänk om alla de timmar som föräldrar skjutsar barn till och från fritidsaktiviteter kunde användas till annat!
Gör jobbet i skolan, hellre lite längre skoldagar än den oändliga räcka av läxor som man som ansvarstagande förälder känner att man måste kolla upp. Och som alla föräldrar inte kan hålla koll på.
Därför blev jag också innerligt glad av att höra Ylva Johansson på ekot igår. Jag hoppas verkligen i djupet av mitt hjärta att förslaget går igenom. Precis som Ylva sade, för barnens skull. Så kommer förstås invändningarna att föräldrarna måste ju kunna välja hur de ska ta ut ledigheten. Det kan de ju. Heltid, deltid, allt på en gång eller spara lite. Men båda har valt att bli föräldrar och då kan man inte välja bort ansvaret för den ena.
Ett jämställt uttag av föräldraledigheten har flera positiva bieffekter - förutom att barnen får tillgång till sina båda föräldrar. Föräldrar som delar på föräldraledigheten håller oftare ihop än föräldrar som låter könsrollerna bestämma.
Om det vore självklart att båda föräldrarna tar ut föräldraledighet skulle arbetslivet med nödvändighet förändras så att det blev "barnvänligare". Företagen har inte råd att mista både kvinnor och män som arbetskraft.
Förra gången frågan om individualiserad föräldraförsäkring var uppe på s-kongressen gick det inte så bra, trots intensivt argumenterande från oss i Stockholms län (och många andra). Jag tror det är dags nu. Heja Ylva!
Kris i radiolyssnandet
Annars har dagen varit en underbart loj söndag. Sen frukost och sedan en liten tur till Sigtuna där sonen och maken spelade minigolf, jag läste min bokcirkelbok som ska vara läst till på fredag kväll och dottern promenerade fram och tillbaka på strandpromenaden. Vi avslutade besöket med fika på dotterns favoritställe: RC Chocolat på Stora Gatan. De har till och med choklad-te!
Efter middagen lite nödvändigt fixande, avstämning av räkningar och annat trist. Och födelsedagspresent. Maken fyller år i morgon och har önskat sig... nej, förresten. Inte så bra att skriva om hans födelsedagspresent innan han har fått den. Vi firade både födelsedagen och uteplatsen (en utmärkt anledning att bjuda hem några goda vänner) med tårta och kaffe på eftermiddagen och senare lite middag (grillad fläskfilé, chevregratinerade rödbetor och en bulgursallad med pak choi, purjolök, gröna bönor, blomkål, endiver och borlottibönor). Dottern hade lagat efterrätten, en helt oemotståndlig svartvinbärstryffelpaj. Hon hade hittat receptet på Kerstins blogg. Livsfarligt god.
Moderat fotboja
Sedan kommer detta. Moderaterna är inte sluga! Eller så har ingen i arbetsgruppen någon närmare erfarenhet av den lilla grupp ungdomar som är på glid. Min erfarenhet är att de flesta strulpellar faktiskt är i skolan, de är bara inte på lektionerna. Många har det tufft hemma och behöver snarare komma därifrån än tvingas vara där. Det vore bättre satsade resurser om man istället stärker föräldrarna i deras roll och ser till att skolorna har råd att hålla sig med trygga vuxna både i klassrum och korridorer.
Problemet med moderaternas politik är att de går i samma fälla som så många andra. Fokus ligger på vad man inte vill och så förbjuder man det icke önskvärda. För att förbudet ska få någon effekt måste man peka ut vad som händer om man inte rättar sig efter förbudet - och man väljer den enkla vägen, att tro att straff och sanktioner ska skrämma till lydnad. Men alla blir inte avskräckta och då måste man ta till med starkare medel. Och starkare. Och starkare.Till slut har man trasslat in sig i att beskriva det ena straffet värre än det andra, istället för att fokusera på hur man får människor att agera som man vill. Och de som gör rätt, tar ansvar och visar hänsyn blir bortglömda.
Fast det är klart - det är ju ett fiffigt sätt att få uppmärksamhet till sitt parti.
Maryam är en som skriver bra om detta.
After Golf - Arlanda Big Band
Det bästa med Mastersturneringen är definitivt After Golf i Sigtuna. Vi har just kommit hem efter att ha lyssnat på Arlanda Big Band i Drakegårdens trädgård. Det var knappast blåssektionens fel att det gick vita gäss på Sigtunafjärden. Men när det blåser och dessutom är ungefär 16 grader varmt är det svårt att hålla värmen trots musiken.
Jag har aldrig hört storband med munspelssolo, men det bjöds vi. En strid ström av välkända klassiker, Splanky, You've got a friend, Tuxedo Junction. Antagligen borde man ha dansat - det var dansanta arrangemang - men det är verkligen ingen höjdare att dansa foxtrot på gräs.
Men kul hade vi!
Det är skillnad på barn och barn
På loven blir klasskillnaderna tydliga. När 9 av 10 SACO-medlemmar kan resa bort på semester eller har tilgång till fritidshus är det bara 4 av 10 av LO-medlemmarna som har barn som har haft samma möjlighet. De yngsta har kanske varit hela sommaren på förskola eller fritidshem. Tack och lov att den möjligheten finns! En och annan kanske bekymrar sig över att barnen har kort eller ingen "semester" från barnomsorgen - men vad vet vi om alternativet? På fritids och förskola finns det kompisar, vuxna som har tid och kunskap att hjälpa barnen att hitta på saker att göra och dessutom god och näringsrik lunch.
Nu kommer nästa slag mot jämlikheten för barn. Ett sjukhus för rika barn, så att de slipper köa. Ett sätt att skilja barn och barn åt. Allt fler reagerar. Det är sunt.
Nu börjar det...
Det är verkligen skönt att medarbetarna inte längre bara är namn på listor och papper, utan människor av kött och blod som genast och generöst berättar om sin verksamhet och delar med sig av sina kunskaper. Det känns verkligen hoppfullt!
När jag kommer hem har fantastiska faster K skickat brev. Även om faster K tillhör de seniorer som mailar och surfar obehindrat vet hon när det är läge för ett gammaldags, hederligt brev. I kuvert, med handskriven (präntad) adress och frimärke. Faster K önskar lycka till på nya jobbet och kan inte låta bli att dra sig till minnes alla de fantastiska, vänliga, nyfikna och engagerade ungdomar som hon träffar när hon varje fredag demonstrerar för fred. Hon förstår alla möjligheter som det innebär att få arbeta med ungdomar omkring sig. Jag blir alldeles varm och glad och också lite stolt över att hon tror att jag kommer att göra ett bra jobb. Jag ska i alla fall göra mitt allra bästa.
I brevlådan ligger också veckans nummer av Sigtunabygden. Bloggen är i tidningen den här veckan. För rätt länge sedan ringde en reporter och ställde frågor, men när det inte blev någon artikel på flera veckor tänkte jag att det nog inte skulle bli något och glömde bort alltsammans. Men nu var det alltså dags. En artikel om lokala bloggare. Om du som läser inte bor i Sigtunabygdens spridningsområde kan du läsa artikeln här. Kul att bli uppmärksammad, även om det också ger lite andra effekter. Prestationsdjävulen vaknar. Helt plötsligt måste inläggen vara spirituella, inspirerande. Kanske leder artikeln till att några fler läser bloggen de närmaste dagarna, och de måste ju få begåvade inlägg att läsa så de stannar kvar... men idag får ni nog hålla tillgodo med den text som är. Jag orkar inte slå knut på mig intellektuellt just nu.
Packbestyr
Just nu far familjens ungdomar omkring i huset och packar för fullt. Deras läger med Kulturskolan började idag på hemmaplan. Imorgon åker åt varsitt håll för att spela och stoja ända fram till söndag. I år har vi ett litet problem.
Sonen åker på blåsarläger i Norrtälje och dottern på stråkläger på Sjöviks folkhögskola. Det är i sig inget stort problem, men lägren avslutas som traditionen bjuder med konsert. Föräldrar,släktingar och vänner (åtminstone Kanins släktingar och vänner) och andra förbipasserande får en chans att njuta av resultatet av veckans idoga spelande.
Det är fysiskt omöjligt att vara på stråkkonsert kl 13.00 på Sjöviks folkhögskola och sedan hinna till Campus Roslagen till blåskonsert kl 16.00. Alltså har vi tiggt skjuts hem med goda vänner för dotterns och cellons räkning.
Stråkeleverna kommer att upprepa sin konsert i Odensala kyrka den 7/9 kl 18.00. Det gäller att komma i tid, det är öppet för allmänheten och kyrkan brukar bli knökfull. Många kommer för att njuta av musiken och de vackra 1400-talsmålningarna som troligen är gjorda av Albertus Pictor.
Men i morgon lägger sig friden. Modemet till bredbandet blir ledigt. Telefonen tyst och stilla och inga serietidningar lägger sig på badrumsgolvet. Och på torsdag kan man njuta av Arlanda Big Band på After Golf i Sigtuna.
Torsdagkväll i regnet
Det kom ett samtal
Det är inte utan att jag är lite brydd. I Sverige har vi en grundlagsfäst åsiktsfrihet. Alla människor har rätt att fritt och öppet uttrycka sin åsikt. Mig veterligt finns det inga undantag för avgångna kommunalråd. Det är, vad jag vet, bara kungen som inte får ha någon åsikt - vilket f ö är ett argument mot monarkin.
Man kan också fråga sig hur länge och på vilka områden man inte skulle få ha några offentliga åsikter. Det är snart två år sedan jag lämnade heltidspolitiken. När har det gått tillräckligt lång tid? Efter en mandatperiod? Ett decennium? Aldrig?
Faktum är också att skolan faktiskt skickat direktadresserad reklam till mina barn (och deras klasskamrater). Det är klart vi som är föräldrar till de barn som fått reklam pratar med varandra om hur vi ställer oss. Jag tänker fortsätta att använda min grundlagsfästa åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Det är bästa sättet att värna demokratin.
Slut på semestern!
Nu har jag haft två dagar med överlämningsmöten med kollegorna som haft ansvar för bl a särgymnasiet, börjat läsa in mig på programmål och annat och installerat mig i mitt arbetsrum. Bara det att få dator, e-post och telefon att funka som det är tänkt är ju lite pyssel. Fast när jag fått min mobiltelefon att plötsligt synkronisera sig med e-post och elektronisk kalender kände jag mig faktiskt lite stolt. Jo, lite hjälp på traven fick jag av snälla arbetskamrater, men det är nästan magiskt... Fast sedan måste man ju e till att informera omvärlden om nya telefonnummer och mailadresser. Håhåjaja.
Nycklar, kopieringskort och annat ska man ju också ha Hittills känns nya jobbet jättekul och mycket spännande. Trevliga arbetskamrater - och Kunskapens Hus, där både Arlandagymnasiet, Kulturum och Centrum för vuxenutveckling huserar är en jättefin arbetsmiljö!
Arlanda och miljön
Det tror inte jag. Utsläppstaket och de andra miljövillkoren är nödvändiga för att flyget ska lyfta sig själva i håret. Men Luftfartsverket Arlanda kan inte stå för allt själva. Ungefär hälften av alla koldioxidutsläpp beror på marktransporterna.
17-18 tusen anställda gör sina arbetsresor, och den tredjedel som bor i Sigtuna kommun har urusla kollektivtrafikförbindelser - de tar gärna bilen. Bor man i Uppsala eller Upplands Väsby finns alltid Upptåget, men inte om man bor i Valsta eller Sigtuna.
Det första man måste göra är alltså att se till att de som åker dagligen till och från Arlanda tar sig dit med cykel eller kollektivtrafik. Gärna spårbundet, se till att pendeltåget får en riktig "krok" , gärna med station också i Odensala - eller fixa en sån där liten charmig automatbana som finns på andra flygplatser i världen - t ex Orlyval som ansluter Orly till Paris lokaltågssystem. Komplettera med en tvärspårväg från Sigtuna, via Valsta och Märsta station och vidare förbi Arlanda mot Vallentuna och Roslagsbanan. Komplettera med tätare busstrafik mellan Arlanda och Rosersbergs villastad och det snabbt växande industriområdet/logistikcentrat.
Se till att motorvägsanslutningarna vid Måby och Rosersberg kommer på plats och att den planerade kombiterminalen för godsomlastning mellan väg och järnväg snarast byggs i Rosersberg. Det kan korta vägtransporter av flygfraktat gods.
Se till att flyget och lastbilstrafiken kan drivas med alternativa bränslen och/eller med mindre utsläpp. Utveckla tekniken. Bygg tystare plan som kan flyga över tätorter. Fler gröna inflygningar, som gör att plan inte behöver cirkla runt och vänta på "sin tur" att landa. Det måste vara möjligt.
Det moderata finansborgarrådet i Stockholm är orolig för att flygets kapacitet bromsas av utsläppstak. Men det är inte utsläppstaket i sig som är problemet. Problemet är att Luftfartsverket ensamma fått ta hela det statliga ansvaret, trots att de andra trafikverken sitter på många av lösningarna. Problemet är att Luftfartsverket, flygindustrin och andra aktörer inte satte igång direkt med åtgärder för att minska utsläppen, utan väntade och räknade med att det skulle ordna sig längre fram och nu driver på att taket ska tas bort. Problemet är att Sten Nordins partikompisar i landstinget har tagit bort enhetstaxan på SL och nu också hotar det enhetliga månadskortet - det är främst längst ut i länet som folk tar bilen istället för bussen när biljetten blir dyrare.
Men inga sådana lösningar presenteras av Betong-moderatarna. Istället ska taket tas bort och miljövillkoren mildras. Så ser moderat miljöpolitik ut. Friheten att tjäna pengar är viktigare än klotets överlevnad.
Och igår kom nyheterna om nolltillväxt. Även om finansministern inte är oroad över att det blir tvärstopp i ekonomin, så är jag orolig. Flyget är en tydlig konjunkturmätare. Det är där svängningarna syns först. Och om tillväxten tvärbromsar, då är det inte utsläppstaket som kommer att sätta stopp för Arlandas utveckling.