Vårdvalet lägger ner distriktssköterskemottagningen
Men nu hotar Vårdval Stockholm vår distriktssköterska och BVC. I den lokala tidningen har det under flera veckor rasat en strid på insändarsidorna. Men de lokala moderaterna tiger. Det är folkpartisten Birgitta Rydberg som får sköta snacket och hon argumenterar i en artikel för att vi som bor i Rosersberg ska sätta press på vårdgivarna. Hur då hade hon tänkt sig? Det finns fyra vårdcentraler i Sigtuna kommun. Samtliga privata. Ingen av dem har några planer på att placera distriktssköterska och BVC här. Och jag är redan listad på en av vårdcentralerna - kan man stryka sig från listan och vara olistad? Ingen privat vårdcentral erbjuder ju det jag vill ha? Det är inte mitt eller andra Rosersbergares vårdval som lägger ner distriktsköterskemottagningen till nyår.
Fast jag tycker att det är märkligt att landstingspolitikerna fegar ur. Jag och alla andra väljare har ju gett dem (nåja, jag röstade kanske inte precis på de som nu fick majoritet) uppdrag att ansvara för sjukvården i länet. Jag tillhör inte dem som tror att det alltid blir bättre om stat och kommun driver all verksamhet. Jag tror att privatdrivna vårdcentraler kan funka utmärkt och att de kan tillföra vården något. Men oavsett vem som driver vårdcentralen måste landstingspolitikerna ta ansvar för att vården finns överallt och är tillgänglig för alla. Det gör de inte i Stockholm.
En pigg nittioåring
Tromb i Rosersberg
Nytt favvofik och Kulturskolans dag
Ännu en hektisk helg är nästan slut. Och plötsligt blev det juni. Sitter på uteplatsen som surrar av mygg och lyssnar på fågelkvittret. Ja, E4 susar i bakgrunden och ett och annat flygplan brummar förbi, men det är ljuvligt att sitta här. Öregrundsrosen börjar slå ut, irisarna sträcker sig mot himlen intensivt blå och sparrisen har gått i blom. Katten sover på sin favoritplats - i sparrislandet.
Idag har vi, förutom lite gräsklippning och ännu ett hoppfullt försök att utrota snöbär (ja, jag vet att det är fåfängt, men jag försöker ändå) som växer i spireahäcken, koncentrerat oss på att ordna cyklar åt barnen. Den tid när de kunde hoja runt på barncyklar är förbi. För att freda våra cyklar var det lika bra att köpa stora cyklar åt barnen.
Fast i vanlig ordning tar saker längre tid än väntat. Jag hade lovat barnen att vi skulle åka och fika på det nyöppnade slottscaféet i Rosersbergs slott, så vid halv fyratiden lämnade jag maken kvar med monteringen av sonens cykel och tog med barnen till fiket. Och vi blev inte besvikna! Restaurangchefen på Steningevik har sagt upp sig och startat eget. Jättefint och utomordentligt gott. Dottern åt fudgekaka med pecanöt, sonen blåbärspaj med vaniljsås och jag en bärtartelette med vit choklad. Vi rekommenderar alltihop, men dottern varnar: fudgekaka är mäktigt, man måste vara hungrig. Men det står helt klart, vi har fått ett nytt favvofik och det blir fler besök. Öppet alla dagar 11-16 och i september blir det restaurang och konferensmöjligheter och ännu fler övernattningsmöjligheter i Sigtuna kommun. Sigtuna kommun är f ö redan restaurangtätare än Stockholm.
Sedan åkte vi hem och lagade lättmiddag: grekisk sallad med grillade köttfärsbiffar.
Igår var det Kulturskolans dag på flera platser i Sverige. Jag vet att jag skrivit förut om hur fantastisk Kulturskolan är, både i allmänhet och i synnerhet i Sigtuna kommun. I Upplands Väsby, där kommunala musikskolan snarare får presentera sparförslag än nya idéer, var det ett karnevalståg. I Sigtuna kommun, där kulturskolan visserligen skulle behöva utöka sin verksamhet ännu mer, fylldes hela Sigtuna stad med flera scener och uppträdanden i gathörnen.
Sedan länge har sigtunaeleverna kompanjonlärare från kulturskolan i både tvåan och trean. I Upplands Väsby ska det inte finnas några "fria nyttigheter", så där får skolorna prioritera inom sin ordinarie budget. Det gör vi i Smedby skola, men det är inte självklart att Väsbyelever får möta musikskolan. I Sigtuna får sedan ett par år eleverna i mellanåldrarna möta Kulturskolan minst en gång till i skolår 4-6, den här gången som ett samarbete i något eller några ämnen - t ex ett världsdelstema eller historietema. I Sigtunas kulturskola finns både sång, instrumentalmusik, dans och teater. Det är inte konstigt att antalet deltagare i ämneskurserna ökat från ca 1 000 till över 1 200 på ett par år. Och projektet Pascal, som utvecklar kompetensen att möta elever med funktionshinder utvecklar Kulturskolan än mer. Nu fattas bara bättre och större lokaler. Inte omöjligt i vår kommun - här är barnen viktigare än skattesänkningar.
Vii, och alla andra som var i Sigtuna igår, fick bl a njuta av Ouvertyren ur Wilhelm Tell, en polska av Viksta-Lasse arrangerad som var den skriven av Bela Bartok eller Mozart och att vi (och det brudpar som steg ut från Sigtuna Rådhus på Stora Torget) fick höra ett allegro ur Rohmans Drottningholmsmusik. Vi kunde höra allt från nybörjare till avancerade solister. Pojksångruppen Wee zing, Ethnobandet, Uppstråket, Tonsvallet, Sigtuna Symphonic band, Brassensemblen och mycket mer hördes och sågs. Det gjorde heller inget att Helén Sjöholm inledde sitt år som Kulturskoleambassadör hos Sigtuna kulturskola. Jo, hon sjöng. Kompad av Hönsorkestern och med stöd av andraklassare från hela kommunen sjöng hon "Hönsafötter och Gulerötter" så att hela Stora Torget gungade.
Fast vi fick åka hem utan dottern. Hon skulle hjälpa sin cellolärare med ämnesdemonstrationerna som avslutade kulturskolans dag. Den som ville kunde pröva att spela saxofon eller cello eller något annat instrument.