Anna-Karins ofullbordade

Har ni tänkt på hur märkligt skolans arbete är upplagt? Alla elever ska närvara 178 dagar. Skolåret ska börja i augusti och sluta i juni. Detta gör vi fastän vi vet om att eleverna förlorar på upplägget. Det långa sommaruppehållet innebär nämligen att eleverna tappar kunskapsmässigt och framför allt tappar de bort sina arbetsmetoder. Alla erfarna lärare vet att det tar flera veckor på hösten innan eleverna fått in rutinerna och att det dessutom ofta är tvunget att repetera sådant de kunde i maj.  När folkskolan infördes 1842 var det nödvändigt för att övertyga bönderna om att de kunde skicka barnen till skolan – de skulle var lediga när de behövdes som bäst på gården.

Jag missunnar inte eleverna ledigheten, men jag undrar om vårt sätt att organisera skolåret är så smart. De yngsta eleverna går dessutom i skolan hela året, även om deras lärare har sommarlov. När skolan har haft avslutning fortsätter åttaåringen att gå till skolan vid samma tid varje morgon – men nu kallas hela dagen för fritids. Man undrar ju lite stilla om åttaåringen slutar att lära sig saker bara för att lärarna gör något annat? Varför är det till exempel så att simskola alltid arrangeras under skolåret, fast det ofta betyder att barnen använder en hel förmiddag som annars skulle ha innehållit annan undervisning? Vore det inte smart att ha simskola på sommaren?

Många av de lite äldre barnen går mest och drar. När jag gick i högstadiet fick de flesta av oss sommarjobb. Så är det inte idag. De flesta får sitt första sommarjobb tidigast efter nian. Varför ska man då ha så långt uppehåll i skolan? Speciellt med tanke på att många tonåringar är fruktansvärt stressade och pressade i sin skolsituation. Om man hade fler dagar i skolan skulle kanske läxläsning, prov och inlämningsuppgifter bli mindre pressade.

Allt fler barn begär ledigt från skolan för att göra semesterresor, resa till mammas eller pappas hemland, fira jämna födelsedagar eller andra högtider i familjen. För de familjer som har den snävaste ekonomin är det kanske enda chansen att få råd att resa bort – att åka under lågsäsong. Trots att lagstiftningen säger att man ska vara restriktiv med ledigheter så är det sällan barn nekas ledighet. Och det förekommer dessutom att familjer som nekats ledighet tar sig ledigt ändå. Några kommuner har börjat med ett ”flexibelt sportlov”, d v s att eleverna och deras föräldrar själva får välja när de ska ta ut sportlovet. Det är en sympatisk tanke, men jag tror inte att det funkar särskilt bra. Skolan bygger fortfarande på att alla elever är närvarande samtidigt. Man går igenom bråk i vecka x och procenträkning vecka y. Den som är ledig i vecka x måste läsa in bråk på egen hand eller få specialhjälp.

Antag att skolan fick ett upplägg som arbetslivet i övrigt. Man kan tänka sig att man går i skolan hela året och att alla elever har ett visst antal semesterdagar att ta ut. Barn kan gott ha fler semesterdagar att ta ut än vuxna – det finns ofta både mor- och farföräldrar och föreningsliv som pockar på barnens tid. En sådan struktur kräver dels ett nytt sätt att lägga upp undervisningen, dels ett mycket närmare samarbete mellan skolan och fritidshemmen. Ett nära samarbete mellan skola och fritidshem kan betyda att gränserna nästan helt suddas ut. Dagens lärarutbildning funkar i den riktningen. Man kan kombinera t ex läsinlärning med fritidspedagogik och naturkunskap riktat mot 6-12-åringar.

Ett skolår med semesterdagar för barnen kräver att pedagogerna är beredda att vara arbetsledare. Precis som i arbetslivet i övrigt kan chefen säga nej till en önskad semesterperiod. En elev som behöver lära sig att simma kanske måste skjuta upp sin semester en vecka för att hänga med på simundervisningen – eller så kan man tänka sig att en elev får nej därför att just då arbetar eleven tillsammans med andra elever. Så är det ju i vanliga arbetslivet, så varför inte i skolan?

För lärarna skulle förstås ett skolår utan gemensamma lov innebära en ny arbetssituation. I stället för 194 arbetsdagar från augusti till juni så gäller semester som för alla andra. Det vore dessutom klart önskvärt om lärarna inte behövde jobba 45 timmar i veckan under terminerna. Allt för många är slut innan terminen är slut och allt för lång tid av loven går åt för lärarna att ”landa” och bli normala. Dessutom skulle det underlätta samarbetet med alla andra yrkeskategorier i skolan om det var så att alla arbetade under samma villkor. Undrar förresten vad som nu händer med lärarnas arbetstider i förhållande till det nya arbetstidsdirektivet?

En annan intressant sak med tiden i skolan är det faktum att man jagar upp ungar så himla tidigt. De som går på fritids är förvisso beroende av föräldrarnas arbetstid, men hur är det med de lite äldre eleverna? Varför ska vi tvinga dem att börja kl 8 vare sig det passar dem eller inte? Vi behöver inte längre anpassa oss till solens upp- och nedgång. Det finns elektriskt ljus. Varför inte bestämma sig för att ge eleverna flextid, så som det är på många arbetsplatser, och  passa på att lägga in läxor i flextiden? Då skulle den morgonpigge kunna komma till kl 8, sätta sig med sina läxor och jobba med lärare i närheten, till dess att de andra kommer framåt 9. När den morgontidige går hem på eftermiddagen sitter den kvällspigge kvar en timme och jobbar med sina läxor.

Kan någon förklara för mig varför vi skickar hem sjuåringarna så tidigt från skolan? När de äntligen får börja skolan, så hinner de knappt dit innan skoldagen är slut. De mest skoltrötta däremot, de håller vi kvar så länge det går. Obegripligt. Jag tror att ett närmande mellan fritidshem och skola är lösningen här också. Låt fritidspedagogerna få bryta det formella lärandet under skoldagen med drama, lek och skapande och låt lärarna bryta in med formella kunskaper under eftermiddagen – barnen är inte mätta kl 13!

Har ni tänkt på att i det verkliga livet så börjar möten, föreställningar och annat för det mesta på hela eller halva klockslag. På en konferens kan man möjligen ha en kvarts fikapaus och därför börja kvart i eller kvart över. Men i skolan börjar man 8.10, 9.55 eller slutar 14.25. Är det för att vi ska lära eleverna klockan? Eller är det en rest av fyrtiominutersterrorn? Jag tror på det senare. Fastän skolan sedan ganska lång tid har gått över till 60-minuterstimmar så finns det fortfarande 40-minuterstimmar i schemaläggningshjärnan. Raster blir fem och tio minuter långa.

Eleverna byter innehåll i arbetet fem-sex gånger om dagen utan att det finns något inbördes samband (efter rasten ett nytt ämne och kanske också ny lärare). Jag menar vilka av oss vuxna skulle acceptera att byta såväl arbetsinnehåll, arbetsrum som arbetsledare flera gånger om dagen? Antagligen skulle vi ropa på arbetsmiljöverket.  Jo men, säger någon, barnen behöver omväxling. Ja, och? Det faktum att man byter ämne och lärare är inte någon garanti för omväxling. Hur omväxlande är det att först läsa ett stycke i NO-boken och svara på de tillhörande frågorna och sedan läsa ett stycke i SO-boken och svara på frågorna? Varför måste de byta klassrum, lärare och ämne för att få omväxling? Dagens lärare har en stor och omfattande verktygslåda. Den måste användas för att ge eleverna omväxling.