Anna-Karins ofullbordade

Trodde jag hört fel när jag lyssnade på Ekot igår. Sedan tänkte jag att det var väl någon lokal stolle som pratat först och tänkt sedan. Så insåg jag det fasansfulla. Det var verkligen ett äkta förslag framlagt av ledande skånska folkpartister med medlemmarnas förtroende. Enligt dagens DN får de visst stöd av integrationsministern!

Modersmålet är det språk vi hanterar känslor med. Att förbjudas att tala sitt modersmål är en djup kränkning. Berättelserna om hur femtiotalets tornedalingar, samer och romer förbjöds att tala sitt modersmål fortfarande på 1950-talet är berättelser om barn som tystats. Barn som slutat lära sig något nytt. Idag har deras språk minoritetsstatus och särskilt skydd. Hur tänker sig folkpartisterna hantera minoritetsspråken? Ska de också förbjudas?

På ett sätt är det senaste folkpartiförslaget följdriktigt. Vi vet att de inte gillar elever och inte heller invandrare. Vi vet att det är eleverna som är problemen i dagens skola. Och invandrare mår bara bra av hårdare tag, språktester och utvisningshot. Med en sådan världsbild är det kanske inte så konstigt att ett sådant här förslag kommer.

Det är följdriktigt på ett annat sätt också. Folkpartisterna har under senare år haft näsa för att lägga förslag som låter tala om sig. Litteraturkanon, obligatoriska gynkontroller i högstadiet, språktest, flytta mobbare och beslagta mobiler. Förslag som så gott som alltid inskränker individens frihet. Kanske är det därför de numera uttyckligen måste kalla sig för Folkpartiet liberalerna. Ingen anar annars att Folkpartiet förvaltar ett liberalt idéarv.

För ett par decennier sedan var debatten intensiv om man skulle erbjuda modersmålsundervisning eller om man istället skulle satsa på att barn med annat modersmål skulle lära sig svenska. I skolans och forskningens värld är det numera tyst om det. Man vet numera mycket väl att det är inte antingen - eller utan både - och som gäller. Det är genom ett säkert modersmål som vägen till kunskaper går.

Det var också bakgrunden till att Malmöskolor ordnade ämnesundervisning på de stora modersmålen. Deras resonemang var sunt: vi har inte tid att vänta på att eleverna lär sig tillräckligt mycket svenska för att hänga med i kemiundervisningen. De måste lära sig både svenska och kemi.

Därför är det ironiskt att folkpartiförslaget om modersmålsförbud på lektionerna kommer just från Malmö.

Sedan undrar man ju om de alls har tänkt. Franska skolan, tyska skolan, estniska skolan och de många skolor med engelskspråkig undervisning. Ska de lägga ner eller får de bara tala "utrikiska" på rasterna? Eller är det skillnad mellan att tala franska på lektionen och att tala turkiska?

Och så kan man inte låta bli att fundera över de vidare konsekvenserna. Om man drar förslaget vidare. Var går gränsen? Ska modersmålsundervisning förbjudas helt? Elever med annat modersmål kan få studiehandledning på sitt modersmål - ska det förbjudas? Var går gränsen för den svenska som ska talas i klassrummet - får man tala med brytning? Kan norska och danska accepteras i klassrummet? Det ingår ju faktiskt i svenskundervisningen. Och hur ser vi på olika finlandssvenska dialekter? Och dialekter överhuvudtaget? Gotländska, skånska, pitemål och älvdaliska - var går gränsen?

Enligt den läroplan som gäller för grundskolan ska skolan sträva efter att varje elev ”tar avstånd från att människor utsätts för förtryck och kränkande behandling”. Så synd att folkpartiets kommunalråd och riksdagsledamöter i Malmö inte gått i den skolan.