Söndag igen
Helgen har gått fort. I fredags kväll hade vi huset fullt av glada ungdomar. Sonen blir tonåring på tisdag och han hade sju kompisar hemma på hämtpizza, chips och spel. Playstation och dataspel. Nå, grabbarna är trevliga och det var bara en som stannade hela natten.
Dottern fick stiga upp tidigt - hon hade klubbmästerskap i bågskytte. Och fram på dagen noterade maken och jag att nu är vi nog definitivt tonårsföräldrar. Vi hade tackat ja till att allihop komma hem till familjen N på kaffe och tårta eftersom deras döttrar också fyller år i september. Men först tappade vi sonen - han skulle till Stockholm med kompisar. Sedan upptäckte vi att klubbmästerskapen minsann inte var något som snabbt gick över. Vi var iväg för att hämta dottern till tårtkalaset - men då var hon ute i skogen på den andra grenen i mästerskapen. Efter att ha väntat ett tag insåg vi att vi nog fick åka själva på tårtkalas - det var flera timmar kvar på tävlingarna.
På vägen till bågskytteklubben lyssnade vi på Ekots Lördagsintervju med finansministern. Han hade lite svårt att förklara hur det kunde komma sig att en sänkning av arbetsgivaravgiften med 1%enhet var en strålande idé nu, men inte förut. Enligt hans egna uppgifter kostar det 10 miljarder kr och beräknas ge 10 000 jobb. Varje jobb skulle alltså kosta 1 miljon kr. För 1miljon kan man anställa 2,5 förskollärare, fritidspedagog eller lärare i skolan - eller ungefär lika många sjukskötersor och bibliotekarier...
Fast man ville inte byta med finansministern igår. Där satt han och visste vilken budgetproposition som ska presenteras imorgon - en proposition som bygger på ekonomiska förutsättningar som fastslogs för flera veckor sedan. Nu har allt ställts på ände och det gäller för ministern att balansera både det han vet att han ska presentera på måndag och det som händer i omvärlden. Inte lätt. Kanske därför han låter som han gör.
Till råga på allt har han sina partikompisar i arbetsmarknadsdepartementet, som inte alls är oroliga över ökande arbetslöshet. Det krävs inte någon lång betänketid för att förstå att statssekreteraren nu ser fram emot att en ökande arbetslöshet ska bidra till lägre lönekrav...
Då är det lätt att föreställa sig hur han känner sig som bad om tålamot och förklarade 2006 att det skulle ta två år för alliansens ekonomiska politik att slå igenom. Så här två år senare får man väl säga att finansminsterkandidat Borg visat sig ha rätt. På två år har man lyckats med sin ekonomiska politik: räntehöjningarna kostar vanliga familjer i stockholmsregionen tusentals kronor varje månad, inflationen gör både falukorven och ungarnas vinterjackor dyrare och till det ska läggas dyrare sl-resor, högre bensipriser, a-kassan, försökringskassan... Undrar hur många som röstade borgerligt för att de ville ha det så?
Dottern fick stiga upp tidigt - hon hade klubbmästerskap i bågskytte. Och fram på dagen noterade maken och jag att nu är vi nog definitivt tonårsföräldrar. Vi hade tackat ja till att allihop komma hem till familjen N på kaffe och tårta eftersom deras döttrar också fyller år i september. Men först tappade vi sonen - han skulle till Stockholm med kompisar. Sedan upptäckte vi att klubbmästerskapen minsann inte var något som snabbt gick över. Vi var iväg för att hämta dottern till tårtkalaset - men då var hon ute i skogen på den andra grenen i mästerskapen. Efter att ha väntat ett tag insåg vi att vi nog fick åka själva på tårtkalas - det var flera timmar kvar på tävlingarna.
På vägen till bågskytteklubben lyssnade vi på Ekots Lördagsintervju med finansministern. Han hade lite svårt att förklara hur det kunde komma sig att en sänkning av arbetsgivaravgiften med 1%enhet var en strålande idé nu, men inte förut. Enligt hans egna uppgifter kostar det 10 miljarder kr och beräknas ge 10 000 jobb. Varje jobb skulle alltså kosta 1 miljon kr. För 1miljon kan man anställa 2,5 förskollärare, fritidspedagog eller lärare i skolan - eller ungefär lika många sjukskötersor och bibliotekarier...
Fast man ville inte byta med finansministern igår. Där satt han och visste vilken budgetproposition som ska presenteras imorgon - en proposition som bygger på ekonomiska förutsättningar som fastslogs för flera veckor sedan. Nu har allt ställts på ände och det gäller för ministern att balansera både det han vet att han ska presentera på måndag och det som händer i omvärlden. Inte lätt. Kanske därför han låter som han gör.
Till råga på allt har han sina partikompisar i arbetsmarknadsdepartementet, som inte alls är oroliga över ökande arbetslöshet. Det krävs inte någon lång betänketid för att förstå att statssekreteraren nu ser fram emot att en ökande arbetslöshet ska bidra till lägre lönekrav...
Då är det lätt att föreställa sig hur han känner sig som bad om tålamot och förklarade 2006 att det skulle ta två år för alliansens ekonomiska politik att slå igenom. Så här två år senare får man väl säga att finansminsterkandidat Borg visat sig ha rätt. På två år har man lyckats med sin ekonomiska politik: räntehöjningarna kostar vanliga familjer i stockholmsregionen tusentals kronor varje månad, inflationen gör både falukorven och ungarnas vinterjackor dyrare och till det ska läggas dyrare sl-resor, högre bensipriser, a-kassan, försökringskassan... Undrar hur många som röstade borgerligt för att de ville ha det så?
Kommentarer
Trackback