Vardagligt skolutvecklingsarbete
- Antalet grundskoleelever sjunker stadigt i kommunen
- En ny fristående skola slog upp sina portar i höstas och tänker växa med ytterligare 170 platser i Centrala Väsby - inom gångavstånd från vår skola. I höst tänker de ha 340 elever
- En ny politisk majoritet lägger stor vikt vid konkurrensutsättning, avknoppningar och aktivt skolval
- Smedsgärdsskolan, vår närmaste kommunala f-5-skola som nu har 200 elever läggs ner i augusti.
- Ett webbaserat skolval införs i februari för alla föräldrar inför förskoleklass och skolår 6, inga föräldrar får brev hem med erbjudande om plats i den närmaste skolan.
Sammantaget betyder det att den Smedbyskola jag ska leda nu är konkurrensutsatt på ett sätt som vi aldrig varit med om förut. Det kan man ha en massa synpunkter om, men som skolledare är det inte så intressant vad jag tycker. Min uppgift är förstås att efter bästa förmåga verkställa de politiska beslut som är en effekt av valresultatet. Och kan jag inte tänka mig att göra det måste jag fundera över att göra något annat. Det är demokratins spelregler.
Därför har mycket av min kraft gått åt till att fundera över hur vi ska utvecklas i den nya verkligheten. Nu är ledningsgruppen redo att släppa ut sina tankar i ljuset. Jag är övertygad om att vi måste arbeta i tre parallella spår.
För det första måste vi presentera en tydlig profil så att föräldrar och elever lägger märke till oss och tycker att Smedbyskolan inte är utbytbar mot vilken annan skola som helst. Det gäller också att vi inte hittar på något konstruerat, utan bygger på det vi redan har och gör det ännu tydligare. Dessutom är det viktigt att det blir en egen profil, så att inte sju skolor väljer att ha fotbollsprofil.
För det andra måste skolan präglas av god kvalitet. I kvalitetsbegreppet finns förstås behöriga lärare, system för att se till att eleverna lär sig viktiga saker och får goda resultat, att skolan är trygg för elever och föräldrar och att kritik och synpunkter tas på allvar. Men det är också viktigt att vi klarar "detaljerna" - sådant som att det inte är skräpigt i korridorer och klassrum och att skolpersonalens bemötande är professionellt.
För det tredje måste vi bli mycket bättre på att synas. Information och marknadsföring är kanske den kommunala skolans sämsta gren. Vi är inte vana vid att berätta om allt bra vi gör - och så är bilden av skolan också rätt dyster.
För att vi ska klara det måste vi ha personalen med oss. Inte nöjda med varje detalj, men med på de stora dragen.
Under hösten har personalen fått information om de förändrade förutsättningarna. På onsdag ska ledningen träffa de fackliga i samverkansmöte för att presentera tankarna om vad som ska hända sedan och på torsdag har vi information för all personal. Vi har jobbat mycket med att lägga örat mot marken och lyssna av - vad tycker de som jobbar på Smedbyskolan är bra sidor hos skolan, vilka aktiviteter har fungerat bra, hur tar vi med oss det in i framtiden? Jag tror att många kommer att ställa sig bakom våra tankar, men många människor ogillar förändringar (också små). Därför är det inte utan "pirr i magen" jag ser fram mot veckan som kommer.
Jag har ägnat en hel del inlägg här på bloggen åt fria skoltankar - utan att ta hänsyn till lagar, regler och annat. Jag tror att det är nödvändigt att sträcka ut sig och fantisera om en annan värld - bara så kan vi förändra den här världen. Och det är klart att det jag drömmer om i mina fria skoltankar också betyder något för den vardagliga skolutvecklingen som måste ske här och nu, inom de ramar som lagar, regler och traditioners tröghet skapar. För den nyfikne tänker jag nog återkomma också till den vardagliga skolutvecklingen här på bloggen. Och då också med vilken profil vi tänker utveckla och en del andra detaljer som jag tycker att medarbetarna ska få veta före bloggläsarna...
Om jag hade en sexåring som skulle börja i höst, skulle du ha en trogen kund i mig om skolan
a) informerade bra
b) informerade bra
c) informerade bra
Som gammal garvad förälder till tre barn, numera på "mellanstadiet", "högstadiet" respektive gymnaiseskolan, har jag numera denna önskan på plats 1-3. Det tar åtskilligt av min tid och enregi i anspråk att försöka klura ut vad de olika kryptiska meddelanden ungarna bär med sig hem betyder. För att inte tala om allt de INTE bär med sig hem. Satsa på en skolportal på nätet som talar om allt som händer, som har hänt och som kommer hända. Prov, läxorm utflykter, sena ankomster, frånvaro, små mdeelanden om hur dagen varit, vad eleverna ka ha med sig till skolan, utflykter, teman, ja allt! På ett ställe, och inte på tusen olika lappar, undertecknade "Jenny". Varför heter alla lärare Jenny? Och varför har de inga efternamn?
Vi har redan skolportal. Och kursplaneböcker. Och inte en enda lärare som heter Jenny.