Anna-Karins ofullbordade

Det här är fjärde inlägget om framtidens skola. De föregående hittar du här och här och här.

En skolledarkollega berättade om hur dörren till hennes expedition en dag rycktes upp och en upprörd högstadieelev kom in. ”Du”, sade hon, ”det går inte ihop! Vi har 17 ämnen i skolan, eller hur?” - hon spänner ögonen i kollegan som bara har att hålla med. ”Ja, och i varje ämne har vi en lärare som säger att vi ska ge 100 % i just det ämnet. Det blir 1700 %!”

 

Ämnesstrukturen i skolan har lång tradition, men det har inte alltid sett ut som det gör. Och skolämnena är inte desamma som universitetsämnena. Jag som får undervisa fyror i historia har läst 40p universitetshistoria. Det var jättebra på många sätt, men den stora grejen för fyror är vikingatiden. Vikingar är inte historia på universitetet, det är arkeologi. Och det finns massor av liknande exempel. För att få ihop till samhällskunskap fick vi läsa både nationalekonomi, statsvetenskap, sociologi, rättsvetenskap och lite till. Ändå ingick inte ANT-frågorna i någon kurs, även om det är en viktig del av samhällskunskapsundervisningen.

 

Ämneslobbyn för olika ämnen är stark. Se bara kraven på mer historieundervisning och mer tid för idrott.

 

Men för eleverna blir det splittrat. Jag hade för några år sedan ett par förtvivlade nior på expeditionen som tyckte att deras NO-lärare förstörde för dem när hon tvingade dem att läsa biologi och fysik samtidigt. NO-läraren hade bara gjort det enda rimliga – hon såg till att eleverna studerade ögat samtidigt med ljuset och örat samtidigt med akustiken. Men för eleverna blev det kaos. De hade i nio års tid kämpat med att dela upp världen i olika ämnen och nu försökte någon rasera det som de mödosamt byggt upp. Dagens ämnesstrukturer gör det lönsamt för eleverna att splittra sina kunskaper och att spräcka sambanden!

 

Splittrade kunskaper och spräckta samband tenderar att göra kunskaperna ofarliga och ganska tråkiga. Om man i tekniken lär sig hur bensinmotorn fungerar det ena året och i geografin får veta något om fossila bränslen det andra året – vad är det som säger att man ska engagera sig i klimatfrågor nästa år?

 

Läroplanen och kursplanen innehåller ämnen. Timplanerna talar om hur många timmar eleverna minst ska ha fått i respektive ämne under grundskoletiden. Med rätta finns en stark kritik mot att det blir viktigare hur många timmar engelska man har än vilka kunskaper man har. Det talar mot bättre vetande!

 

Dessutom var det aldrig meningen med den nu gällande läroplanen/kursplanen att ämnesuppdelningen automatiskt skulle avspegla sig i ett rutnät på schemat. Joho, pyttsan – allt för starka strukturer talar för det. Vi har en ämnesindelning som stämmer överens med betygskriterier som stämmer med läroböcker som stämmer med lärarnas ämneskombinationer. Det enklaste är ju då att göra ett schema som bygger på skolämnena.

 

Ämnesstrukturen lurar också in oss i ett falskt tänkande. Det är vanligt att både elever, föräldrar och skolpersonal talar om att en elev är duktig i matematik och att en annan är svag i svenska. Det man då inte talar om är de olika momenten som ingår i varje ämne. Är den duktiga matteleven duktig i alla moment, eller är det en elev som är en hejare på algoritmer och medioker på geometri? Och vad är det som säger att den som kan alla grammatiska termer också kan analysera en dikt? Skolans uppsplittring ger ett intryck av att vi kommit till kunskapens atomer. Men i likhet med atomer visar sig också ämnena vara möjliga att splittra…

 

Allt detta talar för att ämnena borde bort från skolan. Men så enkelt är det inte. Det är klart att ämnena har en funktion. De hjälper oss att strukturera och sortera. Däremot är det dags för en ny ämnesstruktur. Och jag vill ha en ämnesstruktur som inte överensstämmer med lärarnas ämnesinriktningar. Tack!

 

I min vision om framtidens skola har vi färre ämnen än idag. Helheterna premieras och sambanden tydliggörs. Jag föreslår 5 ämnen:

Teknikämnet innehåller t ex stora delar av slöjd, hemkunskap, teknik, NO, bild, data, idrott

Språk innehåller givetvis svenska, moderna språk, modersmål, men också bild och fackuttryck

I kulturämnet hör givetvis bild, musik delar av slöjdämnet hemma. Men här hör också litteratur och drama hemma. Hit flyttas också en hel del av det som är vår kulturhistoria – landskapen, berättelserna om Gustav Vasa i Dalarna, traditioner och högtider, idrotter som orientering, skidåkning, skridskor. Här måste det också finnas plats för det mångkulturella. Nyfikenheten på världen omkring oss. Dans behandlas idag oftast styvmoderligt inom idrottsämnet – här har denna konstform en naturlig plats.

Naturämnet innehåller givetvis det mesta ur dagens NO och en del av idrotten (hälsofrågor) och geografin (naturgeografi)

Samhällsämnet innehåller det mest ur dagens SO, men tillförs något litet ur svenskan – en del av mediakunskapen som handlar om att vara kritisk mediakonsument. Dessutom hör stora delar av hemkunskapens konsumentkritiska del hemma här.

 

Nu invänder vän av ordning att idrotten tycks försvinna. Både ja och nej. Dagens idrottsämne är ett mischmasch av å ena sidan vårt behov av kunskaper i olika idrottstekniker (hur man spelar olika bollspel, hoppar över plinten, simmar o s v ) viljan att överföra kulturarvet genom att presentera idrotter som vi tycker är ”svenska”, t ex vinteridrotter och orientering, på senare tid kompletterat med kunskaper om hälsofrågor och det främsta argumentet – vårt behov av motion och goda vanor som måste grundläggas. Jag tycker att det sistnämnda ska ingå som en lika naturlig del av skoldagen som skollunchen, men jag undrar om det är ett skolämne?

 Den ämnesindelningen gör det viktigare vilka mål som faktiskt gäller för respektive ämne. Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om målen. Den målstrukturen gör dessutom ämnen som ”elevens val” och andra konstruktioner helt onödiga – eleverna är med och sätter målen. Med en sådan ämnesindelning skulle våra ämneslärare vara efterfrågade i alla ämnen. Om nu ämnesstrukturen skulle förvandlas till ett rutmönster i schemat är det inte hela världen. Sambanden skulle kunna bli tydligare samtidigt som vi behåller någon form av struktur och översiktlighet för skolans innehåll. Och kollegans arga unga tonårstjej skulle bara behöva satsa 500% på skolan…