Anna-Karins ofullbordade

Det är klart att jag hade hoppats att vi skulle fatta ett radikalare beslut om föräldraförsäkringen på s-kongressen igår kväll. Men sådan är demokratin. En lån process där alla säger sin mening, där åsikterna bryts och där vi till sist bestämmer oss. Och vi bestämde trots allt att pröva fler vägar att nå målet - ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen.

Debatten var spännande och engagerad. Kalle från Småland gjorde nog det bästa inlägget av alla där han förklarade våra argument. Småbarnspapporna från Stockholms län, Micke och Emil gjorde också bra inlägg. Men jag saknar faktiskt ett inlägg. Ett från de som stödde linjen att inte dela försäkrningen, men som sade att de vill ha ett jämställt uttag. Hur har de tänkt sig att nå dit. Vi kan väl ändå inte bara sitta och vänta på att attityderna ska förändras av sig själv. Det gör de inte. Sedan blev jag undrande över ett inlägg. Ett ombud argumenterade mot kvotering, för att hon inte ville tvinga ovilliga pappor att vara hemma. För det första undrar jag varför hon tror att de pappor som inte är hemma med barnen gör så därför att de inte vill. För det andra undrar jag varför föräldraskap är något självklart för kvinnor och valbart för män? Vad gör vi med de ovilliga kvinnorna?

Nej, allra viktigast är faktiskt att barnen har rätt till båda sina föräldrar. Det ska inte vara möjligt att välja bort kontakt och ansvar och att lägga över det på den andra föräldern. Barn har för det mesta två föräldra!