Vartannat pendeltåg bort
Häromdagen meddelade SL stolt att de planerar att ta bort vartannat pendeltåg från sträckan Upplands Väsby-Märsta. De tågen ska köras till Arlanda. Visst är det bra med pendeltåg till Arlanda, men de 16 000 resenärer som dagligen trafikerar Märsta är inte hjälpta av det. Inte heller de ca 6000 personer som varje dag arbetar på Arlanda och som bor i Sigtuna kommun. De kommer knappast att bli mer benägna än de redan är att åka till Upplands Väsby (eller Knivsta) för att ta Upptåget. Speciellt inte om vartannat tåg till Upplands Väsby dras in.
När uppgörelsen som ledde till Upptåget från Upplands Väsby via Arlanda till Uppsala, Tierp och Gävle, slöts utlovades att nästa steg skulle vara att förlänga pendeltåget från Märsta till Knivsta och på sikt till Uppsala. Nu har vi ny majoritet i landstinget och ingen låtsas om den delen av överenskommelsen. Istället har man alltså bestämt att de som pendlar till och från Märsta/Rosersberg ska stå för fiolerna när pendeltåget ska dras till Arlanda.
Arlanda är i desperat behov av mer spårbunden trafik. Det finns inte en chans att komma ner under utsläppstaket om inte fler människor åker på spår till och från flygplatsen. Det gäller inte bara resenärer, utan framförallt de 15-16 000 människor som varje dag jobbar i området. Och av dem är det en mycket stor del som bor någonstans i Sigtuna kommun. Två bra sätt att se till att fler åker spårbundet till jobbet på Arlanda är att dels bygga "färdigt" Arlandabanan med ett spår som ansluter till Ostkustbanan ungefär vid Odensala, dels bygga en spårväg från Sigtuna, genom Steningehöjden, Valsta och Märsta station till Arlanda och vidare mot Vallentuna och ansluta till Roslagsbanan.
Om man bygger färdigt Arlandabanan med spår till Odensala så kan pendeltåget gå i en slinga Upplands Väsby - Rosersberg - Märsta - (Odensala) Arlanda - Upplands Väsby. Så går tåganslutningar vid flera stora flygplatser i Europa, så varför inte i Sverige? Då skulle också Rosersbergare och Märstabor kunna ta pendeltåget till jobbet.
Antingen tror inte moderaterna i Stockholms läns landsting att det bor människor norr om Upplands Väsby eller så struntar de i om dessa människor åker klimatsmart till jobbet eller inte.
När SL beslutade sig för att dra in vartannat tåg till Rosersberg/Märsta deltog en moderat från Sigtuna i beslutet. Han fick lite kalla fötter när han insåg vilka försämringar detta är för pendlande kommuninvånare, så då presenterade han det på ytan lysande förslaget att man skulle få åka med Uppsalapendeln på SL-biljett. Det är ett förslag som bara kan ha lagts av en person som inte åker kollektivt. I alla fall aldrig i rusningstid. Har man gjort det vet man att Uppsalapendeln inte har plats för fler. När tåget lämnar Uppsala är det fullt. I Knivsta stiger ytterligare passagerare på. Väl framme i Märsta är perrongen för kort, så flera vagnar hamnar utanför och kan inte nås.
När jag strax efter att ha läst om utspelet kom till Märsta station för att ta tåget hem från jobbet möttes jag av en reklampelare på perrongen där "de nya moderaterna" meddelade att 2010 tänkte de bygga en handelsplats där. Efter att ha lagt ner all järnvägstrafik? Hmm, platsen blir ju förstås ledig, men har ingen talat om för dem att en handelsplats kräver goda kommunikationer?
Problemet med SL:s korkade utspel är ju dessutom att det faktiskt inte bara är pendlande kommuninvånare som drabbas. De företag som har pendlande medarbetare drabbas också hårt. Inte minst de många nya arbetsplatser som byggts i Rosersberg, med gångavstånd från pendeltåget.
För många kommuninvånare är inte resan slut när man kommer till Märsta station. Man fortsätter med buss till Valsta, Steninge, Sundveda eller Sigtuna. Om pendeltågstrafiken halveras så kan vi dessutom räkna med betydligt färre bussar. Bussarna är noggrant synkade med tågen (dvs minsta försening betyder att man missar anslutningsbussen) och turtätheten motiveras av tågens turtäthet. Blir det färre bussar så blir det förmodligen inte en halvtimmes väntan på nästa buss om tåget är sent, utan en timme. Och de resenärer som inte alls åker tåg, de drabbas förstås också av färre bussar. Sigtuna kommun är den kommun i länet där invånarna är minst benägna att använda kollektivtrafiken vid resor till Stockholms city. Inte lär det bli bättre när borgarna slaktar pendeltågstrafiken.
Borgarnas maktövertagande i landstinget har inte gjort det roligare att tillhöra Stockholms län. Minskad barnläkarmottagning. Nedlagd hemvård. Ingen BVC i Rosersberg. Ingen distriktssköterska i Rosersberg. Dyrare SL-kort. Enhetstaxan ersatt med zontaxa. Till listan kan nu alltså läggas färre pendeltåg och mer bilberoende.
När uppgörelsen som ledde till Upptåget från Upplands Väsby via Arlanda till Uppsala, Tierp och Gävle, slöts utlovades att nästa steg skulle vara att förlänga pendeltåget från Märsta till Knivsta och på sikt till Uppsala. Nu har vi ny majoritet i landstinget och ingen låtsas om den delen av överenskommelsen. Istället har man alltså bestämt att de som pendlar till och från Märsta/Rosersberg ska stå för fiolerna när pendeltåget ska dras till Arlanda.
Arlanda är i desperat behov av mer spårbunden trafik. Det finns inte en chans att komma ner under utsläppstaket om inte fler människor åker på spår till och från flygplatsen. Det gäller inte bara resenärer, utan framförallt de 15-16 000 människor som varje dag jobbar i området. Och av dem är det en mycket stor del som bor någonstans i Sigtuna kommun. Två bra sätt att se till att fler åker spårbundet till jobbet på Arlanda är att dels bygga "färdigt" Arlandabanan med ett spår som ansluter till Ostkustbanan ungefär vid Odensala, dels bygga en spårväg från Sigtuna, genom Steningehöjden, Valsta och Märsta station till Arlanda och vidare mot Vallentuna och ansluta till Roslagsbanan.
Om man bygger färdigt Arlandabanan med spår till Odensala så kan pendeltåget gå i en slinga Upplands Väsby - Rosersberg - Märsta - (Odensala) Arlanda - Upplands Väsby. Så går tåganslutningar vid flera stora flygplatser i Europa, så varför inte i Sverige? Då skulle också Rosersbergare och Märstabor kunna ta pendeltåget till jobbet.
Antingen tror inte moderaterna i Stockholms läns landsting att det bor människor norr om Upplands Väsby eller så struntar de i om dessa människor åker klimatsmart till jobbet eller inte.
När SL beslutade sig för att dra in vartannat tåg till Rosersberg/Märsta deltog en moderat från Sigtuna i beslutet. Han fick lite kalla fötter när han insåg vilka försämringar detta är för pendlande kommuninvånare, så då presenterade han det på ytan lysande förslaget att man skulle få åka med Uppsalapendeln på SL-biljett. Det är ett förslag som bara kan ha lagts av en person som inte åker kollektivt. I alla fall aldrig i rusningstid. Har man gjort det vet man att Uppsalapendeln inte har plats för fler. När tåget lämnar Uppsala är det fullt. I Knivsta stiger ytterligare passagerare på. Väl framme i Märsta är perrongen för kort, så flera vagnar hamnar utanför och kan inte nås.
När jag strax efter att ha läst om utspelet kom till Märsta station för att ta tåget hem från jobbet möttes jag av en reklampelare på perrongen där "de nya moderaterna" meddelade att 2010 tänkte de bygga en handelsplats där. Efter att ha lagt ner all järnvägstrafik? Hmm, platsen blir ju förstås ledig, men har ingen talat om för dem att en handelsplats kräver goda kommunikationer?
Problemet med SL:s korkade utspel är ju dessutom att det faktiskt inte bara är pendlande kommuninvånare som drabbas. De företag som har pendlande medarbetare drabbas också hårt. Inte minst de många nya arbetsplatser som byggts i Rosersberg, med gångavstånd från pendeltåget.
För många kommuninvånare är inte resan slut när man kommer till Märsta station. Man fortsätter med buss till Valsta, Steninge, Sundveda eller Sigtuna. Om pendeltågstrafiken halveras så kan vi dessutom räkna med betydligt färre bussar. Bussarna är noggrant synkade med tågen (dvs minsta försening betyder att man missar anslutningsbussen) och turtätheten motiveras av tågens turtäthet. Blir det färre bussar så blir det förmodligen inte en halvtimmes väntan på nästa buss om tåget är sent, utan en timme. Och de resenärer som inte alls åker tåg, de drabbas förstås också av färre bussar. Sigtuna kommun är den kommun i länet där invånarna är minst benägna att använda kollektivtrafiken vid resor till Stockholms city. Inte lär det bli bättre när borgarna slaktar pendeltågstrafiken.
Borgarnas maktövertagande i landstinget har inte gjort det roligare att tillhöra Stockholms län. Minskad barnläkarmottagning. Nedlagd hemvård. Ingen BVC i Rosersberg. Ingen distriktssköterska i Rosersberg. Dyrare SL-kort. Enhetstaxan ersatt med zontaxa. Till listan kan nu alltså läggas färre pendeltåg och mer bilberoende.
Arlanda och miljön
När Reinfeldt bestämde sig för att de "nya" moderaterna nu också skulle bli salongsfäiga i miljöpolitiken borde han ha satt munkavle på några framträdande partikamrater. Igår framträdde det moderata finansborgarrådet och avslöjade moderaternas verkliga miljöpolitik genom en DN-debattartikel. Nordin tror att om man bara tar bort utsläppstaket för Arlanda så blir allt bra.
Det tror inte jag. Utsläppstaket och de andra miljövillkoren är nödvändiga för att flyget ska lyfta sig själva i håret. Men Luftfartsverket Arlanda kan inte stå för allt själva. Ungefär hälften av alla koldioxidutsläpp beror på marktransporterna.
17-18 tusen anställda gör sina arbetsresor, och den tredjedel som bor i Sigtuna kommun har urusla kollektivtrafikförbindelser - de tar gärna bilen. Bor man i Uppsala eller Upplands Väsby finns alltid Upptåget, men inte om man bor i Valsta eller Sigtuna.
Det första man måste göra är alltså att se till att de som åker dagligen till och från Arlanda tar sig dit med cykel eller kollektivtrafik. Gärna spårbundet, se till att pendeltåget får en riktig "krok" , gärna med station också i Odensala - eller fixa en sån där liten charmig automatbana som finns på andra flygplatser i världen - t ex Orlyval som ansluter Orly till Paris lokaltågssystem. Komplettera med en tvärspårväg från Sigtuna, via Valsta och Märsta station och vidare förbi Arlanda mot Vallentuna och Roslagsbanan. Komplettera med tätare busstrafik mellan Arlanda och Rosersbergs villastad och det snabbt växande industriområdet/logistikcentrat.
Se till att motorvägsanslutningarna vid Måby och Rosersberg kommer på plats och att den planerade kombiterminalen för godsomlastning mellan väg och järnväg snarast byggs i Rosersberg. Det kan korta vägtransporter av flygfraktat gods.
Se till att flyget och lastbilstrafiken kan drivas med alternativa bränslen och/eller med mindre utsläpp. Utveckla tekniken. Bygg tystare plan som kan flyga över tätorter. Fler gröna inflygningar, som gör att plan inte behöver cirkla runt och vänta på "sin tur" att landa. Det måste vara möjligt.
Det moderata finansborgarrådet i Stockholm är orolig för att flygets kapacitet bromsas av utsläppstak. Men det är inte utsläppstaket i sig som är problemet. Problemet är att Luftfartsverket ensamma fått ta hela det statliga ansvaret, trots att de andra trafikverken sitter på många av lösningarna. Problemet är att Luftfartsverket, flygindustrin och andra aktörer inte satte igång direkt med åtgärder för att minska utsläppen, utan väntade och räknade med att det skulle ordna sig längre fram och nu driver på att taket ska tas bort. Problemet är att Sten Nordins partikompisar i landstinget har tagit bort enhetstaxan på SL och nu också hotar det enhetliga månadskortet - det är främst längst ut i länet som folk tar bilen istället för bussen när biljetten blir dyrare.
Men inga sådana lösningar presenteras av Betong-moderatarna. Istället ska taket tas bort och miljövillkoren mildras. Så ser moderat miljöpolitik ut. Friheten att tjäna pengar är viktigare än klotets överlevnad.
Och igår kom nyheterna om nolltillväxt. Även om finansministern inte är oroad över att det blir tvärstopp i ekonomin, så är jag orolig. Flyget är en tydlig konjunkturmätare. Det är där svängningarna syns först. Och om tillväxten tvärbromsar, då är det inte utsläppstaket som kommer att sätta stopp för Arlandas utveckling.
Det tror inte jag. Utsläppstaket och de andra miljövillkoren är nödvändiga för att flyget ska lyfta sig själva i håret. Men Luftfartsverket Arlanda kan inte stå för allt själva. Ungefär hälften av alla koldioxidutsläpp beror på marktransporterna.
17-18 tusen anställda gör sina arbetsresor, och den tredjedel som bor i Sigtuna kommun har urusla kollektivtrafikförbindelser - de tar gärna bilen. Bor man i Uppsala eller Upplands Väsby finns alltid Upptåget, men inte om man bor i Valsta eller Sigtuna.
Det första man måste göra är alltså att se till att de som åker dagligen till och från Arlanda tar sig dit med cykel eller kollektivtrafik. Gärna spårbundet, se till att pendeltåget får en riktig "krok" , gärna med station också i Odensala - eller fixa en sån där liten charmig automatbana som finns på andra flygplatser i världen - t ex Orlyval som ansluter Orly till Paris lokaltågssystem. Komplettera med en tvärspårväg från Sigtuna, via Valsta och Märsta station och vidare förbi Arlanda mot Vallentuna och Roslagsbanan. Komplettera med tätare busstrafik mellan Arlanda och Rosersbergs villastad och det snabbt växande industriområdet/logistikcentrat.
Se till att motorvägsanslutningarna vid Måby och Rosersberg kommer på plats och att den planerade kombiterminalen för godsomlastning mellan väg och järnväg snarast byggs i Rosersberg. Det kan korta vägtransporter av flygfraktat gods.
Se till att flyget och lastbilstrafiken kan drivas med alternativa bränslen och/eller med mindre utsläpp. Utveckla tekniken. Bygg tystare plan som kan flyga över tätorter. Fler gröna inflygningar, som gör att plan inte behöver cirkla runt och vänta på "sin tur" att landa. Det måste vara möjligt.
Det moderata finansborgarrådet i Stockholm är orolig för att flygets kapacitet bromsas av utsläppstak. Men det är inte utsläppstaket i sig som är problemet. Problemet är att Luftfartsverket ensamma fått ta hela det statliga ansvaret, trots att de andra trafikverken sitter på många av lösningarna. Problemet är att Luftfartsverket, flygindustrin och andra aktörer inte satte igång direkt med åtgärder för att minska utsläppen, utan väntade och räknade med att det skulle ordna sig längre fram och nu driver på att taket ska tas bort. Problemet är att Sten Nordins partikompisar i landstinget har tagit bort enhetstaxan på SL och nu också hotar det enhetliga månadskortet - det är främst längst ut i länet som folk tar bilen istället för bussen när biljetten blir dyrare.
Men inga sådana lösningar presenteras av Betong-moderatarna. Istället ska taket tas bort och miljövillkoren mildras. Så ser moderat miljöpolitik ut. Friheten att tjäna pengar är viktigare än klotets överlevnad.
Och igår kom nyheterna om nolltillväxt. Även om finansministern inte är oroad över att det blir tvärstopp i ekonomin, så är jag orolig. Flyget är en tydlig konjunkturmätare. Det är där svängningarna syns först. Och om tillväxten tvärbromsar, då är det inte utsläppstaket som kommer att sätta stopp för Arlandas utveckling.
Väntar
Sitter under äppelträdet med datorn i knät och en bok bredvid mig. Utrustad för att vänta. Idag kommer 3,4 ton stenmjöl och 2 pallar skiffer. Har just varit uppe och, med risk för eget liv, talat vänligt med monstret som ligger isonens säng. "Du skulle ju inte väcka mig idag", morrar det från en obestämd plats under kudden. Bäst att hålla sig därifrån och inte föreslå att han ska plocka ur diskmaskinen. Man undrar var den trevlige gossen som klippte gräs igår tog vägen?
Funderar mycket över det radioinslag som jag hörde häromdagen på P1 (och som jag inte hittar) om hur oljepriserna nu kan komma att förändra den amerikanska livsstilen drastiskt. Och snabbt. De utspridda villaförorterna runt städerna, som saknar kollektivtrafik, blir inte längre medelklassens dröm när oljepriset passerat 147 dollar fatet och bensinpriset gått upp därefter. Istället bli åter stadskärnorna attraktiva och man diskuterar förtätningar av villaförorterna för att de ska bli möjliga att kollektivtrafikförsörja. Varsin bil för att ta sig till jobb, skola och fritidsaktiviteter blir i längden omöjligt.
Tankarna vandrar tillbaka hemåt. Hur bor vi egentligen?. Vi som bor inne i Rosersbergs Villastad har alla promenadavstånd till pendeltåget och ett par gånger om dagen finns det buss, både till Löwenströmska sjukhuset och till Arlanda. Men alla de som bor på landsbygden? När måste vi, av miljöskäl, börja fundera över om man kan bo hur långt från tätorten som helst? Kan man bo så långt bort att den vanliga skolbussen inte räcker, utan man måste ha taxihämtning? Hur långt från samhället kan man bo om man behöver hemtjänst? Det kanske är så att vi av miljöskäl måste fundera över om gamla människor ska erbjudas bostäder i tätorten, även om de inte behöver särskilt vårdboende? Och kan man ha samma normer för tättbefolkade regioner som Mälardalen som man har för mer glest befolkade delar av Sverige?
Kommen så långt i funderingarna inser jag att det är grova ingrepp i den självklara friheten att bosätta sig var man vill. Kommer att tänka på de stora skiftena, när människornas ägor slogs ihop och byarna slogs isär. Bra för jordbruksproduktionen då, men människorna kom långt från varandra. Och nu, ingen bra idé om man ska kunna kollektivtrafikförsörja fler.
Men vi måste nog börja tala högt om vad klimatet och miljön tål. Är det så värst miljövänligt att bo på landet, utan kollektivtrafik eller gemensamt vatten och avlopp?
Funderar mycket över det radioinslag som jag hörde häromdagen på P1 (och som jag inte hittar) om hur oljepriserna nu kan komma att förändra den amerikanska livsstilen drastiskt. Och snabbt. De utspridda villaförorterna runt städerna, som saknar kollektivtrafik, blir inte längre medelklassens dröm när oljepriset passerat 147 dollar fatet och bensinpriset gått upp därefter. Istället bli åter stadskärnorna attraktiva och man diskuterar förtätningar av villaförorterna för att de ska bli möjliga att kollektivtrafikförsörja. Varsin bil för att ta sig till jobb, skola och fritidsaktiviteter blir i längden omöjligt.
Tankarna vandrar tillbaka hemåt. Hur bor vi egentligen?. Vi som bor inne i Rosersbergs Villastad har alla promenadavstånd till pendeltåget och ett par gånger om dagen finns det buss, både till Löwenströmska sjukhuset och till Arlanda. Men alla de som bor på landsbygden? När måste vi, av miljöskäl, börja fundera över om man kan bo hur långt från tätorten som helst? Kan man bo så långt bort att den vanliga skolbussen inte räcker, utan man måste ha taxihämtning? Hur långt från samhället kan man bo om man behöver hemtjänst? Det kanske är så att vi av miljöskäl måste fundera över om gamla människor ska erbjudas bostäder i tätorten, även om de inte behöver särskilt vårdboende? Och kan man ha samma normer för tättbefolkade regioner som Mälardalen som man har för mer glest befolkade delar av Sverige?
Kommen så långt i funderingarna inser jag att det är grova ingrepp i den självklara friheten att bosätta sig var man vill. Kommer att tänka på de stora skiftena, när människornas ägor slogs ihop och byarna slogs isär. Bra för jordbruksproduktionen då, men människorna kom långt från varandra. Och nu, ingen bra idé om man ska kunna kollektivtrafikförsörja fler.
Men vi måste nog börja tala högt om vad klimatet och miljön tål. Är det så värst miljövänligt att bo på landet, utan kollektivtrafik eller gemensamt vatten och avlopp?
På jakt efter asp
Vill tipsa om aspbloggen - där kan man följa den spännande jakten på asp (fisken) i vattendragen kring Sigtuna kommun. Det är Peja och Janne på Naturskolan som skriver och fotograferar på vägen. Sonen deltog i äventyret dag ett, och även om de inte hittade någon asp den dagen så hade de en härlig dag utomhus. Och gissa vad de har lärt sig om fisk, utrotningshotade arter, naturvård, spindlar, samarbete och vatten...
Miljösvek - det blir bilen i stället för tåget
Strax före jul kände statsministern att det var dags att tillsammans med miljöministern göra ett kraftfullt inlägg på miljöområdet. Det är ju synd att säga att miljöpolitik varit den nya regeringens bästa gren. Sagt och gjort - man gick ut och lovade att koldioxidutsläppen skulle minska med 30%. Lovvärt. Reinfelt gick sedan ut och gjorde det kraftfulla utspelet lite suddigare genom att börja hänvisa till EU och att dessutom föra ett resonemang som ungefär innebar att eftersom det finns länder som är värre klimatbovar så skulle det ge mer om de länderna gjorde något åt sin klimatpolitik, så det spelar nog ingte så stor roll om Sverige gör något. Nehej. Inte det.
Fast jag tror att han var tvungen att göra något som mildrade utspelet. Hans paritkompisar i Stockholms läns landsting gör nu allt de kan för att rulla ut succén med enhetstaxa i kollektivtrafiken. De krumbuktar som sjutton med hänvisningar till den riksabla kontanthanteringen och annat, men det står klart vad de vill. De vill återinföra bestraffningen av de som reser långt. Det är inte så viktigt att få fler att välja tåget före bilen.
Igår fick jag hem handlingarna till nästa SL-styrelsemöte. Jag får dem sedan jag för ett par år sedan hade uppdrag som gruppledare i SL:s norra regionstyrelse. Där presenteras de båda alternativa förslagen. Båda bygger på en zonindelning med tre zoner. I det ena förslaget ska det kosta 80 kr enkel resa från Märsta eller Rosersberg. I det andra förslaget ska det kosta 90 kronor. Den som åker enstaka turer från Märsta till Stockholm bör överväga att åka SJ-tåget. Det går dubbelt så fort, är mer sällan försenat, är bekvämare än pendeltåget och kostar 49 kronor. Enda nackdelen är att tåget inte går lika ofta som pendeltåget.
Det är ett dåligt underlag från SL:s tjänstemän till styrelsen. De kan inte ens lägga ihop 80+80. I det underlag som har skickats ut till SL:s styrelse påstås att en tur- och returresa i 80-kronorsalternativet kommer att kosta 120 kronor! Eh? Febrilt börjar jag leta efter returrabatten, men den finns förstås inte. Då ska man betänka att ärendet redan varit uppe en gång i SL:s styrelse, men då återförvisats eftersom den avgående s-ledda majoriteten inte ville ta på sig att rösta igenom något så stolligt. Man har alltså haft tid på sig att kolla materialet. Om man ville.
Zonindelningen av enkelresorna är bara början. Det framgår tydligt att man ser framför sig ett system med lokala periodkort. Då kommer systemet med ett gemensamt månadskort för hela länet att slås sönder. Och det drabbar förstås inte den som bor i Solna och pendlar till Kungsholmen med tunnelbanan. Men den som bor långt ute i länet och pendlar till Solna eller Kungsholmen kommer att få betala.
Det finns ett annat problem med att zonindela och göra kraftiga prishöjningar på enkelresorna. Besöksnäringen blir allt viktigare i vår region. Stockholm - Mälardalen försöker marknadsföra sig som "Stockholm - the Capital of Scandinavia". Men om det kostar 80 kronor att åka den krångliga vägen, med SL-buss och pendeltåg till Stockholm, hur välkomnar vi då de turister som ska föda oss? Hur turistvänligt blir vårt län om det ska kosta 90 kronor från medeltidsmuséet till Sigtuna stad? Räcker det inte med att pendeltåget till Märsta tar 40 minuter och bussen vidare till Sigtuna nästan en halvtimme?
Men åter till miljösveket. Det är det värsta. Hur ska man övertyga något att det är smartare att åka pendeltåg än bil till Stockholm om det kostar 160-180 kr tur och retur? 4 mil? Sigtuna kommun är den kommun i länet som har lägst andel kollektivtrafikresenärer när det gäller resor till Stockholms City. Det beror på att vi har ganska dåliga kommunikationer, men främst på att vi har många som arbetar på och omkring Arlanda. Dit finns det inte kollektivtrafik när människors arbetspass börjar och slutar, så det lönar sig inte att skaffa månadskort. Det är alltså enkelresor som gäller.
Om man nu skulle föra Reinfelts resonemang på mer regional nivå så är det framför allt bilresorna från länets ytterområden som skulle ge största effekten om de ersattes med kollektivtrafik. Då kanske man kan leva med tanken på att några som är bosatta på Östermalm tycker att det är orättvist att deras biljett till Gamla Stan kostar lika mycket som Valstabornas biljett.
Fast jag tror att han var tvungen att göra något som mildrade utspelet. Hans paritkompisar i Stockholms läns landsting gör nu allt de kan för att rulla ut succén med enhetstaxa i kollektivtrafiken. De krumbuktar som sjutton med hänvisningar till den riksabla kontanthanteringen och annat, men det står klart vad de vill. De vill återinföra bestraffningen av de som reser långt. Det är inte så viktigt att få fler att välja tåget före bilen.
Igår fick jag hem handlingarna till nästa SL-styrelsemöte. Jag får dem sedan jag för ett par år sedan hade uppdrag som gruppledare i SL:s norra regionstyrelse. Där presenteras de båda alternativa förslagen. Båda bygger på en zonindelning med tre zoner. I det ena förslaget ska det kosta 80 kr enkel resa från Märsta eller Rosersberg. I det andra förslaget ska det kosta 90 kronor. Den som åker enstaka turer från Märsta till Stockholm bör överväga att åka SJ-tåget. Det går dubbelt så fort, är mer sällan försenat, är bekvämare än pendeltåget och kostar 49 kronor. Enda nackdelen är att tåget inte går lika ofta som pendeltåget.
Det är ett dåligt underlag från SL:s tjänstemän till styrelsen. De kan inte ens lägga ihop 80+80. I det underlag som har skickats ut till SL:s styrelse påstås att en tur- och returresa i 80-kronorsalternativet kommer att kosta 120 kronor! Eh? Febrilt börjar jag leta efter returrabatten, men den finns förstås inte. Då ska man betänka att ärendet redan varit uppe en gång i SL:s styrelse, men då återförvisats eftersom den avgående s-ledda majoriteten inte ville ta på sig att rösta igenom något så stolligt. Man har alltså haft tid på sig att kolla materialet. Om man ville.
Zonindelningen av enkelresorna är bara början. Det framgår tydligt att man ser framför sig ett system med lokala periodkort. Då kommer systemet med ett gemensamt månadskort för hela länet att slås sönder. Och det drabbar förstås inte den som bor i Solna och pendlar till Kungsholmen med tunnelbanan. Men den som bor långt ute i länet och pendlar till Solna eller Kungsholmen kommer att få betala.
Det finns ett annat problem med att zonindela och göra kraftiga prishöjningar på enkelresorna. Besöksnäringen blir allt viktigare i vår region. Stockholm - Mälardalen försöker marknadsföra sig som "Stockholm - the Capital of Scandinavia". Men om det kostar 80 kronor att åka den krångliga vägen, med SL-buss och pendeltåg till Stockholm, hur välkomnar vi då de turister som ska föda oss? Hur turistvänligt blir vårt län om det ska kosta 90 kronor från medeltidsmuséet till Sigtuna stad? Räcker det inte med att pendeltåget till Märsta tar 40 minuter och bussen vidare till Sigtuna nästan en halvtimme?
Men åter till miljösveket. Det är det värsta. Hur ska man övertyga något att det är smartare att åka pendeltåg än bil till Stockholm om det kostar 160-180 kr tur och retur? 4 mil? Sigtuna kommun är den kommun i länet som har lägst andel kollektivtrafikresenärer när det gäller resor till Stockholms City. Det beror på att vi har ganska dåliga kommunikationer, men främst på att vi har många som arbetar på och omkring Arlanda. Dit finns det inte kollektivtrafik när människors arbetspass börjar och slutar, så det lönar sig inte att skaffa månadskort. Det är alltså enkelresor som gäller.
Om man nu skulle föra Reinfelts resonemang på mer regional nivå så är det framför allt bilresorna från länets ytterområden som skulle ge största effekten om de ersattes med kollektivtrafik. Då kanske man kan leva med tanken på att några som är bosatta på Östermalm tycker att det är orättvist att deras biljett till Gamla Stan kostar lika mycket som Valstabornas biljett.
Spårvagn till Arlanda
En fördel med att inte vara kommunstyrelsens ordförande är att man kan sprida idéer och tankar omkring sig utan att behöva ta några hänsyn till taktiska överväganden om den strategiskt mest lämpliga tidpunkten och sammanhanget. Inte heller behöver man yttra sig å någon annans vägnar än sina egna. Visst bottnar min tankevärld i att jag är socialdemokrat, men ingen kräver längre att jag ständigt ska vara medlemsmötets språkrör.
Jag tycker att bloggen är ett bra forum för att sprida idéer och få reaktioner på dem. Eller som Nalle Puh säger: "Ibland kan en idé som verkar riktigt idéaktig inne i huvudet se helt annorlunda ut när den kommer ut i det fria och andra får se på den"
Jag tycker det är dags för en spårvagnslinje till Arlanda. Eller kanske en stombuss. Stombussarna har ju kommit till för att fungera som ”spårförbindelse” på vägnätet. Idag tar det dubbelt så lång tid från Valsta eller Sigtuna stad till Arlanda som det tar från Stockholm eller Uppsala. Upplands Väsby och Knivsta har fått pendeltåg till Arlanda. Trots allt är det ungefär en tredjedel av Arlandas 17 000 anställda som bor i Sigtuna kommun. Ändå är kollektivtrafiken så dålig att arbetsförmedlingen gång på gång möte människor som inte kan ta jobb de erbjuds. De kan helt enkelt inte ta sig till och från jobbet. Det är riktigt illa! Dessutom slår Arlanda snart i utsläppstaket. Hälften av koldioxidutsläppen kommer från marktransporterna. Om vi inte gör något åt marktransporterna så måste flygverksamheten maka på sig. Det är inte klokt! Därför måste något radikalt göras för att få fler att ställa bilen hemma. Och det skulle ge riktigt stora effekter om de många som bor i Sigtuna kommun ställde bilen. Men det kräver bra, pålitliga och snabba förbindelser hela dygnet.
En sådan förbindelse skulle utgå från Sigtuna stad, passera Valsta och Märsta Centrum och ta Måbyleden till Arlanda Flygplats. Få stopp på vägen (typ Pilsborondellen, avtagsvägen till Til, Sågen/Rävsta, avtagsvägen till Midgårdsvallen, Valsta C/Hammargatan, Märsta C syd, ev Måbyleden/Västra Bang, Kolsta/Cargo City, terminalerna, Östra fraktområdet) ger snabb förbindelse. Det betyder visserligen att människor kan få lite längre att gå till hållplatserna, men jag tror att många är beredda till det lilla omaket om man samtidigt vet att det går snabbt att komma fram. Man kan också tänka sig att förbindelsen fortsätter österut efter Arlanda, t ex till Gottröra/Almunge/Norrtälje eller till Vallentuna. Även där finns det ganska många som arbetar på Arlanda. En annan förbindelse skulle vara den gamla drömmen om spårtaxi direkt från Märsta station eller – ännu hellre - en pendeltågskrok via Odensala. Tåget skulle mycket väl kunna gå i en ögla Rosersberg, Märsta, Odensala, Arlanda, Upplands Väsby. Gärna i båda riktningarna. Det funkar ju vid andra stora flygplatser, t ex Heathrow. Varför inte härDomedagsrapporter ger hopp
Den senaste veckan har domedagsrapporterna duggat tätt. I måndags Sterns rapport om klimatförändringarna som hotar ekonomin och idag om att matfisken i havet kan ta slut om bara ett par decennier. Det är något nytt med rapporterna. Nu är det inte "bara" abstrakta resonemang om vad som händer om isen smälter eller larm om att någon mer eller mindre okänd art av kräftdjur är utrotad. Nu talar rapporterna direkt till de verkliga makthavarna. Om vi inte lägger om livsstil så hotas tillväxten. Om vi inte är beredda att avsätta marina reservat så hotas inte bara okända kräftdjur, utan all matfisk.Sambandet mellan ekonomisk och ekologisk hållbarhet är tydligt. Därför känns domedagsrapporterna riktigt hoppfulla. Visionen om det gröna folkhemmet måste förverkligas.
Snabba byten
En del partier byter kommunalrådskandidater som andra byter skjortor. Sundbybergsmoderaterna har gjort det igen! Jag tycker inte att folk ska klamra sig fast vid sina poster i all evighet, men 5 gruppledare på ett år? Inte konstigt att de måste importera från Solna. Den nya kommunalrådskandidaten preseteras på Sundbybergs kommuns hemsida som särskilt engagerad i miljöfrågor. Enligt Johanna Grafs blogg så är hans miljömeriter tveksamma, han har röstat emot mer ekologisk mat i Solnas skolor och att sätta upp målet att halvera föräldrars skjutsande till skolorna. Men, så är ju också moderaterna miljöpolitikens absoluta nollpunkt.
Tandkräm utan triclosan
Tioårige sonen skulle sova över hos en kompis och funderar över vad han måste packa med sig. Så han frågar kompisens mamma om det är så att de har tandkräm utan triclosan. När hon visar upp en lätt förvirrad min konstaterar sonen att då tar han för säkerhets skull med sig tandkräm. Han vill ju inte förstöra naturen. Vi luttrade föräldrar suckar, men vet. Ett par dagar tidigare har vi fått ta de nyinköpta tandkrämstuberna, kvittot och sonen och åka tillbaka till affären för att lämna tillbaka den miljöförstörande tandkrämen som hans tanklösa mamma just hade köpt.
Sonen har lyckats snappa upp att triclosan förstör miljön för fiskar och andra djur i våra sjöar. Och att det finns i tandkräm. Jag undrar hur han har hunnit med. Tidningen går fort på morgonen. Serierna, schackproblemet, vädret, dollar- och eurokurserna. Och eventuellt något spännande diagram. Alltsammans i en rasande hastighet, tillsammans med en rågmacka och ett ägg eller två. Och han, till skillnad från sin sexton månader äldre syster, behöver inte bevisa att han är snart stor och därmed ser på nyheterna i tv med mamma och pappa. Antagligen är det radions P1, som ofta står på när jag pysslar i köket eller kör bil. Och visst har jag också hört. Och kanske har jag lite dåligt samvete för att jag inte kollade tandkrämen. Jag brukar vara noga med att köpa kravmärkt och rättvisemärkt. Åtminstone för det mesta.
Miljöpolitikens absoluta nollpunkt
Så drastiskt uttryckte sig Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson när han i radion kommenterade Moderaternas miljöpolitik under den gångna mandatperioden. Men det är ju sant. Moderaterna är fast i betongen och de gånger de talar om landskapet så är det storböndernas intressen av att inte möta miljökrav som talar. I Sigtuna kommun har vi under den här mandatperioden återupprättat Ekokommunen. Vi har faktiskt fått mycket gjort på miljöområdet. Ockelsta hagmarker hävdas igen med bete. Fysingens våtmarker är restaurerade och ett tillgänglighetsanpassat fågeltorn finns på plats. Steningedalens årike, Märsta vattenpark och Märsta åpark gör att det nu finns vattenspeglar i ett sammanhängande stråk från Broby gård till Steningeviken. Upphandlingen av bilar till äldreomsorgen ställer höga miljökrav. Vi har högre andel ekologisk mat i skolor och förskolor. Många kilometer gång- coh cykelvägar har byggts. Och energiförbrukningen går ner. Den nyligen ombyggda Sagaskolan drar nu hälften så mycket energi som den gamla. Det betyder något för miljön. De lokala moderaterna har inte varit särskilt glada. Men vad hade vi väntat oss?
Energisveket
Torbjörn Fälldin har plockats fram ur garderoben som centerikon och garant för att allt är kvar vid det gamla. Det var inte särskilt längesedan han förklarade att han fortfarande var emot kärnkraften eftersom ingen hittills har löst avfallsproblemen. Han har rätt - ingen har löst det. Vi gör arkeologiska utgrävningar i Sigtuna stad och finner 1000 år gamla lämningar som vi förundrat undersöker och undrar vad det är och vad det betyder. Kärnavfallet är farligt i tiotusentals år... En ny fråga har dessutom blivit smärtsamt aktuell under 2000-talet. På 70-80-talet hände det att kärnkraftsmotståndare pekade på kärnkraftverken som möjliga anfallsmål i händelse av krig eller kanske terrorattacker. Då fnös många, men idag vet vi att det finns fanatiker som inte ens drar sig för att flyga rakt in i skyskrapor.
Detta till trots har nu centerpartiet - som tidigare varit beredda att lämna regeringstaburetterna för kärnkraftsmotståndets skull - lagt sig platta för moderater och folkpartister. Tragiskt. Vilket svek. Vart ska nu borgerliga kärnkraftsmotståndare ta vägen? Vi får väl hoppas på att Miljöpartiet kan samla dem.
Till detta hör att alliansen inte stödjer tanken på att lantbrukare ska uppmuntras att odla skog för energiframställning. Det är nog Centern som förlorar mest på samarbetet - de får ge upp den ena hjärtefrågan efter den andra och de får inga pluspoäng i opinionsmätningarna. Nej, det kanske hade varit bättre att söka samarbete i folkrörelseriktning.
Energiuppgörelsen innebär också att Elcertifikaten blir kvar. Fan tro't: "Låt mig först som sist slå fast att vi moderater inte tycker om elcertifikaten. Vi var emot dem när de infördes och vi vill ta bort dem." Det sade moderaten Anne Marie Pålsson i Riksdagen igår. Idag låtsas de ha en uppgörelse.
Alliansen mörkar också med utförsäljningarna. Nu säger de att de inte tänker sälja ut Vattenfall, men de har "lovat" att sälja ut statliga företag för 50 miljarder och folkpartiet lovade härmodagen i sitt valmanifest att sälja för ytterligare 50 miljarder. Nej, någon energipolitik för ett hållbart samhälle - eller ens en hållbar allians - har de inte presenterat. Bara några tunna kompromisser och ett rejält energisvek.
Detta till trots har nu centerpartiet - som tidigare varit beredda att lämna regeringstaburetterna för kärnkraftsmotståndets skull - lagt sig platta för moderater och folkpartister. Tragiskt. Vilket svek. Vart ska nu borgerliga kärnkraftsmotståndare ta vägen? Vi får väl hoppas på att Miljöpartiet kan samla dem.
Till detta hör att alliansen inte stödjer tanken på att lantbrukare ska uppmuntras att odla skog för energiframställning. Det är nog Centern som förlorar mest på samarbetet - de får ge upp den ena hjärtefrågan efter den andra och de får inga pluspoäng i opinionsmätningarna. Nej, det kanske hade varit bättre att söka samarbete i folkrörelseriktning.
Energiuppgörelsen innebär också att Elcertifikaten blir kvar. Fan tro't: "Låt mig först som sist slå fast att vi moderater inte tycker om elcertifikaten. Vi var emot dem när de infördes och vi vill ta bort dem." Det sade moderaten Anne Marie Pålsson i Riksdagen igår. Idag låtsas de ha en uppgörelse.
Alliansen mörkar också med utförsäljningarna. Nu säger de att de inte tänker sälja ut Vattenfall, men de har "lovat" att sälja ut statliga företag för 50 miljarder och folkpartiet lovade härmodagen i sitt valmanifest att sälja för ytterligare 50 miljarder. Nej, någon energipolitik för ett hållbart samhälle - eller ens en hållbar allians - har de inte presenterat. Bara några tunna kompromisser och ett rejält energisvek.