Anna-Karins ofullbordade -

Vackraste filmmusiken

I går kväll såg jag om Schindlers list. Dottern och jag satt under varsin film och upptäckte av en ren slump att filmen visades på en av filmkanalerna vi har. Gripande film. Dottern satt alldeles tyst och stilla ända till midnatt (tur att det är sportlov) och lät eftertexterna rulla. Ingen av oss var riktigt sugna på att prata. Kanske var dottern uppmärksam på filmen därför att hon kände till den fantastiska filmmusiken av John Williams. Musiken ensam ger känslan av historien. Även om man inte ser filmen förstår man. Jo, jag gillar filmen. Men jag tror att filmmusiken är den vackraste filmmusik som finns.

Kulturklasseleverna på Ekillaskolan brukar dansa en ljusdans till Itzhak Perlmans vemodiga fioltoner. Effektfullt. Ungdomarna dansar in i en mörk salong. Det enda ljus som finns är ljuslyktorna de bär i händerna. Själva syns de knappt, de är svartklädda. Pärlbandet av små flämtande lågor rör sig långsamt och trevande, precis som fioltonerna. Och lika flämtande som godheten i filmhistorien.

2009-02-23 @ 22:01:20 Permalink Hemma Kommentarer (0) Trackbacks ()

Musik på Kammaren

Det är inte bara allmän vinterdepression som håller mig ifrån bloggen. De senaste veckorna har jag haft dubbla jobb - min chef har passat på att vara långledig och i ett obevakat ögonblick tackade jag ja till att vikariera.

Nej, det är faktiskt inte ett dugg synd om mig. Jag har jättekul på jobbet. Det är bara lite mycket just nu, så jag hinner inte riktigt med allt som händer. Helt plötsligt fick vi klart för oss att det var dags för "Musik på Kammaren" med stråkelever från Kulturskolan. I onsdags. Dottern hade råkat glömma att berätta för oss att det var dags. Men som tur var fanns inget extra inplanerat (utöver lite jobb som väl kunde vänta till morgondagen). Nedan syns två tonåriga cellister, beredda att spela en cellokonsert av Vivaldi.

2009-02-23 @ 20:50:29 Permalink Hemma Kommentarer (0) Trackbacks ()

Att genomlida vintern

Årets längsta månad, februari, är i antågande. Hur ska man stå ut tills våren kommer med fågelsång, grönt gräs och nytt hopp? Mitt knep är frökataloger, trädgårdstidningar, bastu och stora baljor med te. Och en och annan hemodling.

Om man planterar en vinterkruka, som man tar in efter nyår...

... så kan det nårgra veckor senare blomma. Här är det tulpaner och luktviol.

Ett annat knep är att förundras över julstjärnor som faktiskt kan luras att blomma om

En tredje variant är att plantera en amaryllisskog:

Då kan man ju faktiskt stå ut ett tag.

2009-01-31 @ 16:45:36 Permalink Hemma Kommentarer (2) Trackbacks ()

Det är kallt!

Flera dagar av iskyla är inte så himla inspirerande. Tog minipromenad idag, -12 grader. Huvva. Igår -16. De hotar med att det ska bli kallare. Nä, inte blir det något bloggande av just nu. Bättre att laga middag. Idag står eko-märkt torskryg med pepparrot och pressad potatis på menyn. Till efterrätt? Kanske toscaäpplen?

2009-01-05 @ 16:58:13 Permalink Hemma Kommentarer (0) Trackbacks ()

Orkester i bilder

Se den härliga höstlovsorkestern i bilder! Jag har skrivit om den här och här förut. En orkester gör sig visserligen bättre i ljud än i bild, men i brist på bättre...

2008-11-15 @ 12:22:25 Permalink Hemma Kommentarer (0) Trackbacks ()

STORK

- Pappa, är latin enkelt? undrar dottern just i rummet utanför. Hon lär ägna tiden åt att plugga biologi medan hennes far tittar på fotboll, men jag undrar jag.

Igår var det den stora konserten på Dieselverkstaden i Nacka. Repetitionerna har jag skrivit något om här. Nu var det äntligen dags att få höra resultatet.

De valde att formligen anfalla publiken med en pampig version av Bizets Carmensviter - först Los Toreadores. Jag blev nästan anfådd av den kraftfulla inledningen. Och sedan kom ett pärlband av fantastiska stycken; Habaneran, Larssons Vintersaga, Sibelius Intermezzo ur Kareliasviten, Williams filmmusik till Harry Potter, Tjajkovskis Svansjön. Nog får man erkänna att det svajade lite när de spelade andantesatsen ur Mozarts 21 pianokonsert (Elvira Madigan), men det förlåter man dem så gärna. Och det var inget fel på entusiasmen, kanske tydligast i det avslutande stycket - mer filmmusik: Pirates of the Carribean. För säkerhets skull spelade de den som extranummer också.

Vi fick en härlig musikupplevelse, och de båda sysslingarna (och deras småsyskon) är överens: det blir STORK på sportlovet också. Det är visst alldeles särskilt fantastiskt att spela med en symfoniorkester.

2008-11-03 @ 21:31:11 Permalink Hemma Kommentarer (0) Trackbacks ()

Konsert

Imorgon är det konsert på Dieslverkstaden i Nacka. Det är STORK:s höstlovsorkester som framför stycken av Sibelius, Mozart, Bizet, Elgar, Larsson, Tjajkovski och Williams.

Ett 50-tal ungdomar från hela Stockholmsregionen ingår i orkestern. Före höstlovet hade de aldrig repeterat ihop och imorgon väntar publiken. Dottern och hennes favoritsyssling har ägnat lovet åt orkestern. Ett par veckor före lovet damp ett tjock kuvert med noter ner och det var inte utan att de kände sig lite stressade - hur ska det gå. Det är mycket och svårt. Sysslingen flyttade hit några dagar för att få sällskap på resan - det var ett helt gäng ungdomar som åkte den långa vägen från Sigtuna/Märsta/Rosersberg till Nacka varje morgon och eftermiddag i tre dagar. De repeterade i 5 timmar med orkestern och sina stämmor och när de väl kom hem satte sig tjejerna bums med sina noter och sina instrument. Men efter middagen, när de slog sig ner i soffan somnade de. Helt utmattade. Det är rejäla utmaningar för ungdomarna, men de har kul också. Och imorgon får vi se...

2008-11-01 @ 15:35:18 Permalink Hemma Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vintertid

Söndagen har familjen (nästan hela) tillbringat i trädgården. Maken och dottern har krattat löv (ni anar inte hur mycket löv det kommer från det tiotal björkar som står på tomten). Jag har klippt ur hallonlandet och tagit bort de grenar som burit frukt. Och tvättat bilen. Och burit in de sista krukväxterna, som fortfarande stod ute.

Sonen har skaffat nytt tv-spel: Rockband. Han är som klistrad, inte sällan tillsammans med sin syster. Tydligen jättekul, men i förmiddags fick han byta trummandet mot gitarr - han hade fått ont i armen!

2008-10-26 @ 14:59:09 Permalink Hemma Kommentarer (0) Trackbacks ()

Litterär utmaning

Vännen Nathalie har utmanat mig. Om böcker och läsning. Och böcker gillar jag ju! Så det är bäst jag tar mig samman och svarar på frågorna och samtidigt passar på att skicka utmaningen vidare till de litterata vännerna Mammamumrik, Kerstin och Bimpa.

1 Vilken bok läste du senast?
"Mörkets hjärta" av Josef Conrad, i nyöversättning av Elias Hecksher och med efterord av Gunnar Fredriksson. En aha-upplevelse på flera sätt. Plötsligt förstod jag en del av storheten i Coppolas "Apocalypse Now". Jag borde ha läst den för trettio år sedan, men det var väl inte läge då. Att jag läste den nu beror på att jag skräpade runt i bokhandeln i Sigtuna en eftermiddag när jag inte hade något annat för mig och liksom bara "råkade" köpa en bok till. Glad att jag köpte den och läste den, den ledde mig till många funderingar om kolonialism och rasism i allmänhet och kung Leopold i synnerhet.

2 Vilken bok ska du börja på härnäst?
Jag är med i en läsecirkel ( 8 numera medelålders kvinnor träffas över en tallrik soppa hemma hos någon och den som bjuder på mat har i förväg distribuerat kvällens bok. De enda kraven som finns på böckerna är att det ska vara skönlitteratur och att det ska vara pocket). Vännen B är nästa läsvärd och hon har skickat oss Peter Kihlgårds "Kicki & Lasse). Jo, jaghar redan börjat. Sedan ska jag kasta mig över högen av pocketböcker jag fått genom att vara med i samma bokkedja som Nathalie.

3 Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Tja, om man bara har en bokhylla kan man ju gå och räkna, men vi har fler. Ropar till maken och han frustar "vet inte". Och kommer sedan med ett fullt rimligt antagande. Eftersom man kan anta att fler manliga författare publiceras än kvinnliga så är det troligt att vi har flest manliga författare i våra hyllor.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker "nu har jag kommit en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra! hälften!" osv?
Eh? Vad är det för fråga - om den gäller nöjesläsning. Det har väl hänt att man har haft en del trist kurslitteratur som man måste ta sig igenom, men annars är det tveksamt. Och jo, när jag var i värsta bokslukaråldern, sådär runt 12 så "samlade" jag på lästa sidor, kapitel och böcker. En häftig känsla att läsa 14 böcker på tio dagar eller låna så mycket man kunde bära och ändå lämna tillbaka dem alla utlästa innan lånetiden gick ut. Numera blir det mer kvalitet än kvantitet i läsandet... Och så har jag lättare att somna när jag läst någon sida.

Fast det är vanligare att jag försöker kolla om inte förlaget gömt en sida till i omslaget...

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex. omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Tur att det är frisvar som gäller. Som jag skrev ovan så får jag nya lästips genom bokcirkeln - både de böcker vi läser och de som kompisarna refererar till. Tittar gärna på baksidestexter (är lättlurad, jag vet) och lyssnar ofta på goda vänner. En av vännerna jobbar på Bonniers Samdistribution. Sådana vänner kan man få ovärderliga tips av. Läser en del recensioner, t ex i DN:s kulturbilaga på lördagar, två bra bloggar är Bokhora och Boktokar. Och jag har äntligen tagit mig samman och lämnat den bokklubb som jag med jämna mellanrum glömt att avbeställa böckerna i från...

6. När blir en bok för lång?
När jag börjat försent med bokcirkelboken och inte hunnit läsa ut den innan det är dags att prata om den!

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?,
När jag gick i åttan läste jag Härskarringen (Tolkiens trilogi) på engelska. Det var en rejäl utmaning, men det gav mycket. Numera är jag mer bekväm. Dessutom gillar jag att läsa böcker om sådant jag inte känner så väl till - och har man inte förförståelsen är det lätt att tappa nyanser om man läser på ett språk man inte behärska fullt ut.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
Oj, det finns många sådana. Åsa Linderborgs "Mig äger ingen", Susanna Alakoskis "Svinalängorna", Carlos Ruiz Zaifons "Vindens skugga" och Maryse Condés "Färden genom mangroven" hör till de senaste som "alla" borde läsa.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? I så fall, när ger du upp?
Jag har väldigt svårt för det. Det är lite förbjudet, ungefär som att inte äta upp allt man tagit för sig (särskilt grönsakerna). Jag kan inte påminna mig att jag gett upp med en bok förrän efter jag fyllt 30.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?

Oj, vad svårt. Maken ser frågande ut och undrar vad jag håller på med när jag med jämna mellanrum tjoar konstiga frågor. Skyller allt på Nathalie. Egentligen tror jag att våra bokhyllor mest utmärks av att där hittar man nästan allt. (jo, jag gillar bloggen Bokhora). Men jag tror vi har gott om: pedagogisk och historisk facklitteratur, biografier och självbiografier (gärna skrivna av /om poltiska ledare av olika slag), deckare, barn- och ungdomsböcker av olika genrer och klassiker. Vi har däremot nästan inga läkarböcker, självhjälpsböcker eller kioskromaner.

2008-10-07 @ 21:26:14 Permalink Hemma Kommentarer (2) Trackbacks ()

Inget mer under eken

Under några veckor har ett intensivt gatuarbete pågått, ledningar har reparerats och gatan har fått ny beläggning. Det är bra och på tiden. Vi var lite oroliga för hur det skulle gå för eken som står på gränsen mellan vår tomt och diket, men den klarade både nedgrävningen av nya ledningar och asfaltering. Men igår morse kom dråpslaget. Innan vi han blinka hade någon vandal sågat ner den vackra eken, som vi vårdat ömt. Men lämnat sly av körsbär, rönn och salix kvar i diket! Så gör man inte med ekar!

Men eländet var inte slut med det - idag när jag kom hem låg vår luftburna teleledning på backen. AV. Tydligt av, trasig och sönder. Telefonen följdaktligen död. Detektivbyrån Lundström och dotter satte genast igång jobbet. Förr när någon kört in med en för hög lastbil och kört av ledningen var det enkelt. Man ringde till televerket från någon av grannarna, de skickade ut en gubbe (eller, mer sällsynt, en gumma) som lagade felet. Så går det inte till nu.

Man börjar med att söka igenom Telias hemsida, eftersom det finns en svag aning om att Telia nog har något ansvar för nätet. Till slut ger man upp, kontaktar Skanova. De svarar snällt i telefonen, men hänvisar vänligt men bestämt till det bolag man har sitt abonnemang hos. Ny sökning, denna gång på Tele2:s hemsida och där lyckades jag hitta ett telefonnummer, ringer dem och blir informerad om att vi bara abonnerar på själva samtalen. Åter till Telias hemsida.

Försöker lite försiktigt med felsökning och -anmälan, men där kan man bara anmäla elektroniskt. Får svaret när jag anmält att det inte går för tillfället - försök senare. Provar driftstärningar, support, kundservice och diverse annat och blir hela tiden återskickad till den elektroniska felanmälan. Prövar med att ställa frågan till den animerade damen som ska kunna svara på alla frågor (varför är det alltid kvinnor som förväntas svara på dumma frågor?) om man kan göra felanmälan per telefon. Hänvisas till den elektroniska felanmälan igen. Söker desperat och på måfå och lyckas då hitta ett telefonnummer. Till en automatisk felanmälan. Fast jag kom fram.

Där får jag veta av den metalliska rösten att de sökt igenom nätet och inte hittat något fel på sin anläggning och att det förmodligen är min utrustning det är fel på. Men, om jag envisas kan de skicka ut en gubbe - fast jag riskerar att få betala kostnaden själv om den är på min utrustning. Bestämmer mig för att ta risken, knappar in mitt mobilnummer. Då undrar den metalliska rösten om jag (på egen bekokstnad) vill ha eventuella telefonsamtal vidarekopplade från min fasta telefon. Blixtsnabbt ser jag tonåringarnas telefonvanor framför mig och tackar nej. Får sedan beskedet att de framåt fredag kan tänkas vara klara med mitt ärende. De måste ju göra en större felsökning först. Men det behövs ingen felsökning - jag kunde ha talat om för någon levande människa att luftledningen är av och måste repareras. Plättlätt. Felsökningen är redan gjord. Av mig. Bara att börja laga. Trots att jag ägnat 55 minuter åt eländet har de inte fått denna viktiga information. Så ring mig inte på min fasta telefon de närmaste dagarna. Era viktiga budskap kommer att spridas för vinden på andra sidan gatan, där ledningens andra ände nu fladdrar för vinden. Till ingen nytta.

2008-10-01 @ 19:27:21 Permalink Hemma Kommentarer (1) Trackbacks ()

Heja SL!

Att vara tonårsförälder innebär att man ständigt letar efter något. Saker kommer helt oförklarligt bort - åtminstone för mina egna tonåringar och för de flesta tonåringar jag känner.

För en vecka sedan var förtvivlan total. Den ena tonåringen hade glömt skolväskan på pendeltåget. Den andra hade tappat sl-kortet ur sin väska. Pust och elände. Men trots att jag ofta är kritisk till SL kan jag bara lovorda dem när man tappar saker! Då är SL ren service.

Den glömda skolväskan kunde anmälas försvunnen via SL:s hemsida - istället för att åka ända till Stockholm, stå i kö, passa öppettider och allt annat! Nej, den har inte kommit till rätta ännu, men tonåringen har tålmodigt fått samla ihop kopior på alla förlorade skolpapper, fått en gratiskalender som den ömme fadern hittat på jobbet - och som dansbyxor får nog gamla träningsoverallsbyxor duga ett tag framöver.

Och det tappade SL-kortet. SL har förlustgaranti för kort handlade via nätet. Och vi har köpt kort via nätet. Så tonåringen polisanmälde förlusten via nätet och tog fram förlustanmälningsbiljett via nämnda nät, postade förlustanmälan tillsammans med kvittensen på polisanmälan i måndags och i torsdags hade hon ett nytt sl-kort. Otroligt! Faktum är att SL-kortet kom samtidigt som polisens papperskopia på polisanmälan.

Och med tanke på att tonåringarna börjat skaffa kompisar utspridda över allt större områden (Rågsved, Bromsten, Rinkeby, Munkholmen, Skånela, Hällsbo...) så är det tacksamt - jag få nu ha mitt eget SL-kort ifred! Tack SL.

Nu är det dags att fräscha och göra sig i ordning för att ge sig iväg på det socialdemokratiska partidistriktets kunskapsdag på Stockholms universitet. Förra årets upplaga på Södertörns högskola var jättebra. Aktuella frågor behandlades i olika seminarier, fast i ett framtidsperspektiv. En fördjupad dialog, som vi alldeles för sällan tar oss tid till. Vi är så angelägna om att vara "nyttiga" och fatta beslut, göra utspel och ge besked. Jag ser verkligen fram mot dagen!

2008-09-13 @ 11:27:00 Permalink Hemma Kommentarer (2) Trackbacks ()

Kris i radiolyssnandet

Inser att jag borde surfa vidare för att höra det missade radioprogrammet "Kris i skolan". Just lagom som jag hällde upp den rykande varma pastan till middag (det blev pasta med pesto och grillade räkor, mums) fastnade jag vid radion. P1 har tagit sig omaket att granska bilden av den svenska skolan som en institution i kris. Första programmet började med motbilder - en gymnasielärare som jobbat i skolan sedan 1974 som beskrev trevliga, intresserade och engagerade elever ställdes mot olika utdrag ur SVT-serien 9A och ur radions arkiv. Sedan en tydlig programförklaring: i ett antal program vill man granska fakta bakom alla påståenden om försämringarna i den svenska skolan. Äntligen! Fast jag kunde ju inte låta alla andra äta klibbig spagetti och sega räkor bara för att jag inte varit uppmärksam nog. Tur att Internet finns!

Annars har dagen varit en underbart loj söndag. Sen frukost och sedan en liten tur till Sigtuna där sonen och maken spelade minigolf, jag läste min bokcirkelbok som ska vara läst till på fredag kväll och dottern promenerade fram och tillbaka på strandpromenaden. Vi avslutade besöket med fika på dotterns favoritställe: RC Chocolat på Stora Gatan. De har till och med choklad-te!

Efter middagen lite nödvändigt fixande, avstämning av räkningar och annat trist. Och födelsedagspresent. Maken fyller år i morgon och har önskat sig... nej, förresten. Inte så bra att skriva om hans födelsedagspresent innan han har fått den. Vi firade både födelsedagen och uteplatsen (en utmärkt anledning att bjuda hem några goda vänner) med tårta och kaffe på eftermiddagen och senare lite middag (grillad fläskfilé, chevregratinerade rödbetor och en bulgursallad med pak choi, purjolök, gröna bönor, blomkål, endiver och borlottibönor). Dottern hade lagat efterrätten, en helt oemotståndlig svartvinbärstryffelpaj. Hon hade hittat receptet på Kerstins blogg. Livsfarligt god.

2008-08-24 @ 21:40:21 Permalink Hemma Kommentarer (1) Trackbacks ()

Packbestyr

Just nu far familjens ungdomar omkring i huset och packar för fullt. Deras läger med Kulturskolan började idag på hemmaplan. Imorgon åker åt varsitt håll för att spela och stoja ända fram till söndag. I år har vi ett litet problem.

Sonen åker på blåsarläger i Norrtälje och dottern på stråkläger på Sjöviks folkhögskola. Det är i sig inget stort problem, men lägren avslutas som traditionen bjuder med konsert. Föräldrar,släktingar och vänner (åtminstone Kanins släktingar och vänner) och andra förbipasserande får en chans att njuta av resultatet av veckans idoga spelande.

Det är fysiskt omöjligt att vara på stråkkonsert kl 13.00 på Sjöviks folkhögskola och sedan hinna till Campus Roslagen till blåskonsert kl 16.00. Alltså har vi tiggt skjuts hem med goda vänner för dotterns och cellons räkning.

Stråkeleverna kommer att upprepa sin konsert i Odensala kyrka den 7/9 kl 18.00. Det gäller att komma i tid, det är öppet för allmänheten och kyrkan brukar bli knökfull. Många kommer för att njuta av musiken och de vackra 1400-talsmålningarna som troligen är gjorda av Albertus Pictor.

Men i morgon lägger sig friden. Modemet till bredbandet blir ledigt. Telefonen tyst och stilla och inga serietidningar lägger sig på badrumsgolvet. Och på torsdag kan man njuta av Arlanda Big Band på After Golf i Sigtuna.