Anna-Karins ofullbordade

Under några veckor har ett intensivt gatuarbete pågått, ledningar har reparerats och gatan har fått ny beläggning. Det är bra och på tiden. Vi var lite oroliga för hur det skulle gå för eken som står på gränsen mellan vår tomt och diket, men den klarade både nedgrävningen av nya ledningar och asfaltering. Men igår morse kom dråpslaget. Innan vi han blinka hade någon vandal sågat ner den vackra eken, som vi vårdat ömt. Men lämnat sly av körsbär, rönn och salix kvar i diket! Så gör man inte med ekar!

Men eländet var inte slut med det - idag när jag kom hem låg vår luftburna teleledning på backen. AV. Tydligt av, trasig och sönder. Telefonen följdaktligen död. Detektivbyrån Lundström och dotter satte genast igång jobbet. Förr när någon kört in med en för hög lastbil och kört av ledningen var det enkelt. Man ringde till televerket från någon av grannarna, de skickade ut en gubbe (eller, mer sällsynt, en gumma) som lagade felet. Så går det inte till nu.

Man börjar med att söka igenom Telias hemsida, eftersom det finns en svag aning om att Telia nog har något ansvar för nätet. Till slut ger man upp, kontaktar Skanova. De svarar snällt i telefonen, men hänvisar vänligt men bestämt till det bolag man  har sitt abonnemang hos. Ny sökning, denna gång på Tele2:s hemsida och där lyckades jag hitta ett telefonnummer, ringer dem och blir informerad om att vi bara abonnerar på själva samtalen. Åter till Telias hemsida.

Försöker lite försiktigt med felsökning och -anmälan, men där kan man bara anmäla elektroniskt. Får svaret när jag anmält att det inte går för tillfället - försök senare. Provar driftstärningar, support, kundservice och diverse annat och blir hela tiden återskickad till den elektroniska felanmälan. Prövar med att ställa frågan till den animerade damen som ska kunna svara på alla frågor (varför är det alltid kvinnor som förväntas svara på dumma frågor?) om man kan göra felanmälan per telefon. Hänvisas till den elektroniska felanmälan igen. Söker desperat och på måfå och lyckas då hitta ett telefonnummer. Till en automatisk felanmälan. Fast jag kom fram.

Där får jag veta av den metalliska rösten att de sökt igenom nätet och inte hittat något fel på sin anläggning och att det förmodligen är min utrustning det är fel på. Men, om jag envisas kan de skicka ut en gubbe - fast jag riskerar att få betala kostnaden själv om den är på min utrustning. Bestämmer mig för att ta risken, knappar in mitt mobilnummer. Då undrar den metalliska rösten om jag (på egen bekokstnad) vill ha eventuella telefonsamtal vidarekopplade från min fasta telefon. Blixtsnabbt ser jag tonåringarnas telefonvanor framför mig och tackar nej. Får sedan beskedet att de framåt fredag kan tänkas vara klara med mitt ärende. De måste ju göra en större felsökning först. Men det behövs ingen felsökning - jag kunde ha talat om för någon levande människa att luftledningen är av och måste repareras. Plättlätt. Felsökningen är redan gjord. Av mig. Bara att börja laga. Trots att jag ägnat 55 minuter åt eländet har de inte fått denna viktiga information. Så ring mig inte på min fasta telefon de närmaste dagarna. Era viktiga budskap kommer att spridas för vinden på andra sidan gatan, där ledningens andra ände nu fladdrar för vinden. Till ingen nytta.