Väntar
Sitter under äppelträdet med datorn i knät och en bok bredvid mig. Utrustad för att vänta. Idag kommer 3,4 ton stenmjöl och 2 pallar skiffer. Har just varit uppe och, med risk för eget liv, talat vänligt med monstret som ligger isonens säng. "Du skulle ju inte väcka mig idag", morrar det från en obestämd plats under kudden. Bäst att hålla sig därifrån och inte föreslå att han ska plocka ur diskmaskinen. Man undrar var den trevlige gossen som klippte gräs igår tog vägen?
Funderar mycket över det radioinslag som jag hörde häromdagen på P1 (och som jag inte hittar) om hur oljepriserna nu kan komma att förändra den amerikanska livsstilen drastiskt. Och snabbt. De utspridda villaförorterna runt städerna, som saknar kollektivtrafik, blir inte längre medelklassens dröm när oljepriset passerat 147 dollar fatet och bensinpriset gått upp därefter. Istället bli åter stadskärnorna attraktiva och man diskuterar förtätningar av villaförorterna för att de ska bli möjliga att kollektivtrafikförsörja. Varsin bil för att ta sig till jobb, skola och fritidsaktiviteter blir i längden omöjligt.
Tankarna vandrar tillbaka hemåt. Hur bor vi egentligen?. Vi som bor inne i Rosersbergs Villastad har alla promenadavstånd till pendeltåget och ett par gånger om dagen finns det buss, både till Löwenströmska sjukhuset och till Arlanda. Men alla de som bor på landsbygden? När måste vi, av miljöskäl, börja fundera över om man kan bo hur långt från tätorten som helst? Kan man bo så långt bort att den vanliga skolbussen inte räcker, utan man måste ha taxihämtning? Hur långt från samhället kan man bo om man behöver hemtjänst? Det kanske är så att vi av miljöskäl måste fundera över om gamla människor ska erbjudas bostäder i tätorten, även om de inte behöver särskilt vårdboende? Och kan man ha samma normer för tättbefolkade regioner som Mälardalen som man har för mer glest befolkade delar av Sverige?
Kommen så långt i funderingarna inser jag att det är grova ingrepp i den självklara friheten att bosätta sig var man vill. Kommer att tänka på de stora skiftena, när människornas ägor slogs ihop och byarna slogs isär. Bra för jordbruksproduktionen då, men människorna kom långt från varandra. Och nu, ingen bra idé om man ska kunna kollektivtrafikförsörja fler.
Men vi måste nog börja tala högt om vad klimatet och miljön tål. Är det så värst miljövänligt att bo på landet, utan kollektivtrafik eller gemensamt vatten och avlopp?
Funderar mycket över det radioinslag som jag hörde häromdagen på P1 (och som jag inte hittar) om hur oljepriserna nu kan komma att förändra den amerikanska livsstilen drastiskt. Och snabbt. De utspridda villaförorterna runt städerna, som saknar kollektivtrafik, blir inte längre medelklassens dröm när oljepriset passerat 147 dollar fatet och bensinpriset gått upp därefter. Istället bli åter stadskärnorna attraktiva och man diskuterar förtätningar av villaförorterna för att de ska bli möjliga att kollektivtrafikförsörja. Varsin bil för att ta sig till jobb, skola och fritidsaktiviteter blir i längden omöjligt.
Tankarna vandrar tillbaka hemåt. Hur bor vi egentligen?. Vi som bor inne i Rosersbergs Villastad har alla promenadavstånd till pendeltåget och ett par gånger om dagen finns det buss, både till Löwenströmska sjukhuset och till Arlanda. Men alla de som bor på landsbygden? När måste vi, av miljöskäl, börja fundera över om man kan bo hur långt från tätorten som helst? Kan man bo så långt bort att den vanliga skolbussen inte räcker, utan man måste ha taxihämtning? Hur långt från samhället kan man bo om man behöver hemtjänst? Det kanske är så att vi av miljöskäl måste fundera över om gamla människor ska erbjudas bostäder i tätorten, även om de inte behöver särskilt vårdboende? Och kan man ha samma normer för tättbefolkade regioner som Mälardalen som man har för mer glest befolkade delar av Sverige?
Kommen så långt i funderingarna inser jag att det är grova ingrepp i den självklara friheten att bosätta sig var man vill. Kommer att tänka på de stora skiftena, när människornas ägor slogs ihop och byarna slogs isär. Bra för jordbruksproduktionen då, men människorna kom långt från varandra. Och nu, ingen bra idé om man ska kunna kollektivtrafikförsörja fler.
Men vi måste nog börja tala högt om vad klimatet och miljön tål. Är det så värst miljövänligt att bo på landet, utan kollektivtrafik eller gemensamt vatten och avlopp?
Kommentarer
Trackback