Slut på semestern
Jag har visserligen jobbat i tre veckor redan, men det har varit ganska lugnt. Nu är vi igång. Igår en vanlig kommunalrådsberedning på morgonen, fast först hade jag träffat socialförvaltningen för att kolla upp några saker kring Libanonevakueringen. De allra flesta av de över 9 000 evakuerade har ju paserat vår kommun (Arlanda flygplats) och det börjar bli dags att summera.
Så träffade jag ABC-nytt för ett inslag om våra rådslag (sänds senare, kanske 14 augusti). Vid lunch skjutsade jag sonen till en kompis i Sigtuna och sedan träffades nämndordförandena efter sommaren. Trots att alla sade att det var lugnt, och inte så mycket har hänt, så tog det tid att uppdatera varandra.
Rådslagen intresserar många journalister. På onsdag, preliminärt, ska jag medverka i Studio ett om lokala folkomröstningar. Läs mer om Sigtunas rådslag här. Rådslagen är så vansinnigt inspirerande, det roligaste jag gjort under 20 år i kommunpolitiken! Det blir helt andra möten med kommuninvånarna. Trots det är de lokala borgarna svinsura och negativa. Och resonemanget om att det är för sent i processen som kommuninvånarna kommer in köper jag inte. Om vi ska utveckla demokratin är det inte så att vi först ska utesluta ett antal sätt, tvärtom - det är nödvändigt att utveckla demokratiska former i alla delar av processen. Olika frågor behöver hanteras olika. Dessutom kvarstår faktum - demokrati är ett sätt att fatta bindande beslut, där alla berördas röster är lika mycket värda. Vi vågar säga att det är kommuninvånarna som i rådslagen avgör frågan, inte bara ger oss ett råd som vi kan följa eller strunta i. Vi vill ha svar på frågorna vi ställer och lovade därför att följa rådslagens utslag. Det fick också oppositionen att gå i taket. Folkpartiet sade bl a att de visserligen gillar folkomröstningar, men att de ska vara rådgivande... Moderaterna har hela tiden sagt att de inte gillar rådslagen, de tycker att rådslagen hotar den representativa demokratin. Och de har rätt så till vida att de hotar en tolkning av den representativa demokratin som går ut på att medborgarna ska rösta vart fjärde år och däremella hålla käften.
De som kritiserar rådslagen för att vara för sent i beslutsprocessen, de vill oftast att vi ska ha samtal och diskussioner med kommuninvånare innan det finns färdiga förslag. Det är bra på många sätt - ju fler som är engagerade, desto större chans att bra förslag kommer fram. Men, det finns en stor hake. De tidiga diskussionerna tenderar att bli som viskleken - ni vet när man viskar något i grannens öra, som viskar till nästa granne och när man kommit runt ringen är det helt obegripligt att det finns något samband med den första viskningen. Det betyder att kommuninvånare som engagerat sig tidigt i en process allt för ofta upplever att deras förslag bearbetats till oigenkännlighet vilket ofta leder till att man tycker att de där politikerna, de har ju inte alls lyssnat. Det krävs därför inte så hemskt mycket mod för att sätta igång en sådan process, man väljer ju själv hur man tolkar resultatet.
Man bör också ta sig en funderare på vem som deltar i öppna möten, lägger förslag och lämnar in synpunkter. Jag är säker på att de flesta redan har ganska mycket makt i sin vardag. Det är människor med tillräckligt med tid , språk och självförtroende för att gå på möten och höja sin röst. Men den ensamstående mamman i kassan på Ica jobbar tills de stänger kl 22. Vilka möte kan hon gå på. Vem lyssnar på henne? I rådslagen har man kunnat engagera sig på sina egna villkor. Allt ifrån att "bara" rösta till att gå på möten, skriva insändare, chatta eller göra annat. Jag tror att vi behöver både och i den kommunala demokratin.
Jag tog sällskap med kommunstyrelsens vice ordförande för att fånga upp en varm korv på vägen till arbetarekommunens styrelsemöte. Även detta möte tog tid. Fast man kan inte låta bli att känna hur det rycker i en. Nu är det valrörelse och det ska bli härligt när det drar igång på riktigt.
Så träffade jag ABC-nytt för ett inslag om våra rådslag (sänds senare, kanske 14 augusti). Vid lunch skjutsade jag sonen till en kompis i Sigtuna och sedan träffades nämndordförandena efter sommaren. Trots att alla sade att det var lugnt, och inte så mycket har hänt, så tog det tid att uppdatera varandra.
Rådslagen intresserar många journalister. På onsdag, preliminärt, ska jag medverka i Studio ett om lokala folkomröstningar. Läs mer om Sigtunas rådslag här. Rådslagen är så vansinnigt inspirerande, det roligaste jag gjort under 20 år i kommunpolitiken! Det blir helt andra möten med kommuninvånarna. Trots det är de lokala borgarna svinsura och negativa. Och resonemanget om att det är för sent i processen som kommuninvånarna kommer in köper jag inte. Om vi ska utveckla demokratin är det inte så att vi först ska utesluta ett antal sätt, tvärtom - det är nödvändigt att utveckla demokratiska former i alla delar av processen. Olika frågor behöver hanteras olika. Dessutom kvarstår faktum - demokrati är ett sätt att fatta bindande beslut, där alla berördas röster är lika mycket värda. Vi vågar säga att det är kommuninvånarna som i rådslagen avgör frågan, inte bara ger oss ett råd som vi kan följa eller strunta i. Vi vill ha svar på frågorna vi ställer och lovade därför att följa rådslagens utslag. Det fick också oppositionen att gå i taket. Folkpartiet sade bl a att de visserligen gillar folkomröstningar, men att de ska vara rådgivande... Moderaterna har hela tiden sagt att de inte gillar rådslagen, de tycker att rådslagen hotar den representativa demokratin. Och de har rätt så till vida att de hotar en tolkning av den representativa demokratin som går ut på att medborgarna ska rösta vart fjärde år och däremella hålla käften.
De som kritiserar rådslagen för att vara för sent i beslutsprocessen, de vill oftast att vi ska ha samtal och diskussioner med kommuninvånare innan det finns färdiga förslag. Det är bra på många sätt - ju fler som är engagerade, desto större chans att bra förslag kommer fram. Men, det finns en stor hake. De tidiga diskussionerna tenderar att bli som viskleken - ni vet när man viskar något i grannens öra, som viskar till nästa granne och när man kommit runt ringen är det helt obegripligt att det finns något samband med den första viskningen. Det betyder att kommuninvånare som engagerat sig tidigt i en process allt för ofta upplever att deras förslag bearbetats till oigenkännlighet vilket ofta leder till att man tycker att de där politikerna, de har ju inte alls lyssnat. Det krävs därför inte så hemskt mycket mod för att sätta igång en sådan process, man väljer ju själv hur man tolkar resultatet.
Man bör också ta sig en funderare på vem som deltar i öppna möten, lägger förslag och lämnar in synpunkter. Jag är säker på att de flesta redan har ganska mycket makt i sin vardag. Det är människor med tillräckligt med tid , språk och självförtroende för att gå på möten och höja sin röst. Men den ensamstående mamman i kassan på Ica jobbar tills de stänger kl 22. Vilka möte kan hon gå på. Vem lyssnar på henne? I rådslagen har man kunnat engagera sig på sina egna villkor. Allt ifrån att "bara" rösta till att gå på möten, skriva insändare, chatta eller göra annat. Jag tror att vi behöver både och i den kommunala demokratin.
Jag tog sällskap med kommunstyrelsens vice ordförande för att fånga upp en varm korv på vägen till arbetarekommunens styrelsemöte. Även detta möte tog tid. Fast man kan inte låta bli att känna hur det rycker i en. Nu är det valrörelse och det ska bli härligt när det drar igång på riktigt.
Kommentarer
Trackback