Anna-Karins ofullbordade

Skrevs luciadagen, men då var jag inte uppkopplad...

Sitter på planet på väg hem från Helsingfors. Har varit på Justitieministeriet på ett Runda-bords-samtal om deltagardemokrati. Den finska regeringen har ett särskilt politikprogram för demokratiutveckling som leds av Justitieministeriet, men som naturligtvis omfattar alla områden. Den här gången skulle man diskutera deltagardemokrati och hade då bjudit in mig, Richard Murray från Statskontoret i Sverige, Ottil Tharaldsen från OECD och Lil Pedersen från Askim Frivillighets Sentral, i Norge. Richard och Ottil skulle stå för det mer övergripande perspektivet och Lil och jag skulle visa på två konkreta exempel. Jag har skrivit förr om våra Rådslag och ska inte trötta läsaren med dem igen. Det norska arbetet med frivillighetscentraler är intressant. Staten står för en summa pengar för en anställd, men bara om det finns ett lokalt initiativ.

  Flygresan från Helsingfors tog raskt slut och jag älgade genom Arlanda med jättekliv. Att bo nära Arlanda har sina fördelar. Planet landade 17.35. Kl 17.59 parkerade jag bilen utanför Norrsunda kyrka.18.00 passerade jag luciatåget som höll på att tända alla ljusen och sjönk ner på en fällstol längst bak. Och jag var inte sist… Så kom luciatåget. Sjungande, skridande och oh så stämningsfullt. Och dottern var rakryggad och sjungande Lucia, som läste vers så det hördes i hela kyrkan. Hon hördes nästan bättre än prästen. Och modershjärtat svällde förstås.