Räddad i sista sekunden!
Sju minuter i stängningsdags sladdar jag in på parkeringen, ställer p-skivan, rycker åt mig handväskan och låser bilen. Efter ett djupt andetag kastar jag mig dödsföraktande över gatan och in genom dörren.
- Har ni Dickens ”En spökhistoria vid jul”, flåsar jag med något vilt och desperat i blicken.
Jo då. Den milda bibliotekarien tar fram ett slitet och lite gulnat exemplar ur hyllan. Jag lyckas förklara att imorgon ska jag göra årets insats på barnens skola – läsa högt under jultemadagen. Och när jag sagt det kommer jag på att det nog är bra att ha åtminstone en berättelse till. Jultemadagen går till så att alla eleverna delas in i grupper med elever 6-12 år. Sedan går eleverna runt på olika stationer: pepparkaksbak, danslekar, julpyssel och liknande. En av stationerna är just ”julsaga” och jag, som inte gör så mycket annat i barnens skola, har sedan flera år erbjudit mina tjänster som högläsare. Jag är allergisk mot silkespapper, piprensare och flirtkulor och min djupa tacksamhet över att andra ser till att mina barn får pyssla ser inga gränser.
Men åter till biblioteket. När man är inne på sådär fjärde gruppen kan det kännas lite tråkigt för uppläsaren att läsa samma text igen. Därför behövs lite variation. Så jag undrar om inte den vänliga bibliotekarien kan rekommendera någon mer bok. Jo då. Det har hon också. Först en stor bok om jultraditioner, visor, sagor och annat – där finns Tove Janssons finurliga berättelse om ”Granen”, när mumintrollen vaknar mitt i vintern och alla är så uppjagade i väntan på Julen och det faktum att man ska klä granen för att Julen ska bli glad. Sedan en nyare bok Rover räddar julen” av Roddy Doyle. En berättelse som inleds så här måste vara oemotståndlig för 11-åringarna:
”Det var julafton i Dublin och så hett att stenarna sprack i solen. Ödlorna bar badtofflor, och kaktusarna som kantar gatorna flämtade.- Vatten! flämtade en kaktus.- Lättvatten! flämtade hans flickvän bredvid honom.”Och om nu vän av ordning blir orolig för att barnen lär sig geografiska vansinnigheter så kan jag lugna läsarna med att berättelsen börjar om, till dess att de geografiska detaljerna stämmer överens. Men kul är det!
Jaha, tänker läsaren, vad är nu lärdomen av denna fåniga berättelse?
Åter har biblioteket och bibliotekarierna visat vilka som är de verkliga hjältarna i våra liv. Åter är jag räddad i sista sekunden. Vad gjorde jag utan ett bra bibliotek? Nu är det bara att packa kandelabern, tändstickorna och en rejäl vattenflaska så är jag redo för morgondagen!Hej min underbara lärare,
Det är Sevgi. Riktigt bra med dina inlägg Anna.Karin.Ska läsa oftare. Jag ska länka dig till vår sosseklubben på Södertörns högskola(www.s-info.se/sapereaude).
Stor kram