Anna-Karins ofullbordade

Vår trädgård är full av små djur. Förmodligen är en bidragande orsak att vi inte är så noga med att "städa" i trädgårdens alla hörn. Och jag erkänner - det finns ogräs i mina rabatter. Fast de medvetet planterade och sådda blommorna dominerar. Igår kväll kände jag plötsligt att något petade på mina hälar under stolen där jag satt. Igelkotten och jag blev nog ungefär lika rädda. Kotten börjar bli tam, han har varit på besök hela sommaren, men hittills har han (? hur ser man skillnad på hankottar och honkottar?) inte vågat sig fram för att nosa på oss. Det gjorde han nu. Fast när jag ryckte till tassade han tillbaka in i syrenen. Men han kom tillbaka.

Idag, innan jag tog mig samman och cyklade till kontoret i Märsta för att kolla läget satt jag på uteplatsen. -  Prrr, sade Sotis, ettårig katt och familjemedlem, och gled upp i mitt knä. Mysigt. Det är en särskild känsla att sitta med en spinnande katt i famnen. Sotis kom till oss i höstas. Han hade hittats på trappan till Albano djursjukhus och var då bara 8-9 veckor. Fick plats i handflatan. Nu har han vuxit till sig, men särskilt kaxig är han inte. Vi får gärna hjälpa honom att fräsa när traktens kattter kommit in i vår trädgård. Själv smyger han gärna undan. Men han har fångat möss. OCh vem behöver en kaxig slagskämpe när man kan få ett spinnande gosedjur i famnen?

Om man gillar humlor - och det gör jag - då ska man plantera lavendel.  Vår lavendel växer vid husknuten och där är säkert hundratals humlor varje dag. Ständigt surrande. Och fjärilar, massor. Och när de tröttnat på lavendeln ger dig sig på stockrosorna och bolltistlarna. Härligt.  
Mitt mysterium är förresten löst! Jag har fått en flikbladig fläder. Sambucus nigra laciniata. Tack snälla "Frasse" för att du har koll och kan hjälpa okunniga! Och eftersom den har planterat sig och rotat sig så är det väl där den vill växa. Om det blir nödvändigt får man väl ta bort lite brudspirea ur häcken.