Anna-Karins ofullbordade

Läste en debattartikel i DN igår där två läkare ansågs sig ha kompetens nog att tala om vilken pedagogik som är bra. Jag tycker det är eländigt när lärare ställer diagnoser som adhd eller dyslexi på barn - det har de inte kompetens för och ska låta bli. Men lika eländigt är det när läkare ordinerar pedagogiska metoder - de har inte kompetens för det och ska låta bli. Kända och respekterade läkare blir förstås tagna på allvar, till skillnad från ack så respekterade lärare. Läkarna trodde att nutidens problem löses med gårdagens lösningar. Faktum är att de var inte ens bra då - skillnaden är att då gömde vi undan de barn som inte lyckades enligt mallen. Idag skäms vi inte över att barn är olika och beter sig olika. Vav vi ännu inte vågar är att låta olikheterna berika varandra - om vi gör det kommer genast läkare och andra förståsigpåare och hötter med pekfingrat. De som skrev igår var inte ens konsekventa. Om det nu är så att hjärnan inte klarar av medbestämmande före 25 års ålder borde den första åtgärden inte vara att klaga på skolan (som i allt för liten grad lyssnar på vad eleverna vill) utan att kräva att rösträttsåldern höjs, minst till 25. Nej, jag tycker det är tråkigt när man använder sin pondus till att driva allmänt reaktionära politiska teser, utan att så för att det är värderingar och politik!