Vadå jämställt?
Har gått och funderat på en kommentar som fanns med i Ekots tidningskrönika häromdagen. Krönikan handlade om skatteavdrag för hushållsnära tjänster.
Jag har inget emot att människor betalar andra för att göra jobb åt dem som de inte tycker att de kan/vill/hinner göra - under förutsättning att de är beredda att betala hela kostnaden. Jag är ju beredd att betala för frukostfrallan och en massa andra saker som jag kunde ha gjort själv. Och jag kan också tycka att det är fullt rimligt att subventionera städning och trädgårdsarbete åt gamla människor för att på så sätt skjuta upp deras behov av vårdinsatser och äldreboende. Men jag förstår inte varför vi ska använda skattemedel till att subventionera friska, starka människors hjälp hemma. Om jag visste att vi hade skattemedel över skulle jag satsa dem på förskola, skola, biblioteksväsende, bistånd och integration - områden som verkligen behöver mer resurser.
Så funderar jag lite över hur barn som växer upp i ett hem där någon annan städar och tvättar ska klara sig själva. Vår diskmaskin gick sönder för en tid sedan, och nu har mina barn lärt sig hur man gör när man diskar. De har lagat sin egen lunch de dagar de varit själva under sommarlovet. De städar sina rum och häromdagen hade jag en lektion i hur man tvättar för tolvåringen. Jag vill att mina barn, både sonen och dottern, ska bli självständiga, oberoende personer. Då måste det väl för sjutton klara de mest elementära hushållsgöromålen.
Tidningskrönikan lyfte upp ett argument som fick mig att häpna. Eftersom svenska män och kvinnor inte är jämställda skulle subventionerade hushållstjänster göra situationen lättare för kvinnor som idag har en tung arbetsbörda. Men hallå?! Hur mycket mer jämställda blir vi om män kan betala andra kvinnor för att städa upp deras smutsiga hörn?!? Var är logiken? Nej, den ojämna arbetsbelastningen mellan kvinnor och män blir inte jämnare förrän männen tar sin del av hushållsarbetet. Ni får hitta bättre argument om ni ska övertyga mig.