Första dagen i frihet
Idag kom den lokala tidningen Sigtunabygden. Jaha. Jag kanske läser den senare. Om jag får lust. Fram till igår hade jag kastat mig över den och börjat med insändarsidan för att sedan övergå till resten av tidningen - allt för att se om det finns något jag måste besvara eller be någon annan reagera på. Som skolledare i grannkommunen kan jag luta mig tillbaka. Det är frihet.
Något är fel. Här tänkte jag visa bilden av att jag flyttat ut ur kommunhuset. (Uppdatering senare samma kväll: nu funkar tekniken!)
Slängt ungefär 6 000 mail (bortsett från alla mail jag slängt under de gångna fyra åren), tagit bort ett par Gb från hemkatalogen (jo, jag fyllde nästan usb-minnet med viktiga dokument och slängde resten) och slängt säkert ett ton papper. Resten släpade jag hem. Men något tekniskt hakar upp sig och jag får felmeddelanden när jag försöker ladda upp en bild.
Annars har min dag varit härlig (bortsett från det eländiga snövädret). Jag har en speciell relation till Smedby. Det är nu tredje gången jag kommer dit. Och det är konstigt att ha varit borta i fyra år. Det ser ut som Smedbyskolan, luktar som Smedbyskolan och känns som Smedbyskolan - men är det Smedbyskolan? Jag tänker använda den närmaste tiden till att ta reda på det. Och visst värmer det lite extra när jag ringer till kommunens telefoncentral för att få ett mobilnummer och får till svar av S att de minsann har sparat mitt gamla nummer, jag skulle ju komma tillbaka.
Men vad betyder det nu att inte längre vara kommunstyrelsens ordförande? Visst kommer jag ibland att sakna att vara mitt i händelsernas centrum i kommunen där jag bor. Visst kommer jag att sakna mötena med människor. Men samtidigt blir jag mycket friare på många sätt. Jag kan vara mindre försiktig i debatten, mina idéer kan betraktas som idéer och inte nödvändigtvis som färdiga beslut. Jag kan välja bort att engagera mig i sådant som visserligen är viktigt, men som inte intresserar mig så mycket. Jag slipper läsa tonvis med kommunala handlingar. Och jag slipper som sagt läsa den lokala tidningen om jag inte vill.
Något är fel. Här tänkte jag visa bilden av att jag flyttat ut ur kommunhuset. (Uppdatering senare samma kväll: nu funkar tekniken!)
Slängt ungefär 6 000 mail (bortsett från alla mail jag slängt under de gångna fyra åren), tagit bort ett par Gb från hemkatalogen (jo, jag fyllde nästan usb-minnet med viktiga dokument och slängde resten) och slängt säkert ett ton papper. Resten släpade jag hem. Men något tekniskt hakar upp sig och jag får felmeddelanden när jag försöker ladda upp en bild.
Annars har min dag varit härlig (bortsett från det eländiga snövädret). Jag har en speciell relation till Smedby. Det är nu tredje gången jag kommer dit. Och det är konstigt att ha varit borta i fyra år. Det ser ut som Smedbyskolan, luktar som Smedbyskolan och känns som Smedbyskolan - men är det Smedbyskolan? Jag tänker använda den närmaste tiden till att ta reda på det. Och visst värmer det lite extra när jag ringer till kommunens telefoncentral för att få ett mobilnummer och får till svar av S att de minsann har sparat mitt gamla nummer, jag skulle ju komma tillbaka.
Men vad betyder det nu att inte längre vara kommunstyrelsens ordförande? Visst kommer jag ibland att sakna att vara mitt i händelsernas centrum i kommunen där jag bor. Visst kommer jag att sakna mötena med människor. Men samtidigt blir jag mycket friare på många sätt. Jag kan vara mindre försiktig i debatten, mina idéer kan betraktas som idéer och inte nödvändigtvis som färdiga beslut. Jag kan välja bort att engagera mig i sådant som visserligen är viktigt, men som inte intresserar mig så mycket. Jag slipper läsa tonvis med kommunala handlingar. Och jag slipper som sagt läsa den lokala tidningen om jag inte vill.
Kommentarer
Trackback