Inte för att djävlas...
Arbetsmarknadsministern intervjuades i DN häromdagen. Inte var det så att försämringarna i a-kassan och på andra ställen var något regeringen gjorde för att djävlas med folk. De gör det för att fler ska få jobb. Ja, men var är förslagen för fler jobb???
Hittills har vi fått veta att vi ska få betala mer för SL-kortet och att Stockholms stad ska ta bort SL-kort ur sin socialbidragsnorm.
Vi har fått veta att människor med sjukersättning (alltså förtidspensionerade) ska få sin sjukersättning prövad och i frågasatt. Kanske är det människor med arbetsförmåga som är sjukförklarade. Min bror slet så hårt inom industrin så att vid 25 var hans axel utsliten. Han fyllde 40 i somras. Han har de senaste 15 åren fått först sjukpenning och nu sjukersättning. Vilken arbetsgivare kommer att vilja ha en utsliten 40-åring som varje gång han tar i får sådan värk att han blir däckad och som ständigt äter värktabletter? Nej, det är klart att man kan dra slutsatsen att han kanske har arbetsförmåga nog för ett akademikerjobb. Men han har ingen akademisk utbildning - han har tvåårig gymnasieutbildning. Något rekryteringsstöd finns inte för att locka honom till skolbänken, han ska precis som nittonåringarna studera med studiemedel. Kanske finns det någon arbetsgivare som vill ta emot en sådan som min bror - men inte till full kostnad. Om vi inte har arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller generösa studiestöd anpassade för de lite halvgamla, studieovana då är det inte jobb som är alternativet till sjukersättning - det är socialbidrag.
Tydliga förslag har lagts om försämringar av a-kassan. Den som arbetar ska dessutom få skatteavdrag som de som är sjuka, arbetslösa eller pensionerade inte ska få. Vilka nya jobb skapas av sämre a-kassa och skatteavdrag för den som arbetar? Vilken planet bor de moderater på som tror att folk är sjukskrivna, förtidspensionerade och arbetslösa för att det är kul?
Nej, jag brukar inte tro att politiska förslag tas fram för att djävlas med folk. Men jag börjar tvivla. Om det verkligen var engagemanget för att få fram nya jobb som var drivkraften, varför finns det inga skarpa förslag om att skapa nya jobb?
Hittills har vi fått veta att vi ska få betala mer för SL-kortet och att Stockholms stad ska ta bort SL-kort ur sin socialbidragsnorm.
Vi har fått veta att människor med sjukersättning (alltså förtidspensionerade) ska få sin sjukersättning prövad och i frågasatt. Kanske är det människor med arbetsförmåga som är sjukförklarade. Min bror slet så hårt inom industrin så att vid 25 var hans axel utsliten. Han fyllde 40 i somras. Han har de senaste 15 åren fått först sjukpenning och nu sjukersättning. Vilken arbetsgivare kommer att vilja ha en utsliten 40-åring som varje gång han tar i får sådan värk att han blir däckad och som ständigt äter värktabletter? Nej, det är klart att man kan dra slutsatsen att han kanske har arbetsförmåga nog för ett akademikerjobb. Men han har ingen akademisk utbildning - han har tvåårig gymnasieutbildning. Något rekryteringsstöd finns inte för att locka honom till skolbänken, han ska precis som nittonåringarna studera med studiemedel. Kanske finns det någon arbetsgivare som vill ta emot en sådan som min bror - men inte till full kostnad. Om vi inte har arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller generösa studiestöd anpassade för de lite halvgamla, studieovana då är det inte jobb som är alternativet till sjukersättning - det är socialbidrag.
Tydliga förslag har lagts om försämringar av a-kassan. Den som arbetar ska dessutom få skatteavdrag som de som är sjuka, arbetslösa eller pensionerade inte ska få. Vilka nya jobb skapas av sämre a-kassa och skatteavdrag för den som arbetar? Vilken planet bor de moderater på som tror att folk är sjukskrivna, förtidspensionerade och arbetslösa för att det är kul?
Nej, jag brukar inte tro att politiska förslag tas fram för att djävlas med folk. Men jag börjar tvivla. Om det verkligen var engagemanget för att få fram nya jobb som var drivkraften, varför finns det inga skarpa förslag om att skapa nya jobb?
Kommentarer
Trackback