Anna-Karins ofullbordade

Jag tillhör inte den grupp som är förvånad över förslagen till försämringar av a-kassan. Alliansen lovade före valet att de skulle försämra för de arbetslösa. Det är inte särskilt konstigt att de gör det nu. Jag är inte heller särskilt förvånad över utförsäljningar av allmännyttan. Men jag är faktiskt lite överraskad över regeringens  utnämningspolitik. Före valet var de djupt upprörda över att personer med känd partitillhörighet fick uppdrag. Kompetens, ylade de. Alltsammans för att markera att den vars partitillhörighet är känd saknar kompetens. Efter valet har vi förstått att det bara är socialdemokratisk partitillhörighet som inte är kompatibel med kompetens. Före valet sades att en borgerlig regering skulle använda öppna rekryteringsförfaranden och sätta upp tydliga kriterier för vilka som skulle anses kompetenta nog. Efter valet har de bytt landshövding i Stockholm. Anders Björck i Uppsala får nu sällskap av sin bunkerkompis Per Unckel. Efter valet har Carl Cederskiöld utsetts till särskild trafikförhandlare för Stockholmsregionen - fast det redan fanns en regional politisk enighet i Stockholm - Mälardalen. Efter valet har man sparkat Lars Enqgvist som ordförande i grundlagsutredningen och ersatt honom med - Per Unckel. Kompetens eller partitillhörighet? Vad fäller avgörandet? Och hur öppen är rekryteringen? På vilka grunder har utnämningarna gjorts? Så häromdagen kom det revolutionerande förslaget från utbildningsdepartementet. Högskolestyrelserna skulle "befrias" från politiker i styrelsen. Istället skulle högskolans rektorer föreslå lämpliga styrelseledamöter. Blir det representanter för de olika storföretagen som betalar proffesurer? Och tänk om rektorerna skulle föreslå en riksdagsledamot eller ett kommunalråd de respekterar? Och är det verkligen rektorernas uppgift att föreslå styrelse? Är det inte styrelsernas uppgift att föreslå rektorer? Det är visst inte så lätt att genomföra alla löften...