Novembersol och städtjat
Idag skiner solen. Jag har varit ute och tagit några nappatag med trädgården inför vintern. Härligt. Och i den stora rabatten på framsidan blommar ”the Fairy” fortfarande! Små rosa rosor strax ovanför marken. Och i rabatten vid uteplatsen har en förvirrad viol slagit ut. Annars är det mest pampiga fröställningar, nypon och rönnbär som muntrar upp i det gråbruna.
Annars har en stor del av helgen gått åt till att tjata på sonen. Vi städar varje lördag förmiddag. Det går till så att barnen städar sina rum och maken och jag resten. Dottern är ofta klar långt före alla andra och lägger sig på sin bäddsoffa med en bra bok. Sonen spelar Deep Purple eller Led Zeppelin på hög volym, men när man tittar in i hans rum händer inte så värst mycket. Vi låter honom hålla på i sin takt, men det händer fortfarande rätt lite. Framåt eftermiddagen infaller den första drabbningen. Det kan låta ungefär så här:
Elak-och-tjatig-mamma-eller-pappa: Är du klar snart?
Trulig-Lille-Bror: mumlar något ohörbart och prasslar med legobitar
EOTMEP öppnar dörren: Men M, vad har du gjort hela dagen? Alla andra är färdiga och vi tänkte åka och handla. Sätt lite fart nu
TLB irritierat: Ja, jag gör!
EOTMEP också irriterat: Det gör du ju inte alls. Se till att bli färdig nu. Varför ligger alla smutsiga kläder på golvet? Börja med att ta upp dem.
TLB förhandlande: Räcker det om jag gör det?
EOTMEP, som förhandlat förr förklarar: Glöm det - du måste städa ditt rum den här veckan också, det finns ingen anledning till att du skulle vara den enda i familjen som slipper!
TLB dramatiskt: Förlåt, förlåt, förlåt – jag är en dålig människa
EOTMEP irriterat: Lägg av! Gör det du ska när vi är borta – hej då.
Någon dryg timme senare återvänder vi och knackar på hos sonen, där det nu är knäpp tyst. I sonens rum ligger sonen på den fortfarande obäddade sängen och läser. I vardagsrummet spår efter pappersplanstillverkning och tv-tittande.
Nu exploderar den andra drabbningen:
EOTMEP ilsket: Men M, varför är du inte klar?! Vi har varit borta i över en timme och du har inte en timmes effektivt arbete att göra? Nu får du skärpa dig!
TLB melodramatiskt, dunkar huvudet i väggen, samtidigt som han gråtfärdigt ropar: Förlåt, förlåt, förlåt. Jag ska aldrig mer göra så! Jag är värdelös!
EOTMEP ännu ilsknare: Nu får du lägga av med dumheterna. Du är inte värdelös, men du måste städa som alla andra. Kom igen nu.
Stänger dörren och går ut.
Så där fortlöper eftermiddagen med allt hårdare drabbningar. Framåt kvällen äter vi middag, sonen är inte klar och vi förklarar att han måste fortsätta på söndagen. Inga roliga aktiviteter förrän han har städat. Hotelserna och knepen från oss föräldrar blir allt värre. Nu är klockan över två på söndagen och jag tror han är på gång. Men det tar tid… och energi. Det är mycket roligare att göra andra saker med honom än att städa. Och han är inte den enda i familjen som tycker det är tråkigt att städa... Tur för oss att novembersolen skiner och att jag blir på så gott humör av att gå ut i trädgården.