Anna-Karins ofullbordade

I lördags intervjuade Tomas Ramberg integrationsministern i Ekots lördagsintervju. Jag var på budgetöverläggning och fick lyssna senare. Där upprepar hon folkpartiets krav på språktest. Och vid en första anblick kan det låta logiskt att den som ska bli svensk medborgare bör kunna svenska. Ministern lägger huvudet på sned och ifrågasätter den som måste ha tolk för att tala med myndigheterna om sitt medborgarskap. Då studsar jag till. Vad händer med minoritetsspråkens skydd? I Sverige har vi lovat att särskilt skydda samiska, meänkieli, finska, jiddisch och romani chib. Myndigheter ska ge service på minoritetsspråken. I de särskilda förvaltningsområdena finns rätten till förskola och äldreomsorg på t ex finska eller samiska. Kan goda kunskaper i jiddisch räknas som accepterade språkkunskaper i folkpartiets ögon? Fast man kanske måste ha tolk när man pratar med myndigheter?

Argumentet för språkkrav i samband med medborgarskap är att det skulle stärka integrationen. Problemet är att alla som behöver behärska svenska inte söker medborgarskap. Det är betydligt effektivare med en bra SFI-undervisning och ett arbetsliv som välkomnar också den som inte har svenska som modersmål. Naturliga mötesplatser i föreningslivet och på jobbet betyder förmodligen mer för svenskkunskaperna (och för de infödda svenskarnas kunskap om världen) än språkkrav för medborgarskap.