Måndag 23 oktober

Mitt i det vardagliga arbetet blir jag sittande. Idag är det 20 år sedan min pappa gick bort. Han var den konstiga hemmapappan i början av 1960-talet. Jag begrep inte förrän långt efter hans död hur märkvärdigt det var att han var hemma med oss och inte mamma. När jag skulle skriva uppsats i historia fick jag förmånen att skriva om LO:s kvinnolönekommitté i början av 60-talet. Då först förstod jag hur konstig min familj måste ha varit. Jag föddes samma år som LO och SAF tog bort de särskilda kvinnolönetarifferna. Vid den här tiden slogs de socialdemokratiska kvinnorna för rätten till deltid.  Och inte hade han något riktigt yrke heller.

Jag uppfattade aldrig pappa som särskilt politiskt intresserad. Ändå måste han ha haft en övertygelse. En övertygelse som nog grundar sig i erfarenheterna av att växa upp med ensamstående mamma i ett gårdshus på Östermalm i direkt kontrast mot de rika i gathusen. Bland de filmer han var mest stolt över tror jag att Främmande Hamn stod överst på listan. Den blev utbuad på filmfestivalen i Cannes 1949 som kommunistpropaganda. Den starkaste scenen i filmen är nog när sjömännen stämmer upp i Internationalen, var och en på sitt eget modersmål. Den filmen skulle jag vilja visa mina barn.

Tack och lov har barnen en alldeles levande och verklig morfar - en som man kan dra med på äventyr eller få komma och sova över hos.

Kommentarer
Postat av: Kerstin

Vad spännande att se filmlistan, för jag hade inte koll på vilka filmer han var med i. Jag vet att jag några få gånger har sett honom i filmer på TV när jag var yngre. Nu blir jag riktigt sugen att se alla de där filmerna, för det var ju verkligen inga dåliga filmer. Jag har sett flera av dem, men det var länge sedan.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback