Anna-Karins ofullbordade

Igår kväll missade jag ett samtal, men telefonsvararen fungerade. I andra änden hör jag en något osäker röst som undrar om det är "rätt" Anna-Karin Lundström. Min gamla tonårsbästis, som jag trodde hade försvunnit från jordens yta! Hon finns! I Aspeboda! Och det var bara att fortsätta där vi slutade. Då när hon blev mer och mer uppslukad av att vara mamma i en ruskigt ojämlik relation. Nu hade hon lämnat det bakom sig och fått ett nytt liv. För 15 år sedan for min man och jag runt i Falun och letade efter hennes bostad, men ingenstans. Och inget telefonnummer hade jag och inte hittade jag något heller. Men nu finns nätet. Och genom andra gamla kompisar lyckades hon spåra mig. En sådan glädje!