Anna-Karins ofullbordade

Vägen från Bern till Rom gick via Milano. Där passade jag på att proviantera en smula, vilket ledde till att jag visserligen var ombord på tåget när det satte sig i rörelse, men inte i den vagn där resten av familjen oroligt väntade. Nå, lite äventyr skadar inte.

Rom var varmt, som väntat, och vi fick ett bra hotellrum mellan Termini och S Maria Maggiore. Efter att ha installerat oss tog vi en kortare promenad och åt middag vid 21-tiden. Dottern skrev i vår resedagbok att hela Rom verkar vara antikt. Så rätt, så rätt. Fast kanske än mer präglade av Bernini  med skulpturer och torg.

Petersplatsen

Petersplatsen är ett av Berninis verk. Han tjänade 8 påvar och 1667 stod Petersplatsen färdig. Den är inte bara en pampig plats. Den är en optisk illusion. Det är inte en cirkel och en kvadrat som utgör den öppna platsen ? fast det verkar så. Det är en ellips och en parallelltrapets. Pelare är sinnrikt utplacerade för att framstå som en enda kolonn. Och den fantastiska kupolen på Peterskyrkan (ett verk av Michelangelo) är perfekt centrerad.

Piazza Navona

Ursprungligen en antik tävlingsarena, omgjort till ett maffigt barocktorg, nerlusat med Bernini. De fyra flodernas fontän representerar Nilen, Donau, Rio de la Plata och Ganges. Förfärligt dyrt att fika på piazzan, men en mycket vacker plats att besöka.

Pantheon

Markus Agrippa var det som ursprungligen lät uppföra Pantheon, 27  f Kr. Den restaurerades av Hadrianus (den snubben hann med mycket) efter en brand på 120-talet. Senare har man varit på den i barockstil och använt den som begravningsplats. Kanske ett av de mest märkvärdiga antika byggnadsverken. Hur i hela friden lyckades de med kupolen? Och det geometriska mönstret i kupolen - inte för att det skulle vara vackert, utan för att det exakt skulle vara uträknat hur tung stenen fick vara.

Fontana di Trevi

- Oh, här kan man ju bada! utropade dottern förtjust när vi rundade hörnet och drabbades av Roms största fontän. Den är placerad på ett alldeles för litet torg för att göra den rättvisa, men trängseln ger andra värden. Fontänen föreställer Oceanus som susar fram genom en triumfbåge med en vild och en foglig häst. Han styr vattenmassorna som forsar ner i ett klipplandskap. Vi ska nog se till att dottern får se den film från 1961 där svensk filmstjärna faktiskt badade...

Vatikanmuseerna

Upp 6.30 och frukost. Sedan t-bana till Ottaviano och liten promenad för att få plats i kön. Vi kom dit 8.15 i tron att de öppnade 8.45 och kön ringlade sig redan runt hörnet ner mot Petersplatsen. Fast bara ett ögonblick senare ringlade sig kön också runt nästa hörn. Men vi stod ut. När sonen behövde gå på toa följde maken med honom och hann få en espresso medan han väntade. De kom tillbaka med det uppmuntrande beskedet att Vatikanmuséet öppnar kl 10 och att det kostar 13 euro i entré. Huvva! Efter en stund går maken och barnen på jakt efter en bankomat för att fylla på förrådet av kontanter, vi anar att det behövs.

Helt plötsligt börjar kön röra sig och klockan är bara 9.30. Mycket skumt, men jag hänger med och strax innan vi svänger runt hörnet ansluter resten av familjen.

Vatikanen må vara världens minsta stat, men frågan är om de inte har världens största museum. Trots att vi gick raka vägen, utan att stanna och beundra de många fantastiska rum, målningar och skulpturer vi passerade tog det minst en halvtimme att gå till Sixtinska kapellet.

Och när vi kom fram förstod jag varför man köar i flera timmar i 35 graders värme, betalar 13 euro i inträde och trängs med miljontals andra.

Hisnande. Otroligt. Obeskrivligt. Jag blev fullständigt knockad och kunde nog ha stannat hur länge som helst. Trots att man sett bilder så går det inte att förstå storheten förrän man är där. Djupet i målningarna, Färgerna, den totala kompositionen - hur funkar en hjärna som kan få ihop så många olika motiv och mönster över det enorma rummet, och ändå får det rogivande.

Men allt har ett slut. Efter Sixtinska gav vi oss ut på jakt efter Rafaëls "Skolan i Aten". Men nu tog vi oss tid att slänga ett getöga på de andra skatterna. Det geografiska rummet med alla sina målade kartor var häftigt. Och gissa var man fann "Skolan i Aten"? Alldeles utanför Sixtinska kapellet!

Efter glass- och drickapaus tog vi t-banan tillbaka till hotellet och en välbehövlig siesta. Allas fötter var mos och vi var såå svettiga.

Colosseum

Vespasianus påbörjade byggandet av denna enorma teater år 72 e Kr och åtta år senare kunde han son Titus inviga den med hundra dagars festspel. Det är ett mäktigt byggnadsverk, och jag tror det är omöjligt att se Colosseum utan att genast börja fantisera om gladiatorspel, vilda djur och de kristna som offrades till lejonen.

Förmodligen var det Romarrikets stora styrka, att kunna erbjuda både bröd och skådespel. Fast man får nog lägga till rent vatten.

Forum Romanum

Att stå och se ut över Forum Romanum och föreställa sig Rom för tvåtusen år sedan är en svindlande känsla. Maken, som har läst om antiken på universitetet, berättade för barnen om Julius Ceasar och komplotten mot honom, om vestalerna och Vestatemplet, om hur romarna bodde ovanpå sina affärer - och att det var en vanlig dödsorsak att ett hus fallit över en. Han fortsatte att berätta om Konstantin och hans triumfbågar, om Augustus, termer och akvedukter, Romulus och Remus och historien om Roms födelse, om de sju kullarna. Och så blev han tvungen att försöka förklara varför Romarriket föll.

Castel S Angelo

Egentligen är det Hadrianus mausoleum, men som med så mycket annat har kristendomen förändrat och byggt på gamla, redan existerande strukturer för sina egna syften. Sedan 1200-talet är påvarnas borg förenad med Vatikanen genom en gång. Här har påvarna både praktsalar och magasin och dessutom tortyrkammare för kättare. I Puccinis opera kastar sig Tosca ut från ett av tornen i Castel S Angelo...