Gräsklippning och sommarkalas
En svettdroppe letar sig ner längs ryggraden. Jag känner starkt för en paus med lite vatten och skugga, efter att ha ägnat den senaste knappa timmen åt gräsklippning. Vi har inte klippt gräset så mycket den här sommaren, och det straffar sig.
Egentligen är det en lång historia som började redan förra hösten. De gamla batterierna började bli trötta och ville inte längre låta sig laddas så bra. Och det var dags att skaffa nya. Men vi väntade till den nya säsongen - det är ju onödigt att låta batterier bara ligga och åldras. Så den 30 april gav vi oss av till Märsta Järn & Färg och beställde de nya batterierna. Och började vänta. Och vänta fick vi göra. De skulle visserligen ringa när de nya batterierna kom, men när de aldrig ringde åkte vi dit igen lagom till Kristi Himmelsfärdshelgen. Då fick vi ett batteri, inte ett batteripaket. Och så där har det hållit på. Så småningom fick vi två batterier och kunde ersätta de gamla. Då funkade gräsklipparen! Ända tills de nya batterierna behövde laddas. Inte ett skvatt hände. Vi testade med att byta uttag, att använda uttag som vi hade kollat med andra elapparater - ingen laddning. Vi åkte till Järn&Färgs verkstad i Vassunda med batteripaketet för att de skulle se över och eventuellt reparera. Det visar sig att den lilla lampan som snällt tänds när man ansluter batteriladdaren inte alls indikerar att laddning pågår, bara att strömkretsen är sluten - man skulle kunna stoppa dit en hårnål och få samma effekt! Med allting testat och kollat och med intyganden om att det inte var något fel på batteripaketet. Tillbaka och ladda upp. Nej, inte den här gången heller. Tillbaka till Järn&Färg. Det kanske är laddaren som inte funkar - vi beställer en ny laddare. Men då ska de inte ha några siffror från laddare, bara alla uppgifter på gräsklipparen. Hem och kolla, och tillbaka. Den skulle ha kommit innan vi åkte ut på tågluff, men dagen innan hade det kommit ett nytt batteri. Till. Pust - det var ju en laddare vi skulle ha. Ny beställning. Glatt meddelande till husvakterna: strunta i att klippa gräset. Efter tågluffen tillbaka - jo den hade kommit, såg visserligen inte ut som den gamla, men samma ström in och ut och likadana kontakter. Hem och ladda. Och efter ett dygns laddande: ingen ström i gräsklipparen. Så i lördags var jag på Järn&Färg igen och drog historien om gräsklipparen för ännu en ny sommarvikarie. Och nu är det handjagaren som gäller. Det går väl hyggligt på de mer mossbelupna partierna av gräsmattan, men vi har faktiskt delar med mycket tätt, saftigt (och numera långt) gräs... Där av en svettdroppe (eller två) längs ryggraden.
Gårdagen tillbringades i Öregrund på det årliga sommarkalaset med mostrar och morbröder, kusiner och kusinbarn. Faster K brukar säga att i vår släkt finns det lika många åsikter som i FN:s generalförsamling - och lika stark vilja att argumentera för dem. Våra kalas brukar alltså vara ganska livliga tillställningar. Så var det igår också. Där satt vi i små grupper under äppelträden i mosters härliga trädgård och njöt av sommaren, maten, sällskapet och de många små kusinbarnen som myllrade runt. Trädgården i Öregrund är fantastisk. Det växer överallt. Stormhattar, riddarsporrar, rosor, bondbönor, squash, krikon, äpplen, vinbär? Och massor av klippor, häckar, bersåer och små dungar, så man kan gömma sig och leka i det oändliga. Moster och E ägnar massor av tid till att sköta om sin trädgård och det betalar sig. De har förvandlat de karga klipporna till en djungel!
Sitter just och tjuvlyssnar på dotterns telefonsamtal med bästa kompisen, som tillringat sommaren i Norge och tycker att mycket är dyrt där.
- Vet du, säger dottern, i Zimbabwe har de värsta inflationen, typ 10 000% eller så? och så följer en förklaring om vad som händer med priserna under inflation, och sedan lite resonemang om inflationen i Sverige, som ju inte alls märks... bara om man tänker historiskt och kanske jämför med 60-talet eller så. Det är härligt med sommar och semester!