Cynisk bostadspolitik
Det finns ett mönster i regeringens bostadspolitik. Det första de gör är att ta bort subventioner och stöd till byggandet av hyresrätter och att släppa fältet fritt för ombildningar av hyresrätter i allmännyttan till bostadsrätter. I de kommuner de fått makten efter valet i höstas gör de sitt bästa för att sälja allmännyttan till privata intressen. Hyrorna ska bli högre för de som inte köpt hus eller bostadsrätt. För den som äger ska fastighetsskatten ersättas med en kommunal avgift, som ska vara lägre än dagens fastighetsskatt. Fast finansministern börjar darra på rösten när han förstått att pengarna faktiskt används till att finansiera välfärd.
Igår var radionyheterna fyllda av regeringens engagemang för de hemlösa. Nu ska man ta krafttag för att hindra vräkningar och för att de som är hemlösa ska få någonstans att bo. Tak-över-huvud-garantier ska införas. Ja, det är ju inte regeringen som ska göra’t, det är kommunerna. Och nej, det är ingen lagstiftning som planeras, förklarar folkhälsominister Maria Larsson (kd). Istället ska nya ”strategier”tas fram. Kommunerna ska på frivillig väg införa garantier och göra andra insatser.
För oss som någon gång försökt få kommunal ekonomi att räcka till alla de viktiga och nödvändiga uppgifter en kommun har är det skrämmande att höra regeringens utspel. Eftersom ingen tvingande lag planeras så behöver staten inte bekymra sig över hur arbetet ska finansieras. Det är ju frivilligt för kommunerna och då gäller inte den finansieringsprincip som kommuner och landsting varit överens med staten om. Alltså, om staten beslutar att kommuner eller landsting ska ta på sig nya uppgifter så ska staten också finansiera det hela. Så resonemanget om det frivilliga är särskilt fiffigt. Regeringen framstår som handlingskraftig och empatisk och kan fortsätta med skattesänkningar för de rika. Kommunerna får vara de kallhamrade nejsägarna eller prioritera om från äldreomsorg och fritidsgårdar för unga.
I morse läste jag i DN att ”bostadsministern” Mats Odell – också han från kd – nu planerade en proposition som skulle göra det möjligt för den som bor i en hyresrätt i ett område som inte omvandlas att köpa sin lägenhet direkt av hyresvärden. Värden fortsätter att äga själva huset, men lägenheten är såld. Odell räknar med att det är billigare att köpa lägenheter i områden där hyresgästerna inte är starka nog att bilda bostadsrättsförening.
Det kan verka ologiskt att å ena sidan vilja göra något för de hemlösa, som knappast lär köpa en lägenhet för att få någonstans att bo, och å andra sidan göra allt man kan för att krympa allmännyttan. För oss som tror på en generell välfärdspolitik som bygger på vård, skola, omsorg och bostäder för alla går det inte ihop. Men om man vill ha ett annat samhälle. Ett samhälle som bygger på att var och en klarar sig själv och att de svagaste får leva på välgörenhet. Då är politiken logisk. Människor ska äga sin bostad, antingen direkt eller genom sin bostadsrättsförening. Hyresrätten, speciellt i de allmännyttiga bolagen, ska vara ett undantag bara för de som, trots sänkt a-kassa och försämrad sjukförsäkring, inte har råd att köpa sin bostad. Regeringens politik driver hyresrätten från en allmännytta för alla till ett system med ”social housing”. På så sätt behöver ”vi” inte bo i samma kvarter som ”dom”. ”Våra” barn behöver inte leka på samma gård som ”deras”.
Det är skillnad på välgörenhet och rättvisa.