Anna-Karins ofullbordade

En del inlägg kräver mycket eftertanke. Jag tror att det finns läsare av den här bloggen som undrar över varför jag inte skriver något om de många ansökningarna om att driva skola och förskola i egen regi. Som aktiv socialdemokrat har jag förstås en massa åsikter om privatiseringsivern, men som anställd i en politiskt styrd organisation är det viktigt, av demokratiska skäl, att bidra till att den politik som kommuninvånarna röstat för får genomslag. Annars är det rätt meningslöst att ha val. Och vem ska stå till svars 2010 om inte politiken fått genomslag? Om jag ska kunna se mig själv i spegeln måste jag känna att jag åtminstone försöker leva som jag lär. Och till en av de lärosatserna hör den bestämda uppfattningen att offentliganställda, särskilt i skolans värld, är demokratiarbetare av stor betydelse och att sådana är lojala mot resultat i allmänna, demokratiska val. Samtidigt kan man inte vara okritisk.

Det är rätt förvirrat att arbeta i Upplands Väsby kommun just nu. För lite mindre än ett halvår sedan var det val. Socialdemokraterna, som styrt i princip sedan kommunen bildades 1952 (med en parentes 1991-94) förlorade makten. En lokal allians tog över kommunfullmäktige och kommunstyrelsen 1 november och de övriga nämnderna 1 januari. De har varit tydliga sedan dess: personal uppmuntras att ta över kommunal verksamhet och driva den i egen regi, privata företag är välkomna att ta över kommunala verksamheter. Under de senaste veckorna har ansökningar lämnats in av ett företag att driva åtta förskolor i Väsbys centrala delar, ett annat har velat ta över förskolor i Breddenområdet. En rektor gick ut och meddelade att hon nu går in till Skolverket och ansöker om att få göra om Södervikskolan till fristående skola och i förra veckan presenterade fyra skolledare i östra Väsby att de vill ta över skolorna och förskolorna i sitt område.

Den första ansökan som lämnades in, den som gäller Väsbys centrala delar berör oss direkt. Centrala Väsby skolor består av Väsby skola, Smedby skola, Smedby särskola, Språkcentret, tre familjedaghem och förskolorna Skrindan och Segelbåten. Skrindan och Segelbåten hör till de åtta förskolor som någon annan vill driva. Jag tror det kan bli bra för Skrindan och Segelbåten. De kvinnor som vill ta över är duktiga förskolechefer. Men förändringen rör inte bara dem. Förändringen rör i lika stor utsträckning oss som blir kvar. Under en lång följd av år har vi arbetat för att stärka sambandet mellan förskolan och skolan. Vi har gemensamma lärartjänster och förskolan är förstås med och bär våra gemensamma kostnader för vaktmästeri, administration och annat. Om jag fick önska något så hoppas jag att den politiska majoriteten har satt undan en slant för omställningen. Nu måste vi snabbt tänka om. Inlämning av helårsbudget skulle göras 20 februari och det blev förstås inte uppskjutet. Därför fanns just ingen tid att blogga eller roa sig på andra sätt. Det gällde att jobba snabbt.

Det här är villkoren och kan jag inte tänka mig att jobba efter dem får jag väl söka mig någon annanstans. Men jag vill inte jobba med något annat. Det är också lite av dynamiken och tjusningen i att jobba i offentlig sektor. Majoriteterna kan ändras och det krävs en stor portion professionalitet hos den chef vars högsta ledning präglas av oenighet, ifrågasättande och alternativa förslag. Ändå kan jag inte låta bli att förundras över turerna. Trots den massiva kampanjen för att uppmuntra anställda att ansöka om att få driva förskolor och annat i egen regi verkar de inte riktigt ha trott på sin idé. I alla fall inte att det skulle gå så fort. Före första mars står det klart att långt över hälften av alla förskolor kan drivas i enskild regi redan i höst.

Då går kommunstyrelsens ordförande ut i den lokala tidningen och säger att de nog inte kommer att släppa igenom riktigt allt. Det måste nog finnas minst tre kommunala förskolor kvar, en i Runby, en öster om motorvägen och en mellan motorvägen och järnvägen. Det är svårt att ha invändningar mot synpunkten att det behövs några kommunala förskolor, men det känns lite konstigt att det är något som politiken säger efter att människor bestämt sig för att ta steget och bilda företag och ansöka om att ta över driften av förskolor.

Jag tror att de kvinnor som nu tagit steget faktiskt har tänkt en hel del. Jag tror det finns en anledning till att man ansöker om att få driva många förskolor. Det handlar förstås om hur stor risk man vågar ta och hur man säkrar att verksamheten ska funka ekonomiskt hållbart. Små enheter är sårbara. Det känns konstigt att politiken ändrar spelreglerna mitt i matchen. Efter att under tjugo års kommunpolitiskt arbete träffat massor av företagare, både privat bland vänner och i det politiska arbetet vågar jag påstå att det finns ingenting som företagare tycker så illa om som ändrade spelregler. Det är värre än skatter och arbetsgivaravgifter. Och det är knappast företagsvänlig politik. Konstigt är det i alla fall.