Anna-Karins ofullbordade

Nyheter har en förmåga att vara obehagliga var för sig. Om man lägger ihop dem kan de bli rent eländiga. I dagens DN presenterar Rädda Barnen årets rapport om barnfattigdom i Sverige. Det är beklämmande och upprörande läsning. Och läsning som manar till eftertanke. Om några dagar är det sportlov. Ganska många barn åker till fjällen, Alperna, Kanarieöarna. Eller är hemma och går på bio, simhallen, åker skridskor. Om man har råd. Alla har inte det. Och särskilt stor är risken om man växer upp i en familj med rötterna utanför Sverige eller med ensamstående föräldrar. Värst är det förstås om man har båda delarna. Hälften av barnen med ensamstående, utländska föräldrar kommer inte att ha råd att ha något att berätta för kompisarna efter sportlovet. Visst finns det gratisaktiviteter, men att aldrig kunna unna sig något för att man vill det är nedbrytande.

Jag hoppas att många som jobbar i skola och förskola läser och begrundar. Under senare år har man skärpt till alla matsäckar, utflykter med liten avgift och annat. Ibland kan man höra några sucka över att det är så tråkigt nuförtiden. Jag hoppas att just de läser rapporten. Kanske är det tråkigare för en del. Men det är också en lättnad för andra. Man kan vara med. Tillsammans med de andra. På samma villkor.

I mitt ena barns klass har en diskussion förts mellan föräldrarna om hur våra barn ska få ihop pengar till klassresa. Några tycker att det tar för mycket tid om barnen ska jobba ihop pengarna. Det vore enklare att ”betala av” på en gång. Enklare för några. Visst. Men vet vi verkligen säkert hur alla andra har det. Man behöver inte vara särskilt lågavlönad för att tycka att det är mycket som ska betalas, speciellt om man har flera barn. Matsäckar, gympaskor, fritidsaktiviteter… Dessutom finns det allt för många barn som långt upp i åldrarna tror att det väl bara är att gå till Bankomaten om man vill ha något. Där finns ju ständigt nya pengar. Jag tror att det är bra för klassammanhållningen om de får åka iväg på en resa som barnen känner att de ansträngt sig för att få ihop. Och så kan kanske alla åka med.

Dagens Metro har som huvudnyhet att alla får sämre betyg i invandrartäta skolor. Egentligen hade de kunnat skriva att betyg kostar pengar. Nej, det är inte egentligen kronor och ören som är sambandet, men det är tydligare än sambandet mellan invandring och betyg. Det är samma elever som i Rädda Barnens statistik utgör barnen i de fattigaste familjerna som i SCB:s statistik visar upp de sämsta betygen. Har man många ur Rädda Barnens statistik på skolan så har man förmodligen också sämre betyg. Inte för att man är dummare, utan för att de kunskaper som några barn får utanför skolan är så viktiga för att få höga betyg. Men den som aldrig har råd att resa bort på semester, gå på teater, köpa hyllkilometer med böcker måste kanske skaffa alla de ”gratiskunskaperna” i skolan. Samtidigt som få i deras närhet har lyckats på grund av skolan. Ofta känner de sig främmande när skolan pratar om de mål de ska uppnå sedan, med ett språk som förutsätter akademisk bildning.

I kulturdelen i dagens DN får vi veta att museibesöken i januari minskat med 35 % jämfört med januari förra året. Avskaffandet av fri entré gör det besvärligt för museerna. De får svårt att få ekonomin att gå ihop med färre besökare. Och kanske ännu värre: de blir fegare när de planerar utställningar. En museiföreträdare konstaterar att de måste mycket mer än när museerna hade fri entré fundera över vilka utställningar som människor är beredda att betala för. Mer säkra kort och färre utmaningar. Fast det är utmaningar som kanske är kulturens viktigaste uppgift.

Kulturministern tröstar sig med att hon ju faktiskt har sett till att det är fri entré för barn. Jo, förvisso. Men tror kulturministern och andra högerföreträdare att de barn som lever i de fattigaste familjerna kommer att gå på museerna? Deras föräldrar har inte råd att följa med. Med en solidarisk politik kunde en tvåbarnsfamilj ta pendeltåget från Märsta, åka till Stockholm och besöka Nationalmuseum eller kanske Folkens Museum och åka tillbaka för 120 kr t o r. När högeralliansen i landstinget fått igenom zontaxan i SL-trafiken kostar biljetterna för familjen nästan 500 kr! Sedan måste mamma och pappa betala entréavgift på museet. Vilka familjer kommer att ha råd med ett sådant söndagsnöje? Och inte hjälper det att mamma och pappa kanske fick skattesänkning (om de har jobb). De fick samtidigt höjda avgifter till a-kassan. Och till råga på allt avgift på barnakuten.

Jag blev ledsen och arg över att läsa om Rädda Barnens rapport imorse. Bedrövligast av allt var att det tycks vara så att den positiva utveckling som funnits under några år inte längre var så positiv. Jag fasar för att läsa rapporten nästa år. Om den politik för ökade klyftor som nu förs lyckas kommer skillnaderna mellan barn som har och barn som inte har att öka.