Barn har ingen rättssäkerhet!
Det är ett verkligt problem att nå fram med ett tillräckligt tydligt budskap i utvecklingssamtalen. Mycket kan göras för att förbättra dem. Och det är inte bara när vi ska berätta om problem i skolan som vi blir otydliga. Ett av de allra bästa avsnitten i Marjaneh Bakhtiaris bok ”Kalla det vad fan du vill” handlar om familjens första erfarenhet av utvecklingssamtal. Ett samtal som egentligen handlade om hur bra det gick för dottern, men som mamma uppfattade som katastrof… Ett problem är att lärarkåren inte har något riktigt bra yrkesspråk som andra professionella grupper har. Jag tror att så länge man kan ersätta ett tydligt och begripligt språk med intetsägande (men respektingivande) siffror, bokstäver eller andra symboler behöver inte lärarna utveckla språket. Då kan skolans mål fortsätta att uttryckas så att många föräldrar och ännu fler elever inte har en chans att ana vad som förväntas i skolan.
Nej, att betygssätta små barn på det sätt som regeringen föreslår är både godtyckligt, rättsvidrig och hindrar dessutom nödvändiga förändringar.
Visst är det ett problem att det inte finns några kriterier för att bedöma barn i de lägre åldrarna. Men problemet har varit likartat för äldre åldrar, och även om kriterierna så sakteligen har blivit tydligare så kvarstår det faktum att skolorna haft stor frihet att utforma sina egna kriterier. Därför är inte ett vg i en skola likvärdigt med ett vg på en annan skola.
Sen tycker jag att man också måste lyfta huvudet ut ur den svenska ankdammen och se till hur bedömning går till i andra länder. Säkert finns det dåliga system både här och där, men eftersom man såvitt jag vet börjar tidigare med betygssättning i alla andra länder så måste det säkert också finnas bra idéer att hämta.
Jag tror kanske inte att lågstadiebarn behöver betyg, men från femman eller sexan är det definitivt dags. Nu är det många som leker fram till sjuan, och sedan blir det panik.
Tråkigt att du, som tycks vara proffs, rör ihop betyg med bedömning och med de höga, tydliga och positiva förväntningar som alla elever behöver mötas av för att gå vidare. Det jag vänder mig emot är att de standardiserade och onyanserade omdömena som förkortas till en siffra eller en (eller flera) bokstäver. De säger ingenting, men lurar barn och föräldrar att tro att de fått veta något om barnens skolframgångar. När man sedan dessutom ska ge standardiserade omdömen utan att ha någon standard att utgå ifrån så blir det fullständigt godtyckligt.