Konsten att skjuta upp...
På måndag kommer eleverna tillbaka efter jullovet. Vi har lagt studiedagar måndag/tisdag/onsdag för de olika delarna av Smedby skola. På måndag förmiddag har fritids studiedag. På tisdag är det grundskolans tur och på onsdag eftermiddag är det dags för förskoleklassen.
Jo, det är klart vad det ska handla om. Vi fördjupar oss i kulturinriktningen och går vidare med SET (social emotionell träning) som är ett program vi använder för att arbeta systematiskt med förebyggande av kränkningar. Grundskolans lärare ska också få tid att arbeta med kursplaneböckerna, därför är deras dag längre.
Men det är ändå saker som behöver förberedas. Material som ska tas med. En inledning som helst inte bara ska bestå av tråkig skolledare (jag) som står upp och talar lååångt och omständligt. Precis som våra elever behöver lärare, fritidspedagoger och andra vuxna omväxling. Igår satt jag kvar på kontoret för att få ordning på förberedelserna. Kl 20 kom jag på att jag nog inte hade några koder till larmet som skulle gå igång när som helst. Ringer K och får några nödvändiga uppgifter. Kastar på mig ytterkläderna och slänger mig ut genom dörren, just som förvarningspipen gått igång. Pust, det var i sista sekunden...
Så nu sitter jag hemma för att bli klar. F-n tro´t. Jag har börjat gå över till massor av uppskjutande aktiviteter. Kolla e-posten. Blogga. Intressanta, men kanske ovidkommande undersökningar av läroplaner och kursplaner.
Visste ni att det finns 22 strävansmål i läroplanen och 191 strävansmål i grundskolans kursplaner? De 191 är fördelade på 5 i bild, 11 i engelska, 8 i hemkunskap, 10 i idrott, 11 i språk, 14 i matte, 9 i musik, 34 i NO, 11 i slöjd, 45 i SO, 14 vardera i Svenska och svenska som andra språk och 5 i teknik.
I kursplanernas strävansmål finns det dessutom en del intressanta vändningar. Det är t ex tur att eleverna har engelska. Där är ett av strävansmålen att eleven utvecklar sin förmåga att planera, genomföra och utvärdera uppgifter, på egen hand och i samarbete med andra.Det är SO-ämnet som ser till att eleven utvecklar förmågan att dra slutsatser och generalisera samt förklara och argumentera för sitt tänkande och sina slutsatser. Slöjden ser till att eleven utvecklar förmågan att självständigt planera arbeten och att på ett konstruktivt sätt lösa uppgifter. Ämnesindelningen är inte alltid så himla praktisk. Strukturen gör att man tvingar in olika områden i en mall de inte passar så bra för.
Strävansmålen som finns i läroplan och kursplaner är ju tänkta att vara ett stöd för pedagogernas planering i förskoleklass, fritidshem och grundskola. Men det blir inte alltid så. Traditioner, läroböcker och ett hårt fokus på de mål som ska uppnås i femte respektive nionde skolåret hindrar rätt ofta pedagogerna från att lyfta blicken. Då hindras också barnen i utvecklingen mot nya höjder. De som nått gränsen för det godtagbara utmanas inte att gå vidare. Både elever, föräldrar och lärare tenderar att nöja sig. Jag tror att många elever skulle kunna nå mycket längre i skolan om de vuxna lyfte blicken.
Därför blir det också viktigt att använda de 213 strävansmålen som en utgångspunkt för skolans utveckling och kulturinriktning. Samtidigt är det svårt att arbeta med strävansmålen. De är inte särskilt avgränsade, knappast möjliga att nå och inte heller möjliga att mäta. Jag brukar tänka på en tv-debatt inför något val (kommer inte ihåg vilket). Debatten, om kulturpolitiken, hölls en fredagskväll och leddes av Jörn Donner och Hans Alfredsson. Vår förra kulturminister, Bengt Göransson, fick frågan om de kulturpolitiska målen ffån 1974 - var de uppfyllda. Bengt Göransson flyttade lite på tyngdpunkten, lade huvudet något på sned och sade ungefär att med de kulturpolitiska målen var det som med tio Guds bud - man kan inte säga "idag har jag älskat min nästa, vad ska jag göra imorgon?." Ridå och tystnad. Och så är det med strävansmålen.
Jo, det är klart vad det ska handla om. Vi fördjupar oss i kulturinriktningen och går vidare med SET (social emotionell träning) som är ett program vi använder för att arbeta systematiskt med förebyggande av kränkningar. Grundskolans lärare ska också få tid att arbeta med kursplaneböckerna, därför är deras dag längre.
Men det är ändå saker som behöver förberedas. Material som ska tas med. En inledning som helst inte bara ska bestå av tråkig skolledare (jag) som står upp och talar lååångt och omständligt. Precis som våra elever behöver lärare, fritidspedagoger och andra vuxna omväxling. Igår satt jag kvar på kontoret för att få ordning på förberedelserna. Kl 20 kom jag på att jag nog inte hade några koder till larmet som skulle gå igång när som helst. Ringer K och får några nödvändiga uppgifter. Kastar på mig ytterkläderna och slänger mig ut genom dörren, just som förvarningspipen gått igång. Pust, det var i sista sekunden...
Så nu sitter jag hemma för att bli klar. F-n tro´t. Jag har börjat gå över till massor av uppskjutande aktiviteter. Kolla e-posten. Blogga. Intressanta, men kanske ovidkommande undersökningar av läroplaner och kursplaner.
Visste ni att det finns 22 strävansmål i läroplanen och 191 strävansmål i grundskolans kursplaner? De 191 är fördelade på 5 i bild, 11 i engelska, 8 i hemkunskap, 10 i idrott, 11 i språk, 14 i matte, 9 i musik, 34 i NO, 11 i slöjd, 45 i SO, 14 vardera i Svenska och svenska som andra språk och 5 i teknik.
I kursplanernas strävansmål finns det dessutom en del intressanta vändningar. Det är t ex tur att eleverna har engelska. Där är ett av strävansmålen att eleven utvecklar sin förmåga att planera, genomföra och utvärdera uppgifter, på egen hand och i samarbete med andra.Det är SO-ämnet som ser till att eleven utvecklar förmågan att dra slutsatser och generalisera samt förklara och argumentera för sitt tänkande och sina slutsatser. Slöjden ser till att eleven utvecklar förmågan att självständigt planera arbeten och att på ett konstruktivt sätt lösa uppgifter. Ämnesindelningen är inte alltid så himla praktisk. Strukturen gör att man tvingar in olika områden i en mall de inte passar så bra för.
Strävansmålen som finns i läroplan och kursplaner är ju tänkta att vara ett stöd för pedagogernas planering i förskoleklass, fritidshem och grundskola. Men det blir inte alltid så. Traditioner, läroböcker och ett hårt fokus på de mål som ska uppnås i femte respektive nionde skolåret hindrar rätt ofta pedagogerna från att lyfta blicken. Då hindras också barnen i utvecklingen mot nya höjder. De som nått gränsen för det godtagbara utmanas inte att gå vidare. Både elever, föräldrar och lärare tenderar att nöja sig. Jag tror att många elever skulle kunna nå mycket längre i skolan om de vuxna lyfte blicken.
Därför blir det också viktigt att använda de 213 strävansmålen som en utgångspunkt för skolans utveckling och kulturinriktning. Samtidigt är det svårt att arbeta med strävansmålen. De är inte särskilt avgränsade, knappast möjliga att nå och inte heller möjliga att mäta. Jag brukar tänka på en tv-debatt inför något val (kommer inte ihåg vilket). Debatten, om kulturpolitiken, hölls en fredagskväll och leddes av Jörn Donner och Hans Alfredsson. Vår förra kulturminister, Bengt Göransson, fick frågan om de kulturpolitiska målen ffån 1974 - var de uppfyllda. Bengt Göransson flyttade lite på tyngdpunkten, lade huvudet något på sned och sade ungefär att med de kulturpolitiska målen var det som med tio Guds bud - man kan inte säga "idag har jag älskat min nästa, vad ska jag göra imorgon?." Ridå och tystnad. Och så är det med strävansmålen.
Kommentarer
Trackback