Barnfientligt, ministern
Ett tjugotal kinesiska barn har försvunnit den senaste tiden från barnboendet i Sigtuna. Vad som hänt dem är oklart. Förmodligen har de inte gått vilse i blåbärsskogen - antagligen är det frågan om någon sorts människohandel.
Det är inte första gången det händer. För något år sedan var det indiska barn som försvann kort efter att de ensamma anlänt till Sverige och ännu lite tillbaka försvann ett hundratal kinesiska barn.
Vad gör man? Hur ska vi skydda barnen från detta? Mycket görs, många vuxna håller koll på dem och man försöker med olika sorters boenden och placeringar. Men det hjälper inte. Och i vårt land låser man inte in människor hur som helst - särskilt inte barn.
Migrationsministern håller en märklig linje: Regeringen gör allt rätt, det är Sigtuna kommuns fel att barnen försvinner. Det är bara att använda LVU.
Men det finns inget lagligt stöd för att låsa in grupper. LVU (lagen om vård av unga i vissa fall) förutsätter att varje enskild ung människas situation utreds noggrant. LVU är skriven för att skydda barn som far illa i familjen eller som har ett eget destruktivt beteende ( t ex använder droger), inte för att hindra trafficking.
Alla beslut enligt LVU måste fattas individuellt - det duger inte med att säga att det är ett barn som kommer från ett visst land och att vi tror att barnet kommer att försvinna. Om lagen ska följas så måste en utredning göras först. Länsrätten måste godkänna beslutet inom en viss tid. Till råga på allt är det oftast svårt att identifiera barnen, vilket ytterligare försvårar utredningen. Och under tiden som kommunen följer lagen försvinner barnen. Alternativet är att bryta mot lagen och fatta beslut utan utredning. Och då lär länsrätten upphöva beslutet.
Det duger inte att den ansvarige ministern skyller på kommunen och föreslår andra rutiner för utredningar enligt LVU, så som migrationsministern gör i dagens Metro. Det är ett hånfullt slag i ansiktet på alla de socialsekreterare, överförmyndare och anställda inom barnboendet som varje dag sliter för barnens skull. Om migrationsministern brydde sig det minsta om barnen skulle han med raketfart ta fram en proposition om en särskild lagstiftning, som faktiskt riktar sig mot trafficking med barn. Nu nöjer han sig med att skylla i från sig och att uppmana kommuner till lagbrott.
Det borde inte
vara så svårt. Om polisen lägger ner tid och energi på att skugga ETT av dessa barn så leder det dem säkert till samma traffickingkedja som tagit de andra barnen.