Anna-Karins ofullbordade

Huset förfaller och dammar igen, trädgården växer igen och de sommarlovslediga barnen förvildas. Själv jobbar jag fortfarande i 180, men börjar ana ljuset i tunneln. Imorgon har jag ett möte med föräldrar till en elev och fem anställningsintervjuer (bortsett från att jag måste annonsera efter en halvtids musiklärare och en textilslöjdslärare på heltid och sköta en hel del eftersatt pappersarbete). På vår bibliotekarietjänst har vi 73 sökande! Jättekul, men en hel del att göra för att kunna rekrytera rätt?

Idag har jag storhandlat. Inte åt mig själv, men åt skolan. Med musikskolans stråklärare som kartläsare och expert i sällskap for vi till Stockholm för att förse skolan med fioler inför hösten. Sju ½-fioler, åtta ¾-fioler och en 4/4- fiol. Färdiga att hämta hem i början av nästa vecka. Det är ganska mycket pengar, men också väl använda skattepengar. Det finns få läromedel som så tydligt hjälper eleverna fram mot målen, både i musik och mot de mål som läroplanen föreskriver om förmåga till samarbete, lyhördhet, samspel och förmågan till uthållighet som ju faktiskt är grunden till alla goda kunskaper.

Nu är vi verkligen på väg! Samtidigt som jag har köpt fioler så har 2-3:ans arbetslag bestämt vem av dem som ska få chansen att vara kompanjon med musikskolans stråklärare och därmed få chansen att själv lära sig grunderna i fiolspel.

Nu kommer dottern och meddelar att i valet mellan Simpsons och Shakespeare-boxen har hon bestämt sig för att se ?Trettondagsafton?. Bäst jag hänger med.