Mot bättre vetande
Skolministern sprutar ur sig förslag och infall i en takt som är imponerande. Han vill verkligen förändra skolan och han tror nog att den blir bättre med borgerlig politik. Tyvärr är det rätt lite som bottnar i vad forskningen vet. Tvärtom. Det är rätt mycket som går stick i stäv med forskningen. Därför är det uppmuntrande att det nu äntligen är dags för utbildningsvetenskaplig forskning. Skolministern har bestämt sig för att satsa hela 10 miljoner kronor om året i fyra år för att se till att det mobbningsförebyggande arbetet vilar på vetenskaplig grund. Vackert så. Några av oss skulle önska att den utbildningsvetenskapliga forskningen som helhet fick ett rejält lyft och togs in i de fina salongerna. Och att det blev möjligt för alla som studerar till lärare att gå vidare till den avancerade nivån och därmed få koppling till forskningen. Men det är en annan folkpartistisk minister som bestämmer över.
Men trots att den utbildningsvetenskapliga forskningen inte är tillräcklig i Sverige, så finns det forskning. En del forskning görs också utanför Sverige.
Sista helgen i januari arrangerades konferensen ?Education, Diversity and Excellence? i Upplands Väsby. Tre dagar där den ena forskaren efter den andra berättade om sina rön. Massor att fundera över. Men när man betraktar de borgerliga förslag som presenterats de senaste månaderna i ljuset av allt som de lärda männen och kvinnorna från jordens alla hörn hade att berätta blir man orolig.
Konferensen inleddes med att makarna Freeman, forskare från USA, talade om hur viktigt modersmålet var för inlärning. Mest effektiv blir undervisningen om elever med annat modersmål än undervisningsspråket fick en chans att fundera på sitt modersmål över ett nytt område eller en ny text. Finns det fler elever med samma modersmål i klassrummet så är det bra om de talar med varandra på sitt modersmål. Först därefter är det meningsfullt att be alla berätta på undervisningsspråket vad de vet och tänker om det nya ämnet. Hoppsan, det visste nog inte folkpartisterna i Malmö som ville förbjuda eleverna att tala något annat än svenska på lektionerna?
Den avslutande föreläsningen hölls av en nederländs statsvetare, M Crul, som studerat framgångsrika invandrarelever i olika europeiska länder för att se vilka faktorer som spelat roll för att de ska lyckas. Till de faktorer som tycks spela roll hör
? tidig kontakt med skolsystemet. I länder där barn är hemma tills de närmar sig sjuårsåldern har barnen inte utvecklat ett tillräckligt bra språk för att lyckas i skolan.
? Lärlingssystem. Elever med invandrarbakgrund har ofta lättare att gå vidare i ett lärlingssystem. Om man vill att invandrarelever ska ges chans att gå vidare senare i livet måste lärlingssystemet ha också sådana inslag
? Sen sortering. Ju senare sortering sker i skolväsendet desto fler invandrarelever lyckas.
? ?Second chance?. Ju färre återvändsgränder och fler ?andrachanser? systemet innehåller, desto fler invandrarelever lyckas.
Har skolministern och hans kompisar en aning om det när de driver en politik med vårdnadsbidrag, tidiga betyg, återvändsgränder i gymnasiet och vingklippt vuxenutbildning?
Vi har också fått höra skolministern avfärda Skolverkets uppföljning av fritidshemmen med att ?det är en kommunal angelägenhet?. Också detta är faktiskt mot bättre vetande. Det behövs inte forskning för att känna till att läroplanen gäller grundskolan och fritidshemmet. Det betyder att ja, fritidshemmet är en kommunal angelägenhet liksom grundskolan. Det betyder inte att inte staten kan finna anledning att sträva efter likvärdighet. Dessutom har en stor del av skolministerns tidigare utspel handlat om elevernas sociala kompetens. Jag påstår att fritidshemmet spelar en avgörande roll för om barn ska utveckla sin empatiska förmåga, sin solidaritet med svagare och sin förmåga att lösa konflikter. Om vi är tydliga med att fritids måste ta ansvar för att utveckla de förmågorna kommer vi att få 8-åringar som kan lösa konflikter och känner solidaritet med svagare. Då kommer också antalet mobbande 14-åringar att minska.
Den 20 februari meddelade skolministern så via Svenska Dagbladet att nu skulle eleverna få mer undervisning. Fler timmar i svenska, religion och historia. Ganska sympatiskt kan jag tycka. Detta skulle, enligt skolministern, ske utan att elevernas dagar blev längre. "Fler lektioner kan inrymmas på schemat, utan att skoldagen förlängs, konstaterar han. Ett sätt är att dra ned på antalet håltimmar. ?Vi har väldigt mycket luft i elevernas scheman." Eh?? Vad? Det är säker tio år sedan majoriteten av svenska högstadieskolor senast hade håltimmar för eleverna. Det finns inte sådana längre. Vi lägger numera schemat för elevernas skull. Och eftersom lärarna ändå är i skolan minst 7 timmar om dagen så kan de mycket väl tänka sig att själva ha håltimmar för att eleverna ska slippa. Det behöver skolministern ingen forskning för att ta reda på, det räcker att besöka några skolor.
Nej, tyvärr tycks den aktiva skolpolitik som förs av borgarna både i regeringen och på en del håll också lokalt ske mot bättre vetande. Och jag kan inte låta bli att fundera över vad som nu händer om de tio miljonerna som ska satsas på forskningsbaserade mobbningsprogram leder till att vi råkar upptäcka att det inte har någon effekt att flytta mobbare. Kommer skolministern att använda sin forskning då?