hear,hear
Läser DN:s ledarsida om betyg och sätter nästan kaffet i halsen. Högst läsvärd. Faktiskt riktigt bra. Nej, vi har inte samma uppfattning om värdet av betygsliknande omdömen eller av att ge betyg tidigare. Men ledarskribenten har kommit något annat viktigt på spåren: Det är inte fler betygssteg som förbättrar dialogen mellan elever/föräldrar och lärare om vad som är viktigt att kunna och hur man lär sig det.
Uppenbart är det någon som inte riktigt har satt sig in i bakgrunden till det nu gällande betygssystemet (eller som inte vill veta) som beställt utredningen som ska presenteras på måndag. Åtminstone om man ska tro förhandstipsen i media.
Betygssystemet vi har nu bygger på ett resonemang om att man kan definiera och bedöma/mäta skillnader i kunskapskvaliteter. Däremot är det inte ett kvantitativt mått på kunskap. Lite slarvigt kan man säga att G-nivån motsvarar att man har en minsta mängd faktakunskaper. Nästa nivå handlar om att kunna göra något med sina faktakunskaper i nya sammanhang, att t ex jämföra olika saker med varandra. Den högsta nivån kräver ett väl utvecklat abstrakt tänkande och innebär att man kan göra självständiga analyser och kan använda sina fakta till slutsatser i många olika sammanhang. Kort sagt, det är ingen kvalitativ skillnad i att kunna placera alla Europas huvudstäder på en karta än att placera tio.
Det är inte helt okomplicerat att man beslutat att det finns tre olika kunskapskvaliteter i alla skolämnen. De är trots allt rätt olika till sin karaktär.
Om man vill ha fler betygssteg måste man antingen byta system och välja ett som baseras på något annat eller "uppfinna" nya grader av kunskaper.
Och gränsdragningsproblemen, alltså att man tycker att en elev hamnar på gränsen mellan två betygssteg blir ju inte färre av fler betygssteg och fler gränser...
Uppenbart är det någon som inte riktigt har satt sig in i bakgrunden till det nu gällande betygssystemet (eller som inte vill veta) som beställt utredningen som ska presenteras på måndag. Åtminstone om man ska tro förhandstipsen i media.
Betygssystemet vi har nu bygger på ett resonemang om att man kan definiera och bedöma/mäta skillnader i kunskapskvaliteter. Däremot är det inte ett kvantitativt mått på kunskap. Lite slarvigt kan man säga att G-nivån motsvarar att man har en minsta mängd faktakunskaper. Nästa nivå handlar om att kunna göra något med sina faktakunskaper i nya sammanhang, att t ex jämföra olika saker med varandra. Den högsta nivån kräver ett väl utvecklat abstrakt tänkande och innebär att man kan göra självständiga analyser och kan använda sina fakta till slutsatser i många olika sammanhang. Kort sagt, det är ingen kvalitativ skillnad i att kunna placera alla Europas huvudstäder på en karta än att placera tio.
Det är inte helt okomplicerat att man beslutat att det finns tre olika kunskapskvaliteter i alla skolämnen. De är trots allt rätt olika till sin karaktär.
Om man vill ha fler betygssteg måste man antingen byta system och välja ett som baseras på något annat eller "uppfinna" nya grader av kunskaper.
Och gränsdragningsproblemen, alltså att man tycker att en elev hamnar på gränsen mellan två betygssteg blir ju inte färre av fler betygssteg och fler gränser...
Kommentarer
Trackback