Anna-Karins ofullbordade

I huset sprids en ljuv doft av kardemumma. Dottern har läxa i hemkunskap att baka bullar/matbröd eller något annat med jäst i. I läxan ingår också att servera oss andra fika och att diska och städa undan efter sig. Familjen njuter.

Jag tänker på hur lätt hon har att göra sin läxa. Hon har gjort det förr. Båda barnen tar ansvar i hushållet - båda måste städa sina rum, laga middag åt familjen varsin dag och ta hand om disk och tvätt. När vi firade makens födelsedag förra helgen dammsög sonen i vardagsrummet och gjorde en smaskig caprese till gästerna, medan dottern bakade Kerstin Kokks gudomliga svartvinbärstryffelpaj som efterrätt.

I morse skickade TCO ut en testballong på DN Debatt. Ett par av TCO:s tjänstemän föreslår att barnfamiljer (hur nu en sådan definieras, Sabuni har en poäng i att fråga om det är småbarn eller 17-åringar som avses) ska få subventionerad hemhjälp för att därigenom ge jämställdheten en chans.

Jag vill göra det fullständigt klart: jag har inga principiella invändningar emot att man anlitar professionella städare, fönsterputsare eller fastighetskötare för att få sådant gjort hemma som  man inte vill eller kan göra själv. Så länge man betalar för det. Men jag tycker det är orimligt att vi ska subventionera sådan service till unga och friska människor. Och när man har barn hemma finns det en aspekt till.

Nar jag växte upp hängde en stor affisch på vår kylskåpsdörr. Det var en SSU-affisch, som nog var till för att kalla till möten mm, för på affischen var det en hund och en pojke med varsin stor pratbubbla. I bubblan hade mamma prydligt textat en av Alf Henrikssons verser:

"Den som inte kan bädda sin säng och laga sin mat,
utan måste ha bistånd med allt av sin sammanboende
ska inte kalla sig sann demokrat
och kan aldrig tala om frihet och oberoende."

Jag vill att mina barn ska vara oberoende, fria och självständiga. Både min son och min dotter måste kunna tvätta, städa och laga mat. Därför blir det ännu knepigare att tänka sig att betala någon för att göra det åt oss. Hur ska jag då kunna motivera mina barn att de ska göra något som jag inte vill göra själv?
Det finns andra, bättre, sätt än hemhjälp att göra livet mindre stressigt och mer jämställt än att subventionera hemhjälp.

Fungerande kollektivtrafik, t ex. Långa arbetsresor med försenade tåg och bussar är faktiskt ett större problem än dammtussar. Kanske måste vi också fundera över om förstorade arbetsmarknadsregioner enbart är av godo. Det kanske finns vinster med att bo och arbeta inom cykelavstånd?

Föräldraledighet som kan tas ut också efter att barnen börjat skolan för att följa med någon dag till skola och fritids.

Se till att föreningsliv, kulturskola och andra fritidsaktiviteter flyttar in i skolan och att det finns förutsättningar för ideella ledare att finnas tillgängliga tidigare på dagen. Tänk om alla de timmar som föräldrar skjutsar barn till och från fritidsaktiviteter kunde användas till annat!

Gör jobbet i skolan, hellre lite längre skoldagar än den oändliga räcka av läxor som man som ansvarstagande förälder känner att man måste kolla upp. Och som alla föräldrar inte kan hålla koll på.

Därför blev jag också innerligt glad av att höra Ylva Johansson på ekot igår. Jag hoppas verkligen i djupet av mitt hjärta att förslaget går igenom. Precis som Ylva sade, för barnens skull. Så kommer förstås invändningarna att föräldrarna måste ju kunna välja hur de ska ta ut ledigheten. Det kan de ju. Heltid, deltid, allt på en gång eller spara lite. Men båda har valt att bli föräldrar och då kan man inte välja bort ansvaret för den ena.

Ett jämställt uttag av föräldraledigheten har flera positiva bieffekter - förutom att barnen får tillgång till sina båda föräldrar.  Föräldrar som delar på föräldraledigheten håller oftare ihop än föräldrar som låter könsrollerna bestämma.

Om det vore självklart att båda föräldrarna tar ut föräldraledighet skulle arbetslivet med nödvändighet förändras så att det blev "barnvänligare". Företagen har inte råd att mista både kvinnor och män som arbetskraft.

Förra gången frågan om individualiserad föräldraförsäkring var uppe på s-kongressen gick det inte så bra, trots intensivt argumenterande från oss i Stockholms län (och många andra). Jag tror det är dags nu. Heja Ylva!