Nu börjar det...
... idag var det lärarnas första arbetsdag. Självklart gick jag till jobbet med en lite pirrig känsla. När man träffar så många nya människor krävs det att man är lite skärpt. Och fast det inte blev jättesent på jobbet känns hjärnan lätt mosig - massor av nya namn, ansikten och intryck.
Det är verkligen skönt att medarbetarna inte längre bara är namn på listor och papper, utan människor av kött och blod som genast och generöst berättar om sin verksamhet och delar med sig av sina kunskaper. Det känns verkligen hoppfullt!
När jag kommer hem har fantastiska faster K skickat brev. Även om faster K tillhör de seniorer som mailar och surfar obehindrat vet hon när det är läge för ett gammaldags, hederligt brev. I kuvert, med handskriven (präntad) adress och frimärke. Faster K önskar lycka till på nya jobbet och kan inte låta bli att dra sig till minnes alla de fantastiska, vänliga, nyfikna och engagerade ungdomar som hon träffar när hon varje fredag demonstrerar för fred. Hon förstår alla möjligheter som det innebär att få arbeta med ungdomar omkring sig. Jag blir alldeles varm och glad och också lite stolt över att hon tror att jag kommer att göra ett bra jobb. Jag ska i alla fall göra mitt allra bästa.
I brevlådan ligger också veckans nummer av Sigtunabygden. Bloggen är i tidningen den här veckan. För rätt länge sedan ringde en reporter och ställde frågor, men när det inte blev någon artikel på flera veckor tänkte jag att det nog inte skulle bli något och glömde bort alltsammans. Men nu var det alltså dags. En artikel om lokala bloggare. Om du som läser inte bor i Sigtunabygdens spridningsområde kan du läsa artikeln här. Kul att bli uppmärksammad, även om det också ger lite andra effekter. Prestationsdjävulen vaknar. Helt plötsligt måste inläggen vara spirituella, inspirerande. Kanske leder artikeln till att några fler läser bloggen de närmaste dagarna, och de måste ju få begåvade inlägg att läsa så de stannar kvar... men idag får ni nog hålla tillgodo med den text som är. Jag orkar inte slå knut på mig intellektuellt just nu.
Det är verkligen skönt att medarbetarna inte längre bara är namn på listor och papper, utan människor av kött och blod som genast och generöst berättar om sin verksamhet och delar med sig av sina kunskaper. Det känns verkligen hoppfullt!
När jag kommer hem har fantastiska faster K skickat brev. Även om faster K tillhör de seniorer som mailar och surfar obehindrat vet hon när det är läge för ett gammaldags, hederligt brev. I kuvert, med handskriven (präntad) adress och frimärke. Faster K önskar lycka till på nya jobbet och kan inte låta bli att dra sig till minnes alla de fantastiska, vänliga, nyfikna och engagerade ungdomar som hon träffar när hon varje fredag demonstrerar för fred. Hon förstår alla möjligheter som det innebär att få arbeta med ungdomar omkring sig. Jag blir alldeles varm och glad och också lite stolt över att hon tror att jag kommer att göra ett bra jobb. Jag ska i alla fall göra mitt allra bästa.
I brevlådan ligger också veckans nummer av Sigtunabygden. Bloggen är i tidningen den här veckan. För rätt länge sedan ringde en reporter och ställde frågor, men när det inte blev någon artikel på flera veckor tänkte jag att det nog inte skulle bli något och glömde bort alltsammans. Men nu var det alltså dags. En artikel om lokala bloggare. Om du som läser inte bor i Sigtunabygdens spridningsområde kan du läsa artikeln här. Kul att bli uppmärksammad, även om det också ger lite andra effekter. Prestationsdjävulen vaknar. Helt plötsligt måste inläggen vara spirituella, inspirerande. Kanske leder artikeln till att några fler läser bloggen de närmaste dagarna, och de måste ju få begåvade inlägg att läsa så de stannar kvar... men idag får ni nog hålla tillgodo med den text som är. Jag orkar inte slå knut på mig intellektuellt just nu.
Kommentarer
Trackback