Anna-Karins ofullbordade

I den rättmätiga irritationen över att skolmajoren bestämt sig för att införa godtyckliga betyg för sjuåringar har en annan, kanske till och med allvarligare, förändring smugit sig in. Utvecklingssamtalen behöver inte längre vara framåtsyftande enligr regeringen. Det kan alltså framöver räcka med att man kallar in föräldrar en gång/termin för att tala om vad deras telningar lyckats eller inte lyckats med under den tid som gått. Varken föräldrar eller elever kommer att ha rätt att kräva att samtalet ska handla om vad eleven ska göra under återstoden av sin skoltid.  Utvecklingssamtalen ersätts av de gamla värdelösa kvartssamtalen. Vi som var elever då minns hur man fick sitta av en kvart när en lärare rabblade vilka betyg man "låg på" i de olika ämnena och om man haft frånvaro eller kommit försent. Det vill regeringen ha tillbaka!

Något nytt betygssystem får vi däremot inte - i alla fall låtsas regeringen inte om att det är det. Det är bara en ny betygsskala som tas fram. "lol" som barnen skulle ha sagt.

Antagligen behöver vi ta bort det nuvarande systemet - inte ens skolmajoren förstår det. Han säger att systemet ska vara detsamma, men att med fler steg ska flit löna sig. Hallå! Vi har fått ett målrelaterat betygssystem där det är kunskaper och inte beteende som ska bedömas! Om den nya betygsskalan ska premiera flit så har grunden för systemet ändrats.

Det nuvarande systemet skiljer mellan olika kunskapskvaliteter, inet kunskapskvantiteter. Det är förmodligen det som gör det så svårbegripligt för den som saknar pedogisk utbildning och erfarenhet. Det betyder att om du kan placera 10 eller 25  europeiska huvudstäder på kartan så spear det inte någon roll för betyget - det är bara mer eller mindre av samma sak. Om du däremot kan placera de 10 huvudstäderna och förklara varför de är placerade just där så visar det en annan kunskapskvalitet än om du kan placera 25 städer. Samtidigt är det inte otroligt att den som lärt sig 25 städer har arbetet både mer och hårdare för att lära sig allt utantill... Så vad ska premieras? Vad behöver man i livet utanför skolan?

Ett argument för fler betygssteg, även om man inte egentligen kan skilja ut fler olika kunskapskvaliteter, är att lärare brukar förtydliga sina betyg med att säga att eleven ligger på gränsen till ett högre eller lägre betyg. Om det bara fanns fler steg så skulle det lösa sig. För de elever som idag "ligger på gränsen". Men med fler gränser?

Sedan kan man också fundera över varför man behöver både betyget F och strecket för den som inte deltagit? På min skola, där det finns en del elever som inte når målen i alla ämnen är det mycket ovanligt att elever som både närvarar och deltar i alla lektioner inte klarar målen. Spelar det någon roll varför en elev inte har lärt sig tillräckligt? För någon annan än eleven?

Regeringen väcker också den fråga som den gamla betygsutredningen brottades med, fast i regeringens förslag andas man inte om att det är ett dilemma. Kan man tvinga en elev att gå i skolan i nio år och sedan stämpla "icke godkänd" i pannan på henne eller honom?

Man kan också stilla fråga sig varför man inför bokstavsbetyg när man samtidigt talar om hur de ska växlas om till siffror? Vore det inte enklare att säga från början att man har en betygsskala från 10-20 med 2,5 mellan stegen? Spelar det någon roll om man har B eller 17,5? Och varför går man från A till F och inte från F till A om man vill markera att det är en ny betygsskala och inte 50-talets?

Varför har man valt att bara ge nationella kriterer för vartannat betygssteg? En brist förra gången var ju att det blev godtyckliga betygskriterer för VG.

Och varför är regeringen så rädd för att diskutera sitt förslag? Förra gången betygssystemet ändrades tillsattes en parlamentarisk utredning. De arbetade länge och väl med olika expertgrupper knutna till sig. Därför fanns också en acceptans för det nya systemet. Vi kompromissade och systemet fick stöd från olika grupper. Nu börjar regeringen med att införa betyg för sjuåringar, trots att de vet att socialdemokraterna sagt sig beredda attt förhandla om tidigare betyg om de avstår. Sedan presenterar regeringen hur betygsskalan ska se ut och meddelar högdraget att socialdemokraterna kommer att inbjudas under remissomgången. Och arbetet som lett fram till betygsskalan har skötts av en arbetsgrupp inom departementet, så att ingen utomstående ska kunna ifrågasätta dumheterna. Så pekar man med hela handen.

Nej, förslagen är urdåliga och lagda mot bättre vetande och prociessen är kass. Det finns ingen anledning för oppositionen att ens försöka hitta en kompromiss. Betongregeringen kommer inte att kräva mindre än att få kliva över oppositionen som man gör med en dörrmatta. Det gynnar varken demokratin eller barnen.