Föräldraskap och arbetsliv – oförenliga storheter?
Dottern har en kompis vars föräldrar invandrat från England. Som lärare med engelska som modersmål kunde de flytta runt lite som unga. Av en slump hamnade de i Sverige och när de upptäckte att de väntade barn slog de sig ner här på lång sikt. Inte för att det är bättre väder, vackrare landskap eller lägre skatter. Utan för att Sverige är ett bra land för barn och föräldrar. Föräldraförsäkring, förskola och förbud mot barnaga. Här sätts barnen i främsta rummet och både kvinnor och män förväntas kombinera föräldraskap och arbetsliv.
Det kallar alliansen för orättvist - den som inte använder kommunalt finansierad förskola eller familjedaghem får ju inte del av de skattepengar som samhället satsar på att kvinnor och män ska slippa välja mellan arbete och föräldraskap. Därför inför de vårdnadsbidrag. För 3000 kr/månad ska man avstå från förskola för sina barn. Man kan fråga sig vem som gör det? Kanske är det så att KD verkligen tror på hemmafruarnas återkomst. Fast hur är det med de "nya" moderaterna? Är det tron på hemmafruarna eller är det förhoppningen att det är de långtidssjuka, arbetslösa som ska hålla sina barn från förskolan och därmed återupprätta förskolan som medelklassreservat?
Mer uppfriskande är s-förslaget som presenterades häromveckan. För visst är det fortfarande tufft att kombinera föräldraskap och yrkesliv. Det är svårt att få tiden att räcka till. Därför är s-förslaget bra. Fortfarande gäller arbetslinjen - det är möjligheten att kombinera jobb och barn som är i fokus. Ytterligare en månads föräldraförsäkring att ta ut efter att den vanliga föräldraledigheten är slut. Lika delad mellan mamma och pappa. Olyckligt att det blev sådant fokus på att använda den som förlängd semester. Varför inte presentera den som en möjlighet att följa barnen i förskola och skola? Jag har inte läst på, men om jag fick önska skulle den extra månaden kunna användas till dess att barnets skolplikt upphör. Gärna kopplad till ökade befogenheter för lärare och skolledare: rätten att kräva föräldranärvaro i skolan.
Mer än en gång önskar jag i mitt vardagliga värv att jag kunde kräva av föräldrar att de kom till skolan. Allt för ofta får jag till svar att man inte kan vara ledig ens en dag för att vara med sina barn i skolan. Och allt för ofta är det inte så enkelt som att föräldrarna inte vill komma. Många har svag förankring på arbetsmarknaden och har svårt att hävda att de ska vara lediga för att skolan kallar. Om man kunde "skylla" på skolans krav och dessutom fick ersättning från föräldraförsäkringen så försvinner många hinder. Och det skulle vara mycket mer effektivt för att skapa ordning i skolan än att sätta ordningsbetyg. Men vi får dras med en alliansregering två år till - tråkigt nog för barnfamiljerna.