Kompromiss eller dörrmatta?
Socialdemokraternas skolpolitiska taleskvinna, Marie Granlund, har gång på gång hävdat behovet av långsiktiga skolpolitiska uppgörelser. Utspel efter utspel har vädjat efter kompromisser. För elevernas skull. Trots starkt motstånd internt drev man igenom att vi skulle säga ja till tidigare betyg om skolminister Björkris kunde avstå från betygsliknande omdömen för sjuåringar.
Fnys! kom det från skolmajoren. Visst fick vi gärna komma överens med honom. På hans villkor. Det blir betygsliknande omdömen för småttingarna. Det blir en sjugradig betygsskala. Det blir betyg från sexan. Basta!
Och vad fick vi? En känga i ansiktet för att vi varit så angelägna att kompromissa. Sveriges största parti har inte blivit en part i samtalen utan en dörrmatta att torka sina skitiga kängor på. Han kunde inte ens samtala om behovet av rättssäkerhet för de betygssatta barnen - alltså nationella kriterier för alla betygssteg. Bedrövligt.
Om det åtminstone fanns vetenskapligt stöd för skolministerns hårdnackade linje. Men det gör det inte. Snarare tvärtom. Envis, istadig och kompromisslös. Varför föra samtal med honom? Vore det inte bättre att koncentrera sig på vad vi vill göra när vi vinner valet - fast vi nu har lovat att inte riva upp betygsskalan.
Jag föreslår att vi gör två saker. För det första genast åtgärdar rättsosäkerheten genom att skapa nationella kriterier för alla betygssteg. Skolmajoren säger (och har förmodligen rätt) att det inte går att ha så detaljerade kriterier på nationell nivå. Problemet är att han drar fel slutsats. Begriper han inte att det inte finns grund för ett sjugradigt betygssystem? I alla fall inte ett system som skiljer på olika kunskapskvaliteter. Men om man ska ha sju steg så måste de betyda samma sak i alla skolor i hela landet. Annars ska vi inte ha dem!
Det andra vi gör är att lägga ner ordentligt med krut på att förändra skolan så att eleverna lär sig maximalt trots betygen. Det kräver bl a ett jättejobb med ett nytt synsätt som bygger på att man gör bedömningar för lärande, inte för sortering. Det kommer att kräva massor av nya bedömningsinstrument, mängder av professionella samtal om hur olika resultat ska förändra skolans arbetssätt och dessutom en djup diskussion om vad kunskap är och vilka kunskaper som alla har rätt att få del av. Gör vi det jobbet bra så kommer vi till den punkt när elever och föräldrar undrar vad de ska med betygen till.
Det är dags att ge upp försöken att tala med skolministern. Han hör inte.