Svenska värden?
Läser Ola Larsmos krönika i gårdagens DN och känner mig hemma, medan jag sitter i försommarvärmen på uteplatsen. Han frågar sig om nationalism är osvenskt. Och han är faktiskt inte ensam om det. När jag för sådär hundra år sedan läste historia på universitetet fick en kursare uppgiften att undersöka hypotesen att svensk nationalism är internationell till sin natur. Det var historikern Alf W Johansson som fört fram den tidigare. Kurskompisen undersökte mediebilden av bl a hur vi firade Svenska flaggans dag (alltså före nationaldagsfirandet). Och visst var det så. Svensk nationalism tycks mest handla om att hylla internationell solidaritet, välkomna flyktingar och invandrare, framhålla vikten av en generös invandringspolitik.
Och jag har själv lite svårt att falla i trans över 1809 års regeringsform (som antogs den 6 juni) eller Gustav Vasas intåg i Stockholm. Jag menar, det finns ju massor av viktiga ögonblick i historien - varför hetsa upp sig just den 6 juni? Men jag firar gärna internationell solidaritet och generös invandringspolitik. Fast jag avstår från överhetssymboler som flaggor, nationalsång och kungssång - det passar inte mig. Hellre lyssnar jag på koltrasten och njuter av björk och syrén.
Fast jag kan inte låta bli att fundera över hur de känner sig som kallar sig för Sverigedemokrater. Förmodligen tror de att de har monopol på svenska värden. Tänk så fel de har! Om man för ett ögonblick bortser från deras syn på de som flyttat hit från andra länder så finns det fler osvenska värden i deras program. Synen på kvinnor t ex. I Sverigedemokraternas retorik är kvinnor hemma, föder barn och ansvarar för hemmet. En typiskt osvensk värdering. Fråga svenska kvinnor om de vill lämna arbetslivet för att passa upp på sina män. Knappast.
Men de osvenska värderingarna om jämlikhet mellan könen som Sverigedemokraterna står för kan vara en förklaring till att Kristdemokraterna svajar. I P1 fick Göran Hägglund frågan om hur de såg på att ingå i en regering som var beroende av Sverigedemokraterna - utan att ge ett tydligt svar. Johanna skriver på sin blogg om inslaget i Wolodarskis program på TV8 där han inte heller tar avstånd från att vara beroende av Sverigedemokraterna. Är det inte så viktigt att hålla rent högerut om man kan få kompisar som stödjer en kvinnofientlig politik?
Och jag har själv lite svårt att falla i trans över 1809 års regeringsform (som antogs den 6 juni) eller Gustav Vasas intåg i Stockholm. Jag menar, det finns ju massor av viktiga ögonblick i historien - varför hetsa upp sig just den 6 juni? Men jag firar gärna internationell solidaritet och generös invandringspolitik. Fast jag avstår från överhetssymboler som flaggor, nationalsång och kungssång - det passar inte mig. Hellre lyssnar jag på koltrasten och njuter av björk och syrén.
Fast jag kan inte låta bli att fundera över hur de känner sig som kallar sig för Sverigedemokrater. Förmodligen tror de att de har monopol på svenska värden. Tänk så fel de har! Om man för ett ögonblick bortser från deras syn på de som flyttat hit från andra länder så finns det fler osvenska värden i deras program. Synen på kvinnor t ex. I Sverigedemokraternas retorik är kvinnor hemma, föder barn och ansvarar för hemmet. En typiskt osvensk värdering. Fråga svenska kvinnor om de vill lämna arbetslivet för att passa upp på sina män. Knappast.
Men de osvenska värderingarna om jämlikhet mellan könen som Sverigedemokraterna står för kan vara en förklaring till att Kristdemokraterna svajar. I P1 fick Göran Hägglund frågan om hur de såg på att ingå i en regering som var beroende av Sverigedemokraterna - utan att ge ett tydligt svar. Johanna skriver på sin blogg om inslaget i Wolodarskis program på TV8 där han inte heller tar avstånd från att vara beroende av Sverigedemokraterna. Är det inte så viktigt att hålla rent högerut om man kan få kompisar som stödjer en kvinnofientlig politik?
Kommentarer
Postat av: Mammamumrik
Mmmm, tänkte på detta en dag före nationaldagen då jag bevistade skolavslutning. Inte många blonda luggar, men det sjöngs "Kristallen den fina", "Nu grönskar det" och "Uti vår hage". Dansades afrikanskt och så var det en liten tillfälligt sammansatt popgrupp av 9:or som framförde "Fredags" gamla fina "Under Ytan".
Det enda riktigt osvenska var att ett antal tonårsslyngar vågade delta äen i körsången, så att det inte - som det brukar - blev en stund helt dominerad av ordentliga, ambitiösa och skönsjungande flickor. Nu fanns det även dito pojkar på scen. Det är kanske det de ogillar. Att vi är bättre helt enkelt....
Trackback